Väntan

Hej hej.
Nu sitter vi här hemma och väntar på att Stefan ska komma hem om någon timma. Tess sover iof, men Seth och jag väntar. Det är en liten nätt resa han gjort fram och tillbaka till Gäddede med lastbil. Elias har ju varit sällskap så de har ju haft det bra förstås!
Barnen har haft det riktigt bra hos Matilda, Ebba och Noel när jag jobbat.

Hoppas du har det gott min vän!!

Kram

Bild

När en bild och en bibelvers säger mer än tusen ord :) :

Mina två fantastiska guldklimpar! Ljuvliga barn!!!
De får båda plats i Tess lilla soffa :).

Idag var Tess så trött så hon somnade i mitt knä. Ovanligt och mysigt!!

Avslutar detta korta inlägg med ännu en bild!! 

Jag hoppas dagen är bättre imorrn och att jag orkar skriva lite mer.
Kram

Tålamod?

Jag som är van att ha så mycket tålamod, blir sällan arg (visst blir jag irriterad ibland, men inte arg) osv har inget tålamod längre. Jag vill helst vara ensam och att ingen tar på mig, eftersom jag har så ont och mår illa mest hela tiden. Det är svårt när man har en tvååring som är van att vara nära och får vara nära hur mycket hon vill normalt sett.

Usch mammasamvetet gnager...
Frusamvetet också. Stefan blir just nu lämnad i att göra allt här hemma och vi är som du vet rätt slitna innan det här kom.
Han är fantastisk!! Jag är glad att jag valde honom till man och pappa till mina barn.

Jag har precis tagit morfinbaserad medicin, så nu ska jag sluta skriva, för jag vet inte vad jag kommer skriva när den kickar in :). Jag är som sagt inte van att ta stark medicin så den stiger mig i huvudet rätt snabbt.

Ha det nu så gott och jag hoppas du mår bra min vän!!!

Kram

Citat

När jag var yngre - och även nu - lyssnade/lyssnar jag på en grupp som hette DC-Talk. Jättebra texter och musik! Jag följer en av dem, Toby Mac, på Facebook och han lägger upp bra citat då och då och idag lånar jag och lägger upp här :).

Viktigt, eller hur?!

Och så en så sann och rolig :).

Kram på dej min vän!!

Constant

Words and Music by Geneva Wilson, Jono Wilson,Rhiannon Peters, Tony Crawford & Nathan de Jong


VERSE 1:

You will remain through the season’s change
Through every heartache You have felt the pain

You have endured the desert place

You know exactly what we face.


CHORUS:

You are constant through all of my days
Steadfast and faithful forever 

always I’m covered in Your unending embrace 

Constant for all my days.


VERSE 2:

Your voice is strength to my weathered soul
Your spirit in me roars above the storm 

And there is joy through every desertplain.


BRIDGE:

I stand to lift the name of Jesus I stand to lift the name of Jesus I stand to lift the name of Jesus


Without You

Halloj halloj.
Idag har jag sjungit på en låt som är väldans bra!!! 
Jag tror inte det har undgått någon att Jesus är oerhört viktig för mig! En vän som alltid finns med i livets alla skeden. I bra och dåligt! Denna sång handlar just om hur livet vore utan Honom! Men jag har bara med de olika refrängerna, för annars blir det så långt :).
 
Så här är 
Without You
 
"Without You, life's a song with no en 
Without You, like having a heart that won't mend
Without You, we're just actors on a stage
Like a child who's lost his way
Wouldn't be here today without You
 
Without You, life's a wound that won't heal
Without You, nothing in this world is for real
Without You, we're just actors on a stage
Like a child who's lost his way
Wouldn't be here today without You
 
Without You, we're like a bride with no groom
Without You, it's like seeing no sunshine in June
Without You, we're just actors on a stage
Like a child who's lost his way
We wouldn't be here today 
 
Without You, Jesus my life would be lost.
Without You, I'll never know what it cost
To see You, lay Your life down for me
From my past now I'm free
Tell me where would I be without You.
Wouldn't be here today without You".
 
Kirk Franklin
 
 
 

Trasig telefon och sång

Hejsan igen. 
Hur har din helg varit?
Jag har känt mig lite "handikappad", för min telefon fungerar inte. Vad lustigt det är att jag blivit så van vid att ha telefonen och ha tillgång till internet, facebook, instagram osv var jag än är. Nyttigt, men trist att va utan. Jag ska lämna in den imorgon så hoppas jag får tillbaka den snart. 
 
Idag åkte vi till Lindesberg och gick på gudsjtänst där. Det var vännen Sara, som predikade och det var en härlig gudstjänst med härlig lovsång. 
Tess har, både idag och igår, sovit ca 20 minuter på förmiddagen, så hon har varit bra trött när kvällen kommit. Idag fick jag hjälp av Seth, Cornelia och Sebbe att hålla henne vaken och på gott humör. Skönt! 
 
Idag har jag sjungit mycet på denna sång. Den är så bra och trösterik!!

"När jag ser din himmel dina fingrars verk

Stjärnorna och månen Du fäste där

Vad är då en människa

Att du tänker på mig i min nöd?

Jorden har du ställt på stadig grund

Himlen har du spänt ut som ett tält

Vad är då en människa

Att du tänker på mig i min nöd?

 

Men jag vet, Du hör bön

Minsta suck, når ditt hus, Herre

För jag är trygg, i din famn

Alltid nära, led mig!"


