Tusen gånger
Här kommer iaf min favorit dikt!
Tusen gånger har jag velat fly
ifrån gäll och kappa, gård och grund,
när jag sett min andes oförmåga
i en obarmärtigt klarögd stund.
Tusen gånger ville jag ge upp.
Tusen gånger - men för varje gång
höll mig Någon skruvstädsaktigt fast
i ett järnhårt, oresonligt tvång.
Och jag hörde som en fjärran röst
viska i mitt missmods djupa natt:
I ett kärl av lera, tunt och skört
ville jag förvara Ordets skatt.
Då förstod jag i min bristfullhet
att jag ej fick vika från min post.
Man kan ösa ur en källas djup
också med en skopa, röd av rost.
Också med ett redskap, slitet, slött,
med en ganska illa faren plog,
kan Gud röja i sin ödemark,
vinna åkerjord ur snårig skog.
Nils Bolander
Fin dikt! Jag hörde en tonsatt dikt av Nils Bolander (på en av svt:s gudtjänster från Torp) som jag tyckte spelade på mina strängar, så jag bara var tvungen att köpa noten. Har sjungit den ett par gånger i PK. Kanske nått vi kan ta i påsk...?!
Vilken dikt? Jo här är den:
Herre vad tänkte Du på när Du kallade mig?
Menade Du att mitt liv skulle vittna om Dig?
Nog kan Du väl se att mäniskorna le åt en sådan lärjunge som jag?
Menade Du att mitt liv skulle vittna om Dig?
Genom min själ som ett svärd går ett flammande ord. Skapad av Gud till att vara Hans avbild på jord.
Du måste förstå det kan inte gå för en sådan lärjunge som jag.
Skapad av Gud till att vara Hans avbild på jord.
Hur skall jag svage bestå för Guds heliga krav. Mästare giv mig Din kraft Du som kallelsen gav! Fast människorna le låt undret dock ske med en sådan lärjunge som jag.
Mästare giv mig Din kraft Du som kallelsen gav.
