Skatten Silas
Idag var det vår skatt Silas som begravdes.
Vi hade en jättefin urnsättning tillsammans med vår familj.
Det var en av de där jobbiga dagarna i livet som man måste gå igenom och det var skönt att ha familjen med. Vi har verkligen välsignats med en familj som står vid vår sida vad som än händer.
Våra fina vänner Åkessons var med också. Robert sjöng två sånger och Pernilla läste ett bibelord. Min bror, Marcus, spelade gitarr till sångerna. Vi fick en fantastiskt fin stund tillsammans.
Jag har tidigare berättat lite om hur minnesplatsen ser ut. Den är helt underbar, rent ut sagt. Här är lite bilder för er som vill se. Jag ska bara berätta lite om det först =) Det är som ett skogsparti, med blåbärsris, tallar och andra växter. De har gjort ett tårpilsträd i smide där man hänger upp ett löv, med namn och födelse och dödsdatum. Vid tårpilen är en stenmur, där man får lägga minnessaker, eller ställa blommor. Där är också porlande vatten och en bänk som man kan sitta på. Runt pilträdet är skogsmark med vanliga naturstenar med nummer på, så vi vet var han är, men namnet står inte på själva stenen. Det är en jättefin plats.
Såhär ser det ut.
Efter urnsättningen åkte vi till Nya Slottet Bjärka Säby och fikade. De gjorde iordning jättefint åt oss, så vi fick sitta i festvåningen inne i slottet. Fin miljö. Efter det gick vi ner till stranden och de flesta av barnen och några vuxna badade. Det var ett fint avslut på dagen.
Åh vad jag önskar att jag hade kunnat vara med. Tänkte på er idag och förstår (efter att ha pratat med Marcus och läst din blogg) att ni fick en fin stund tillsammans.
Ta nu hand om er och så ses vi snart!!
Massor med kramar!!
Hej vännen! Ja, visst var det allt en skatt...
tyckte det stod så fint på kortet: Alltid älskad...aldrig glömd. Håller med Lovisa, ni såg ut att ha haft en fin stund och vad skönt att kunna dela den med er närmaste familj. Ta hand om er nu och så ses vi när ni kommer hem igen! Många kramar Lina
Tack för att vi fick vara med idag och ta avsked av er skatt!
Vi vill också tacka er för en mycket fin och ljus dag vi fick tillsammans med er.
Kram mum o dad
Tycker det är jätte bra att ni valde att begrava Silas och jag tycker ni verkar vara jätte starka. Själv hade jag nog gått under, begravt mig själv i sorgen fast som du skriver så går ju livet vidare och man blir mer eller mindre tvingad till det när man har fler barn. Blev upprörd av att läsa att ni måste försvara er sorg till vissa. Har de barn? För jag har svårt att tänka mig att någon som har varit gravid och fått barn skulle ifrågasätta det. För man planerar ju för det barnet, älskar det redan när det ligger där i magen, ja du vet ju allt det där. Jag har ingen kontakt med dig och vi hann knappt lära känna varandra den korta tid vi var kollegor men du finns i mina tankar och jag följer din blogg, hoppas det är okej. Verkligen en jätte fin minneslund.