Erik Tilling

 

När jag sjunger på sånger, som betyder mycket för mig, så vill jag dela med mig till dig och jag hoppas du också kan få något av den!

Nu önskar jag dig en bra vecka! 

Kram 


Sträcker mig framåt

Jag går och nynnar på en sång som betyder mycket för mig just nu. Vi "fick" den av en vän för ett tag sedan och den är så bra och talande!!

Du har fört mig just till denna plats,
I din närhet är jag fri och stark.
Du som helar och gör allting nytt. 

Går inte tillbaks sträcker mig fram
Vill proklamera ut det gamla lämnar jag nu.
Allt gör du nytt jag ger dig mitt liv o Gud
Jag sträcker mig nu framåt.

Du har uppstått
Du har makten i din hand.
Du har gett mig en andra chans
Halleluja halleluja 

Går inte tillbaks sträcker mig fram
Vill proklamera ut det gamla lämnar jag nu.
Allt gör du nytt jag ger dig mitt liv o Gud
Jag sträcker mig nu framåt.

Du gör allting nytt. Ja, Du gör allting nytt och jag vill följa dig för evigt. 

Israel Houghton & Ricardo Sanchez. Svensk text :Ida Möller! 

Det roliga är att vi fick samma sång av en annan vän - helt ovetandes om varandra - men med den engelska texten. Känns som Gud vill säga något :).

Jag tror ju att Gud pratar med oss på olika sätt och med mig är det mycket genom sång och musik och har alltid varit så. Kanske vill han säga något till dej med denna sång? Pröva och se!!

Nu önskar jag dej god natt!! Stor stor kram!!!

Kärlek, ondska och förlåtelse.

Jag har en app, som gör att jag får dagens bibelord i telefonen, nästan varje dag. Idag var det:
 
"Framför allt ska ni älska varandra hängivet, för kärleken gör att många synder blir förlåtna"1 Petr 4:8
 
Det tog tag i mig idag, den versen. Att älska varandra... vad viktigt det är! Att förlåta... Oj, vad viktigt det är, men så svårt, särskilt om den/de som gör en illa inte ber om förlåtelse. Men vad tydligt det blir att kärleken gör att synder blir förlåtna. Kärlek och förlåtelse hör ihop... 
Jag vet inte om jag kan re ut hur jag funderar mycket nu, men jag ska försöka. 
Det händer så mycket skit. I Syrien, i Kongo, i Irak. Människor - barn blir dödade, ser sina familjer bli dödade, tvingas att döda... Den ondskan... Jag kan inte förstå den. Jag kan inte förstå den ondskan som gör att en pappa låter sin sjuåriga!! son hålla i en soldats avhuggna huvud och posera på ett kort. Eller den ondska som gör att man kan döda någon för att den tillhör "fel" religon eller folkslag. Jag kommer aldrig ifrågasätta Gud, Hans kärlek eller existens bara för att det finns ondska. Den kommer inte från Honom! Han är kärlek! Däremot lever vi inte i himlen än, för där kommer det inte finnas någon ondska, utan vi lever på jorden, som ändå är en "fallen" värld. Där ondska kan få finnas. Men vad är det som gör att människor blir så onda? Jag förstår det inte!! Att man gör barn illa. Vi behöver ju inte gå så långt som till andra länder, utan det händer ju här i Sverige, i Örebro, i vårt bostadsområde... 
Det finns en sång jag tycker mycket om, som Demi Lovato sjunger. Scyscraper (skyskrapa). Hon blev mobbad och hånad och det är lite det den sången handlar om. En fras går såhär:
 
"Would it make you feel better to watch me while I bleed?"
 
Jag tror det är så många mobbade, utsatta känner... Njuter andra av att se mig må dåligt? 
Hur sjukt är inte det? Att njuta av andras olycka..? Jag blir illamående bara jag tänker på det. 
Jag har funderat en del på ondskan senaste tiden och att få det där bibelordet idag, fick någonting att klicka till i mig. Jag vet att kärleken är viktig och att kärlek på riktigt kan övervinna ondskan och inte bara i filmer. Men idag blev det levanade, eller hur man ska uttrycka det. Så viktigt att älska! Kärleken gör att många synder blir förlåtna. 
Så viktigt för mig att älska de som gör mig illa. Nä, jag kan nog inte det helt i mig själv, men Jesus kan hjälpa mig att göra det. Jag måste inte gilla det de gör/gjort, men jag kan älska människan. Det är en central del i den kristna tron och jag har fostrats i att man ska älska alla, så det är inte nytt för mig utan mer en rejäl påminnelse. Kärleken tar bort hatet - hatet som föder ondskan. 
 
Jag vet inte om jag får ihop mina tankar och känslor, men jag har gjort ett försök iaf. :) Ja, just det... vill ju säga att jag tycker inte att förlåta är att säga "att det du gjorde mig var ok", för det var det inte!! Att förlåta är att sätta sig själv fri och förstås att sätta den som behöver bli förlåten fri också. Men det gör aldrig handlingen ok! Jag tycker dessutom att det är oerhört viktigt att be varandra om förlåtelse. Att göra det även om man själv inte tycker att man gjort något fel, men man vet att någon blivit sårad för det man gjort. (Men man behöver ju förstås veta att man gjort någon illa för att kunna be om förlåtelse, för tankeläsare är man ju inte). Men vet man då ber man om förlåtelse. Man behöver ju inte ändra ståndpunkt, men man ber om förlåtelse för att man sårat.
Så det så ;)! 
 
