Tisdag

Ja, så har ännu en dag gått. Det var ganska soft på jobbet idag och det var skönt!
Tyvärr fick vi veta att en av mina kollegor har fått cancer - igen. Fy, vilken skitsjukdom cancer är. Jag fick anstränga mig för att inte börja gråta när hon berättade. Varför ansträngde jag mig för att inte gråta? Det är väl egentligen helt naturligt att man gråter när någon - särskilt någon man känner och tycker om - berättar att han/hon är svårt sjuk. Det är kanske det svenska arvet...? Jag vet inte, men önskar att jag kunde vara lite mer öppen med mina känslor.
Jag hoppas och ber att hon ska få bli frisk och att hon kan finna frid i allt det hemska hon går igenom.

Nu till något som är mer glatt...I em åkte jag till kyrkan och övade med några ungdomar som har startat ett lovsångsteam. De är sååå duktiga, men vill nu så här i början ha lite hjälp med att organisera och komma igång med övningarna. Det är jättekul att få vara med, men nu klarar de sig snart själva. De är så duktiga!

Nu ska jag sova!
God natt!
Kramar Maria

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0