Mitt liv - min vardag

Jag är så oerhört trött på att må fysiskt dåligt. Illa att det blev komplikationer, för det tar sån tid innan jag är helt fysiskt återställd. Eftersom min kropp ännu inte mår bra tas mycket energi till den och jag har inga krafter över. Jag vill må bra och kunna sörja ordentligt och kunna vara med Seth. Jag hoppas att antibiotikan verkar snart och att allt som inte ska vara i min kropp försvinner. Jag märker att jag har riktigt svårt att prata i telefon. Efter två minuter kan jag inte hålla fokus. Jag har även svårt att föra normala samtal öga mot öga, för jag tappar bort mig, tappar fokus och kan inte koncentrera mig. Jag förstår ju att detta är normalt, men hur länge ska det vara så... Om jag ska kunna börja jobba, måste jag ju kunna föra ett samtal, eftersom mitt jobb går ut på att samtala... Visst behöver jag vara hemma ett bra tag, men det är ju inte det att försäkringskassan tycker att man ska vara hemma, trots att man sörjer.  

Igår var vi på en begravningsbyrå i Linköping, eftersom Stefans barndomsvän är sjuk, så fick vi byta byrå. Vi träffade en underbar man som hjälper oss med allt det praktiska. Vi har verkligen varit välsignade med alla människor vi får möta nu. Både läkare och annan vårdpersonal och alla andra människor som vi måste ha att göra med har bemött oss väldigt bra. Det betyder mycket!

Igår eftermiddag kom Frida hit. Hon går på bibelskolan Bjärka Säby, som ligger ca 3 mil härifrån, så det passade ju jättebra att få träffas lite. Vi hade inte berättat för Seth att hon skulle komma så det blev en överraskning. Oj, vad glad han blev. Han skrek Fjiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiida och hoppade upp och ner. Han var helt speedad hela eftermiddagen och kvällen. Det var roligt för honom och för oss att få sitta och prata lite och umgås efter att han somnat.

Jag har tagit kort från mammas kamera så jag kan visa lite av hur Seths senaste dagar har sett ut. Jag själv ligger ju bara på soffan och läser, så med mig händer inget spännande. Stefan sitter bredvid mig och läser han också mest hela tiden. Jag tycker det är jätteskönt för jag vill inte vara ensam...

Här kommer lite bilder iallafall.


Gammelmorfar och Seth kollar in såpbubblor.


Kollar i gammelmormors kikare...


Alltid villig att hjälpa till. Här hämtas posten in.


Här hjälper han morfar så att han kan kolla att bromsljusen funkar på släpet.


Seth och Frida drar vet till "gubben i Falun"...


Här är en annan av deras lekar...




Idag åkte mamma, pappa och Seth och hälsade på kusinerna Albin och Hanna. Här åker Seth traktor med morbror Janne. Vilken lycka!


Här berättar morfar berättelsen om två tanter som bodde i ett hus. Under berättelsens gång ritas en katt. Detta var populärt när vi var små också =)


Jag avslutar med en fin bild på en löjtnadshjärta, som mamma har tagit...

Jag tänkte nästan be om ursäkt nu för att jag skriver så rörigt och att det hela tiden är om hur dåligt jag mår. Men så ändrade jag mig. Det är ju min blogg och jag behöver ju inte be om usäkt för att jag mår dåligt och skriver om det... Att det blir rörigt är inte heller så konstigt, eftersom jag har svårt att tänka en hel klar mening... Det beror både på okoncentration pga sorg, men också på feber och konstigheterna i kroppen...
Ja, så är det nu iaf och så får det vara. Jag ska försöka vila i att jag får må som jag gör och behöver inte vara "duktig" som jag alltid är annars. 

Nu ska jag faktiskt försöka sova. Jag sover ju typ 4 timmar per natt, men i natt har jag fått en sömntablett, så jag ska försöka sova nu. Imorgon ska jag till läkaren... Håll tummarna för att allt går bra.

Kramar