"Framför allt ska ni älska varandra hängivet, för kärleken gör att många synder blir förlåtna"1 Petr 4:8
 
Tack för mig - hej! :)

Funderingar

Hej hej hallå.
Hur är det en dag som denna?
 
Igårkväll var en sån här jättejobbig kväll med läggning. Vi har ju ofta besvärliga kvällar och nätter och så har vi väldigt besvärliga och en sån var det alltså igår. Jag gick ut och gick med Tess till slut. Och efter en stund somnade hon faktiskt. Det var iaf en vacker måne att gå och titta på och det ger alltid ett lugn!
 
Det går ju inte förmedla det fina i en bild såhär, men ändå...
 
Det blev ytterligare en besvärlig natt, vilket det ju är ofta. Att få sova högst 2 timmar (om man har tur) i stöten och sen vara vaken en stund osv osv så blir det rätt så drygt. Hoppas att vi på något sätt kan komma till rätta med kvällar och nätter för det tär på en. Sömn behöver man!
 
Men vi har fina dagar tillsammans iaf. Det här är livskvalité för mig!
 
 
Han är så fin my love... 
 
Såhär ser det ut här hemma. Seth kollar in vad Stefan gör och Tess kollar in vad Seth gör :).
 
Jag ber om ursäkt för att mina inlägg är lite dystra nu med mycket prat om sömnbrist och kräkningar. Det är ju jobbigt i sig, men som du kanske minns så skrev jag för ett tag sen att vi har en tuff period i livet just nu och när man har det och dessutom inte får sova så tär det lite extra. Det är alltid tufft att inte få sova, men när saker och ting är jobbiga behöver man ju sömnen extra. Men jag älskar min lilla Tess och skulle aldrig vilja byta bort henne eller tiden med henne för något här i världen! Det är ju inte precis hennes fel att hon har det jobbigt på kvällar och nätter!
Jag vet att det finns många här som tycker jag är väldigt öppen och skriver om allt som sker i livet och det är ett mål jag har. Att vara ärlig och öppen om mitt liv! Men mitt liv innefattar ju människor, sammanhang och situationer som jag inte kan berätta om. Så är det bara. För naturligvis händer det saker som jag inte berättar om här, saker som påverkar och som inte är så roliga. Det är skillnad när det rör mig och bara mig - eller Tess och Seth. Men Seth säger ifrån ibland och vill inte vara med i bloggen och då respekterar jag det förstås. Tess har i dagsläget inget val hehe. (Och det vet jag också att det finns åsikter om, men jag drar inte igång det. Jag litar på mitt eget omdöme och vet vad jag kan och inte kan lämna ut vad gäller henne. Och ibland frågar jag Stefan om han tycker det är ok att jag skriver om vissa saker). Jag är oerhört tacksam och glad att jag kan vara så öppen som jag är här utan att få massa skitkommentarer utan bara uppmuntran. Jag är så otroligt glad för er läsare som jag har! Tänk att få vänner via cyberspace och så goa vänner!!! Jag är så tacksam för er som jag bara känner via cyberspace och er som jag känner "live". 
Det jag också är glad för i perioder då det är drygt, är att jag lärt mig att se det som ändå är bra i livet, allt jag har och har fokus på det istället för det som är trist eller de som gör trista saker mot en. Att Stefan och jag har varandra och tar hand om varandra genom allt. Att vi har har två amazing barn! Att vi har en fantastisk storfamilj omkring oss och härliga vänner! Livet är rikt! Sen förnekar jag inte det som är jobbigt för det tror jag inte på. Det kommer ifatt en förr eller senare utan det bästa är att hantera det, känna de känslor man känner, men ändå se det som finns som är bra och gott! För mig fungerar den livshållningen bra. Dessutom känner jag mig alltid alltid alltid buren av Gud, i alla situationer jag hamnat i. Det är mäktigt och häftigt.
 
Nu önskar jag god kväll!! Nu ska jag och Steff äta en kvällsmacka :)
Kram

I will follow

Oj, inte ofta det blir såhär långt mellan mina inlägg... 
Jag har gått och sjungit mycket på denna sång senaste tiden. Så den vill jag gärna dela med mig av till dej! Sååååå bra! (Finns på Spotify om du vill lyssna på den).

I WILL FOLLOW. Av Chris Tomlin

Where you go, I'll go
Where you stay, I'll stay
When you move, I'll move
I will follow...

