Mitt liv - min vardag

Detta är miitt liv, min vardag och mina funderingar om min tro och livet i allmänhet. När bloggen startades 2008 var jag fru till en pastor, men på senare år har min man bytt jobb och just nu är han säljare inom Örebrodistriktet för ett företag, men bloggen får fortsätta att heta det den alltid hetat. Jag är också mamma till Seth och Tess, som lever och Silas, som inte fick leva.

Celebrate Her

Hej min vän.

Jag är ledsen att jag inte skrev något här igår, men jag kom hem så sent så jag orkade inte. 

Jag förstår att du vill veta hur det gick för Seth på akuten i fredags. Jo, det gick bra! Det var många barn med samma besvär och många var yngre så de prioriterades förstås. De kom hem kl 02! En tapper liten kille kom hem och somnade direkt. Han hade även sovit där i 1.5 timma. Han känner sig nu mycket tryggare och vet att det inte är farligt när han får svårt att andas och att om han får panik (som han nästan fick i fredags kväll) så blir det svårare att andas. Vi har fantastisk vård här i Sverige!!!!

Igår hade han inte lika hög feber tack och lov och idag verkar han inte ha det heller. Däremot är han fortfarande tät i bröstet och har svårt att prata. Han kraxar mest :). 

Jo, men nu till gårdagen...

Alex och jag har pratat om att få åka på någon kvinnodag/konferens sedan i höstas. Nu fick vi möjligheten att åka på Celebrate Her i Life Center i Västerås. Så vi satte oss i bilen och åkte dit igår morse. 

Wow! Jag säger det igen: wow!!!! På så många sätt... Jag ska försöka berätta så detta blir nog ett lååååångt inlägg.

På parkeringen möttes vi av två finklädda parkeringsvakter. Sen när vi kom in stod det killar/män i vita skjortor och svarta flugor och hälsade välkomna. Allt var så fint ordnat! Vi fick kaffe och minglade runt lite. Det var alltså killar som servade hela dagen :).

Kaffe :).

På toaletterna såg det ut såhär. 

Helt underbart tycker jag! 

Dagen drog igång med sång!

Sedan var det undervisning av Marilyn Skinner. En helt fantastisk kvinna! Jag berättar mer om henne senare.

Det varvades med fika, undervisning, mat och att umgås, intervjuer med härliga kvinnor, fika, och ännu mer intervjuer, mat och sedan en samling med predikan och lovsång som avslutning. 

Det fanns en sektion där man kunde bli fixad i håret, få naglarna iordninggjorda, bli sminkad osv. 

Rolig idé! 

Fint med ett träd mitt i rummet! 

Fina ballonger på sidorna där själva samlingarna var.

Jag träffade Emma, som jag inte träffat på säkert 10 år. Hon är från Alingsås, där vi bodde 2000-2003.

Emma och jag.

Me and my girl :).

Jo, nu till Marilyn...

Jag vet inte var jag ska börja... Hon och hennes man är från Kanada. För över 30 år sedan flyttade de till Uganda som missionärer. De har blivit kvar och gjort ett enastående arbete med föräldralösa barn och för kvinnor (som inte har några rättigheter där). Oh, jag vet inte hur jag ska kunna sätta ord på allt... De har byggt upp en organisation som heter Watoto. De hjälper föräldralösa barn (många fd barnsoldater) och kvinnor. Kvinnor får jobb och kan själva försörja sig och sina barn. De föräldralösa barnen åker runt i hela världen och har konserter. De har sjungit och dansat för presidenter (bla i Usa) och för Englands drottning. Häftigt, men för Marilyn betyder inte USAs president mer än ett föräldralöst barn i Uganda. De var i Örebro för ett och ett halvt år sedan då jag var med på den konserten i Seths skola. Jag minns att jag grät hela konserten och jag grät mycket igår också. 

Hon gör - på riktigt - inte skillnad på folk. Men hennes hjärta är hos de försvarslösa som behöver hjälp att bli självständiga, älskade och fria. De har startat program som hjälpt kvinnor och barn som fått sina ansikten deformerade av män (tex fått läppar och öron avskurna) så de fått plastikkirurgi och fått tillbaka öron och läppar. Det är plastkirurgi som används på ett vettigt sätt!!!! 

Hon och hennes familj har blivit hotade till livet flera gånger, men Gud har beskyddat dem på ett mirakulöst sätt. Tex höll en soldat ett gevär mot hennes mans huvud och tryckte av, men geväret klickade varje gång han försökte. När soldaterna (gerillan) hörde att de var pastorer flydde de därifrån. Hm... det låter så platt när jag återberättar... Får du möjlighet att lyssna på henne någon gång, gör det!! Eller någon av Watotokörerna. De är i Sverige i höst! 

Allt hon och hennes familj gör är för Gud och människors skull. Vilken sann förebild! Hon utstrålar Guds kärlek och lever som hon lär fullt ut. Så vill jag också vara :). 

Dagen igår har satt djupa spår i mig, men jag kan inte sätta ord på det än... 

Marilyn.



Kvällen avslutades med bön och lovsång (efter en sista predikan av Marilyn). De skjortklädda killarna kom in med silverfat där dessa låg och vi fick ta varsin:

Godisar.

Ett jättefint halsband. På hjärtat står det "sister". Wow! Vilken generositet och man kände sig verkligen så bra bemött och behandlad!!

Nästa år kommer vi åka på Celebrate Her igen (8:e oktober den gången). Och du är välkommen med!!!! (Om du är kvinna då ;) ). 

Som sagt, det är svårt att sätta ord på dagen men jag är så glad att jag kunde åka dit och vara med hela dagen trots att Seth var på akuten halva natten (jag sov ju knappt inget innan de kom hem) och vi gav oss iväg tiiiidigt. Och jag är glad att jag fick dela den upplevelsen med en vän! 

Idag är det Stefans tur att va iväg och jag och barnen är hemma :). 

Stor stor kram!!!

Vilken underbar dag du fick! Den var du värd ... så många vaknätter och oroligt ni haft med sjukdomar hos barnen. Jag hoppas att allt ska lugna sig och att både Seth och Tess ska slippa flera infektioner. Jag har läst länge men inte sagt nåt ... ibland hinner man inte med.

Watoto .. en helt underbar upplevelse var jag med om i höst när de kom till Pingstkyrkan i vår by och sjöng, dansade och vittnade om sitt nya liv. Vilka härliga barn och ungdomar och vilka ledare! Här vet jag att det görs ett ofantligt viktigt arbete! Förstår att det var intressant och givande på alla sätt att få lyssna till Marilyn.

Hoppas att allt blir bra nu med Seth och att ni får en fin vecka. Kram från mig!