All your ways are good
All your ways are sure
I will trust in you alone
Higher than my sight
High above my life
I will trust in you alone 

Where you go, I'll go
Where you stay, I'll stay
When you move, I'll move
I will follow you
Who you love, I'll love
How you serve I'll serve
If this life I lose, I will follow you, yeah
I will follow you, yeah

Light unto the world
Light unto my life
I will live for you alone
You're the one I seek
Knowing I will find
All I need in you alone

Where you go, I'll go
Where you stay, I'll stay
When you move, I'll move
I will follow you
Who you love, I'll love
How you serve, I'll serve
If this life I lose, I will follow you
I will follow you, yeah

In you there's life everlasting
In you there's freedom for my soul
In you there's joy, unending joy
And I will follow

Where you go, I'll go
Where you stay, I'll stay
When you move, I'll move
I will follow
Who you love, I'll love
How you serve, I'll serve
If this life I lose, I will follow 


Nu önskar jag god natt med en bild på mina fina morsdagsrosor :)

Kram 

Sånger

Musik och sång är något som alltid finns i mitt liv. Det finns musik för alla sinnesstämningar. Det finns sånger med texter för varje känsla och tanke...
Jag skulle inte vilja leva utan musik... Tänk vad musik kan hela, ge uppmuntran, sätta "ord" på vad man känner osv osv. Musik pratar med oss på ett sätt som vanliga ord inte kan... Någon filosof, som jag läste om på gymnasiet (minns inte vilken) sa att medicin ger läkedom till kroppen och musik ger läkedom till själen. Så sant!!
Musik är också perfekt när man är glad och vill dansa runt.
Mina tre barn är födda med musik i bakgrunden.
Ja, som du förstår tycker jag musik är viktigt och härligt!

Här är delar av två sånger som jag gått och sjungit på idag. Dem tar jag med mig in i denna helg, som jag och barnen spenderar ensamma.

Kramar


Bara Du är Gud

God förmiddag/lunch.
Jag mår inte bättre idag, varken fysiskt eller själsligt. Seth har blivit förkyld, men är rätt så pigg ändå. Stefan vaknade med huvudvärk, så vi är ett härligt gäng ;). Stefan är i kyrkan på möte nu, men jag orkade inte. Så trist. Seth är hemma med mig, även om vi tyckte han kunde följa med till Söndax. Roligare att vara där och leka med kompisar än att vara här hemma med mig, men eftersom han klagat på huvudvärk och så, så fick han vara hemma när han bad om det.
I eftermiddag ska han ha discobowlingkalas på Strike, för sina "kyrkkompisar". Får kanske stoppa i honom alvedon innan det då om huvudvärken håller i sig. Vi har valt att ha bowlingkalas, dels för att Seth önskade sig det och dels för att vi inte behöver göra något alls. Strike fixar allt och vi får en egen värdinna. Passar bra nu när jag inte orkar något. Bilder och rapport kommer imorgon :).
 
Igårkväll, inatt och idag har jag sjungit på den här sången. Jag tycker mycket om den, så jag vill att du också ska få del av texten :).
 
 
Bara Du är Gud
Herre, Din mäktiga hand skapade himmel och jord. 
Efter Din vilja blev världen till, genom Ditt heliga ord.
Medan morgonstjärnorna sjöng tillsammans fick allting liv av Dig.
Medan änglarna jublade av glädje, tänkte Du på mig 
 
Bara Du är Gud allting är skapat för att ära Dig.
För att förhärliga Ditt namn har du skapat mig
Bara Du är Gud, långt innan jordens grund blev lagd fanns Du
Evige Gud utan början utan slut
 
Herre, Du formade mig hela mitt liv äger Du 
Låt mina dagar behaga Dig låt mig få tjäna Dig Gud
Medan solen går ner för den sista gången och tiden nått sitt slut.
Ska jag lägga min krona vid DIna fötter och tillbe Dig, min Gud.
 
Hoppas du får en fin söndag!! 
Kram


Lyftkransfunderingar

Jag undrar hur man får upp såna här lyftkranar på hustak... Skickligt och mycket jobb, låter det som. Någon som vet?

(Önskar dej en fin helg!!!)


Vit jul

Idag har jag läst en bra text från Marcus Birro, gällande att låta alla barn få en vit jul, alltså en jul då de vuxna i deras närhet inte dricker alkohol. Gå gärna in och läs hans inlägg.
Han skriver om de barnen som inte växer upp i missbrukarhem, utan de med "vanliga" föräldrar, som dricker alkohol på ett "normalt" sätt. Men barn far illa, så är det. Barn far illa när föräldrar förändras pga alkohol. I denna fråga viker jag mig inte en tum. Jag vet att inte alla håller med mig och det är självklart ok, men jag står fast i min åsikt. Alkohol och barn hör ALDRIG ihop! 
Jag är så glad och tacksam för att jag vuxit upp i ett hem där man inte dricker alkohol. Jag har aldrig behövt vara rädd för att mamma och pappa skulle förändras pga alkohol, eller att de skulle börja bråka pga alkohol. Jag har haft en grymt trygg och bra uppväxt på alla sätt. 
Däremot jobbar jag ju dagligen (förutom nu när jag är sjukskriven) med människor som har växt upp med föräldrar som dricker alkohol, antingen i missbruk eller bruk. 
Så detta har jag legat här hemma och tänkt på under dagen och så blev jag så glad när Örebroarn kom idag. En lokal tidning, som kommer gratis då och då. Såhär såg framsidan ut:
 
"Många barn far illa under julen. Önskar en jul utan fylla".
 
Så jag önskar ALLA barn en vit jul!!
 
Imorgon slutar Seth skolan för detta år. Han får ett helt jullov i år, eftersom jag är hemma. Jag vet att jag är sjukskriven, vilket ger honom rätt att vara på fritids, men jag tycker att det kan vara skönt för honom att ha lov. Dessutom är ju Stefan hemma lite mer i mellandagarna (förutom över nyår då han är på Unite över nyår). Hade han varit tre år, kanske jag inte hade orkat ha honom hemma hela dagarna och han hade inte orkat ha en så illamående och trött mamma, men nu är han ganska självgående och otroligt smidig att ha hemma. Vi får försöka hitta på lite kuliga grejer om dagarna, även om jag mår dåligt. Ja, ja, jullov blir det iaf i år. 
 
Jaha, jag tror jag brukar skriva om detta med vit jul, inför jularna, men det är en fråga jag brinner för väldigt mycket, som du nog förstår. 
 
På tal om något helt annat, så träffade jag läkare idag igen för vidare sjukskrivning. Jag vet ju att några av er som kommenterat här förut hade jobbiga graviditeter, så jag tänker att jag inte är så unik, men ändå så känns det som att jag blir behandlad med lite skepsism, eller vad man ska säga. Som om läkaren aldrig träffat någon som mej tidigare. Men det var ju lika när jag var med Seth och de veckor jag var med SIlas, så jag är inte särskilt förvånad. Och jag tycker inte att jag borde vara ensam med att må dåligt såhär långt in i graviditeten. Men jag blir ju iaf sjukskriven utan att bli ifrågasatt om det behövs och det är ju skönt. Läkaren frågade idag hur länge jag trodde att det här skulle hålla på... Ja, vad svarar man på det. Antagligen till april när Gnutten kommer, men jag vet ju inte. Jag kan ju liksom inte bestämma över det. Något positivt var att han sa att jag kan äta ännu mer illamåendemedicin om jag vill utan att det är någon fara. Äter ju redan dubbel dos, men det var skönt att höra att jag kan ta mer, de dagar som är extra besvärliga. Det som är synd bara är att jag får väldiga myrkryp i benen och blir grymt trött, men det är det värt för att få lite lättnad av illamåendet. 
 
Önskar dig en skön kväll!!
 
 

Att vara gift med en pastor...

Ja, jag har funderat på detta med fördelar och nackdelar med att vara gift med en pastor. Som jag ser det är det absolut mest fördelar.
När Stefan och ja gifte oss för över 12 år sedan, visste vi båda att han en dag skulle bli pastor. Men då arbetade han som lastbilschaufför. Han hade inte bråttom in i församlingstjänsten utan såg fördelarna med att vara "lite äldre" när man börjar som pastor. Så när jag pluggade till socionom så jobbade han. Sedan började han sturdera till pastor, först ett år på PTS i Göteborg. Jag pluggade i Göteborg och vi bodde i Alingsås under denna tid. Sedan skulle år 2 och 3 läsas i Stockholm och vi var inte intresserade av att flytta dit, vilket gjorde att han sökte in på Örebro Missionsskola istället och vi flyttade hit. Han hoppade in i andra klass där och gick 2-4 här i Örebro. Och då jobbade jag när han pluggade. Hans första betalda tjänst blev den i Avesta. Både Stefan och jag har alltid varit engagerade i någon församling där vi bott. Man kan säga att det är där största delen av vår fritid alltid har spenderats.

Så när vi flyttade till Avesta var Seth knappt ett och ett halvt år. Innan hade vi kunnat dela på att ha honom i kyrkan och engagerat oss lika mycket. Jag med sång och han med att vara ungdomsledare, leda möten och predika någon gång ibland. Men nu när församlingstjänsten blev hans jobb, var ju det tvunget att komma före att jag kunde göra saker på gudstjänsterna. Det var nog det som var jobbigast i början. För att båda skulle kunna vara med samtidigt som man har ett barn som springer och är överallt, nä, det gick inte. Så då fick jag "stå tillbaka" och det var svårt för mig att hitta vem jag var då. Väldigt nyttigt för mig.
Om jag varit smart hade jag ju bett andra ta hand om Seth om jag också skulle sjunga eller så på mötet, men jag har alltid haft lite svårt att be om hjälp med sånt. Och det kan jag inte skylla på någon annan än mig själv. Detta är ju inte något problem idag och har inte varit på många år, eftersom Seth blir större och större. Det kan bli ett problem när Gnutten kommer, men det tror jag inte, för nu är jag beredd på det.
 
Detta att vara pastorsfamilj är ju ett lite speciellt liv. Och vi har valt det tillsammans, Stefan och jag. Seth har inte fått vara med och välja det, men mellan Stefan och mig är det ett gemensamt beslut.
T ex har en pastor inte regelbundna tider och man är offentlig i det sammanhang man finns i. Detta har både positiva och negativa delar. Förr flyttade pastorer ofta, vilket man inte gör på samma sätt längre. Jag tycker det är spännande att flytta till nya platser, samtidigt som det är oerhört krävande och tröttsamt att göra. Nu när vi har Seth, kan vi inte heller bara flytta hur som helst. Inte när vi har ett barn att ta hänsyn till. Vi har absolut inte några planer på att flytta från Örebro, samtidigt så är vi tveksamma till att köpa ett hus för flera miljoner för vi vet inte om vi blir kvar fem, tio, femton eller tjugo år. Oss passar det väldigt bra att just nu bo i lägenhet. 
Fördelen med att Stefan är pastor, är alla fantastiska människor vi får möta och ha att göra med i församlingen. Man får gå på bröllop ;) när Stefan viger par. Man har många människor som bryr sig om en. Hur jag än mår, så kan jag gå till den församling vi tillhör och få stöttning eller vad det är jag kan behöva. När vi förlorade Silas, så kände vi hur vänner runtom i Sverige fanns för oss, bar oss, genom det. 
 
Oj, det här riskerar att bara bli lösryckta tankar... Hoppas det går att läsa och förstå ändå :).
 
Stefan och jag grälar ytterst sällan. Jag tror att det enda som är en källa till konflikt mellan oss är just att han är borta mycket. Men vi pratar om det hela tiden och försöker hitta lösningar och vägar så det blir en bra balans på det. Stefan har, på riktigt, utan bitterhet eller så, sagt att han slutar som pastor om det kommer mellan oss som familj. Det vill inte jag, för jag tror att det bästa för hela familjen är att han arbetar som det nu. Så tiden är det som är på den negativa sidan. Problemet är ju att hans jobb är min fritidssysselsättning. Bra ibland, men också jobbigt när han ska iväg på saker, som jag också skulle vilja iväg på, men kan inte pga vi har barn. Samtidigt så får jag ju grymt mycket tid med Seth och sedan med Gnutten när hon kommer. Det är tid man inte får tillbaka, så samtidigt är jag tacksam för det. Dessutom får ju Seth hänga med på mycket som både Stefan och jag är på. Och han gillar det än så länge och protesterar inte. Vi drar naturligtvis inte iväg honom på saker som vi tror att han inte orkar eller skulle må dåligt av. 
Alla härliga människor är helt klart på den positiva sidan. Vi har en extra familj i församlingen (vilket vi hade även innan han började jobba som pastor.)
Det som kan vara jobbigt är att när man har en församling som är arbetsgivare så är det lika många viljor, som det är människor. Nu har Stefan en arbetsbesrkivning och han vet ju vem som räknas som hans chef osv. men det är ändå så att många, förstås, har åsikter om hans jobb och hur han gör saker. Det är väl nackdelen med det offentliga. T ex kan människor ha åsikter om hur han klär sig?? Varför då, kan jag tycka. Han får också mycket positiv feedback också, vilket är fantastiskt. 
 
Det viktigaste att veta är ändå att vårt liv har VI bestämt. Det är gemensamma beslut som gjort att vi flyttat de gånger vi gjort det och det är ett gemensamt beslut att Stefan har det jobb han har. Jag är inget offer, även om jag ibland klagar lite här på bloggen över att Stefan är borta så mycket i perioder. Men detta är ett liv VI valt, inte Stefan. Under Speedwaysäsongen är han ju borta ännu mer, eftersom han är idrottskaplan för Masarna på sin fritid. Detta är också något VI har valt. Han gör alltså det jobbet helt utanför sin pastorstjänst. Men VI tycker att det är ett viktigt jobb han gör och han älskar ju Speedwayvärlden och mår bra av att finnas där.
 
Nu är det ju inte bara pastorer som är borta mycket, utan i många yrken kan en av parterna vara borta mycket, eller så gör fritidssysselsättningen att man är borta mycket. Så vi lever ju inte något unikt liv så. Vi har ett bra redskap i Googlekalendern, som vi båda har i våra telefoner. De synkas med varandra så det missas inte att talas om vad som händer den eller den kvällen. Dessutom har jag kunnat lägga in "familjetid" lite här och där :). Den håller vi hårt på. 
 
Ja det var lite tankar om att leva som vi gör. Det kanske kommer en del till om det kommer upp fler grejer i huvudet om just detta. :) 
 
Tack, du som orkade läsa allt. Det blev visst långt och något rörigt. Men men, det blir lätt så när det är jag som skriver ;).
Ta hand om dig och tack för att du är med mig i min vardag! Uppsakttas väldigt!!

Vikt

Tjaba tjena hallå!
Idag har inte varit någon bra dag. Har mått pest. MEN den lystes upp när Sara kom hit med sina två goingar Julia och Måns. Julia och Seth går i samma klass och leker mycket tillsammans och det är så Sara och jag lärt känna varandra. Julia är Seths flickvän, brukar han säga. De är bra goa de där två. Det är Julia och två tjejer till i klassen, som Seth hänger mest med. Men det verkar vara så att i hans klass så får alla vara med och man låser sig inte vid en eller ett par att leka med och det tycker jag är bra.
 
Nu ska jag faktiskt titta på "Aldrig mera fet", som går på trean. Jag titttade förra veckan också, som var första gången. Jag tycker det är spännande att följa människors liv och det de jobbar med hos sig själv och strävar efter i livet. Jag har gått upp väldigt mycket i vikt nu i och med min graviditet - även om jag inte är tjock på det sättet - så jag vet ju att jag kommer att vara tvungen att ta tag i vikten när Gnutten fötts. När jag ser såna här program inspireras jag genom att se andra lyckas. Det visar också att det inte finns några genvägar, utan det är att jobb att förändra matvanor och motionsvanor. Men ett jobb som är så värt det. Jag funderar på att ha t ex Blodomloppet nästa år som ett mål att kunna springa. Det är nog bra att ha mål tror jag.
Nu har inte jag någon åsikt om vikt och utseende. Missförstå mig inte. För mig handlar vikten om hälsa och att må bra. Jag har aldrig varit "smal" utan haft former och varit normalviktig. Efter Seth har jag vägt ca 10 kg mer än tidigare, Jag gick upp 25 och gick ner 15 av dem. Jag har ändå tyckt att min vikt varit ok och trivts. När jag var med Silas gick jag ju upp igen och sedan gick jag ner det sista av det nu i våras. Nu när jag lagt på mig under graviditeten så gör det tex ont i knäna när jag går i trappen och jag är otymplig osv (plus att jag har mycket foglossningar som gör det svårt att röra mig). Så det är alltså inte utseendet jag är ute efter utan att må bra och att inte ha ont i knäna eller bli flåsig av att röra mig, som är det viktiga. Så jag hoppas ingen tar illa upp för att jag pratar lite om vikt och övervikt. Det är bra för mig att skriva lite om det här också, för då får jag en spark i baken inför Blodomloppet nästa år :).
Det är viktigt att ta hand om sig och sin kropp!
 
Ta hand om dig på alla sätt du kan!!!
Kom ihåg att du är värdefull, för att du är du!

Vem ska jag göra besviken idag?

Idag har jag funderat en del. Jo då, ibland fungerar hjärnan så jag kan fundera lite också mellan varven. :)
Vi och många omkring oss har fullt upp nästan varje dag. När jag inte är sjukskriven då... Det ställs krav från jobb, familj, vänner, kyrka (om man är med i en sådan) eller andra föreningar man är med i. I vår situation är det ju förstås kyrkan som får det mesta av både Stefans och min tid. Eller, för mig är det ju min fritid, eftersom normalt sett så jobbar ju jag på dagarna.
 
En gång var vi på en "pastormedrespektivemiddag" och Niklas Piensoho, som är föreståndare för den största pingstförsamlingen i Sverige, pratade. Han sa något som vi återkommer till då och då: Vissa dagar är sådana att man/jag måste välja vem jag ska göra besviken. Någon församlingsmedlem eller familjen. (Innebörden var sådan, även om jag inte minns den exakta ordalydelsen.)
 
Detta återkommer vi till och jag tror att många med oss behöver tänka just så: Jag räcker inte till för alla, så vem blir det jag gör besviken idag?
Och så får man någonstans välja. Ofta blir det ju familjen som blir lidande... Det är lättare på något sätt, men egentligen borde det vara tvärt om. Familjen är det viktigaste vi har!
Naturligtvis kan inte familjen gå före ALLT, så fungerar inte livet. Och det är en balansgång mellan att faktiskt ta ansvar för t ex sin församling och ställa upp och bära den, men också att ibland säga nej och prioritera familjen. Att säga nej för ofta, eller för sällan är båda diken som är bra att försöka undvika...
 
Just nu är vår lösning på detta att vi har måndag och onsdagkvällar som familjekvällar, samt lördag eller söndag eftermiddagar. Det innebär inte att vi inte kan umgås med vänner då, men vi försöker hålla dem fria från "uppdrag". Det innebär att det kommer finnas de som ber Stefan att ha möten inlagda på t ex onsdagskvällar och som kommer bli besvikna och kanske frustrerade när han säger nej, men just nu går familjen före dessa kvällar. För mår inte familjen bra, mår inte individen i familjen bra.
 
Hänger du med i mina tankegångar, eller blir det rörigt? Hur tycker du man ska göra, när det är så mycket krav från många håll i vårt samhälle? Det är inga fel att ge varandra tips, för många blir uppätna av krav som ställs från många olika håll. Ibland kan det ju kännas som att man dras sönder av alla viljor som finns omkring oss. Det är bara vi själva som kan sätta gränser, för andra gör det inte åt oss. Det är bara vi själva som kan säga nej, för andra gör det inte åt oss. Och blir det för mycket, får vi välja: Vem gör jag besviken idag?
(Återigen så ska man ju inte alltid säga nej och alltid göra "som man själv vill", det handlar om att hitta en balans. T ex kan inte en församling byggas av människor som hela tiden säger nej utan alla behövs. Men en familj och vänskap kan inte heller byggas och upprätthållas om annat hela tiden går före.)
 
Nu till något heeeelt annat.
Idag var det kör för Seth, så jag satt i kyrkan och väntade när han sjöng. Där satt också Therese och väntade på sin Alva som också sjunger i kören. Vi satt och pratade om imorgon, då jag ska göra ultraljud på min galla och jag får inte äta åtta timmar innan...
- Hur tar du dig dit, frågade Therese.
- Jag ska cykla, sa jag.
Therese börjar skratta och säger att det kan jag ju inte. Hur ska det gå till?
- Tja, jag räknar med att stanna och kräkas lite på vägen...(Jag kommer normalt sett inte upp ur sängen utan att äta innan och nu får jag ju inte äta något på ÅTTA timmar. ÅTTA timmar. Jag som vaknar och äter på nätterna också för att dämpa illamåendet...)
- Nej, det kan du inte, säger Therese. Jag hämtar dig och skjutsar dig till sjukhuset.
 
Vilken vänskap!! Hon går upp tidigare än hon behöver för att skjutsa mig dit för att sedan köra Alva till dagis... Det uppskattar jag sååå mycket. Min cykel får följa med bakpå bilen, så jag tar mig hem efteråt. Jag har laddat med bananer och drickyoughurt, som jag ska äta så fort de är klara.
Nu undrar du kanske varför Stefan inte följer med mig och skjutsar mig... Han kan helt enkelt inte. Hans arbetskamrater har redan fått boka om pga det vanliga ultraljudet på Gnutten, som vi ska göra på eftermiddagen imorgon, så han kan inte begära att de ska ändra om även morgonens schema. Han är ju med mig på allt annars bara han kan, så jag tycker inte alls att det är något konstigt.
 
Oj, detta blev ett låååååångt inlägg. Hoppas du inte somnat :).
Avslutar med en liten serie, bara för att.
 
 
KRAM

First love

I mars i år, var ju Stefan och jag i England, Bradford, tillsammans med teamträningsskolan. En underbar resa och jag hade så önskat att jag kunde följa med nästa år också, men jag kommer vara pretty gravid då, så det går inte även om jag skulle må bra då.
I alla fall, jag lyssnar väldigt mycket på en av skivorna jag köpte med mig från den kyrkan. De skriver egna sånger och spelar in - och det är riktigt bra musik och texter. I love it!!
Min favorit är "First love". Här kommer en del av den sången, som är så otroligt bra!!
 
"You chose the cross, You chose me.
Surrendered Your life, You chose me.
Though I did not deserve, You chose me.
So I choose to love just as You chose me.
And I put You first as You first loved me
I treasure Your grace as You died for me."
 
Jag sa ju att jag sover så mycket på nätterna nu... Jorå såatte... I natt låg jag vaken i över två timmar. Inte så kul, men eftersom jag bara är hemma gör det ju inget, men nu är jag trött. Så snart är det dags att möta kudden. Igår såg det såhär mysigt ut när Seth somnat:
Frodo ser ut som ett av gosedjuren :).
 
Ha det så gott min vän!!
KRAM
 

Oro

Hm... har funderat mycket på idag om jag ska skriva det här inlägget eller inte...
Nu har jag bestämt mig för att göra det. Dels för att det är min blogg och den handlar om mig, dels för att jag vet att jag har vänner därute som vill veta hur det är och dels för att det är sanslöst skönt att skriva av sig.
Jag tänker som så, att det är ju frivilligt om man följer min blogg eller inte, så det gör inget om det blir ännu ett inlägg om att det är jobbigt nu.

För det är det. Illamåendet får så många konsekvenser. Det påverkar hela mitt mående, men framför allt mitt psyke. Jag är en positiv person, som ser det positiva i mycket. Jag är superglad för de femtio timmar jag gick i egenterapi när jag gick min steg 1 utbildning, för det har hjälpt mig på så många sätt och bl a att ha fokus på det som är bra i livet. Men det är svårt att kämpa mot deppigheten (jag är absolut inte deprimerad), som blir av att må illa och i och med det bli rätt så isolerad. Jag är glad för de aktiviteter jag försöker vara med på, såsom när Seth är på VIPS i kyrkan och som när jag några gånger kunnat vara med och sjunga i kyrkan. Det kostar, men det är så värt det.
Jag har även lite saker att se fram mot, vilket är skönt. Bla ska Seth och jag åka till mamma och pappa ett par dagar på novemberlovet och så en lördag i december ska Lovisa, Sofi och jag ha en Twilightdag, då vi ska se de fyra första filmerna hemma och sedan se den femte och sista på bio på kvällen. Så roligt! En riktig tjejdag! Och snart är det ju advent!!! Kan det bli bättre :)??

Jag har redan fått mycket foglossningar, så när jag försöker ge mig ut och gå, gör det väldans ont. Det som är bra är att jag sparat mitt stödband, man kan ha runt höfterna. Det är riktigt skönt att ha när man är ute och går.

Dessutom känner jag mig som en val: otymplig, stor och tjock med massa finnar (iof har nog inte valar finnar...) Man hör om andra som känner sig vackra och feminina när de är gravida... ja, jag är inte en av dem. Det kan iof bero på att jag ser ut som om jag är i sjunde månaden när jag är i fjärde.

När jag är deppig blir jag lättare orolig för allt möjligt. Jag är medveten om detta och det är bra för då kan jag lära mig att försöka att inte oroa mig. (Rörigt?)

Jag har börjat oroa mig för förlossningen... Jag var ju väldigt förlossnigsrädd när jag födde Seth. När Silas föddes var det en annan typ av oro... Seths förlossning gick bra, men var jobbig och traumatisk för honom (och till viss del för mig) enligt barnmorskorna. Det slutade med att han kom ut med huvud och arm tillsammans, vilket resulterade i att det tog ca två timmar att sy ihop mig efteråt. (Sorry för den detaljen). Jag inser att denna bebis, Gnutten, ska ut på ett eller annat sätt och det är skrämmande. Kvinnor har klarat det i alla länder, alla tider, men det hjälper föga, för jag är rädd ändå. Nu finns det ju bra hjälp att få via Aurora och jag kommer nog ta kontakt med dem när det närmar sig. I allt detta finns även en gnagande oro över att inte få behålla Gnutten, precis som med Silas. Det är en oro, som jag tror de flesta som förlorat ett barn känner.

Jag har även börjat oroa mig för hur jag kommer må när Gnutten kommit. Tänk om deppigheten sitter kvar och tröttheten som naturligtvis kommer med en bebis, kommer göra att jag inte känner glädje och blir ännu mer deppig. Jag älskade att va hemma med Seth. Hade lätt kunnat fortsätta vara hemmafru. Med det inte sagt att jag inte trivs med att jobba, för det gör jag! Nu är jag orolig för hur det kommer vara att va hemma. Mycket är det nog också för att Stefan är borta så mycket. Jag måste mentalt förbereda mig på att vara ensam en hel del med Seth och Gnutten.
När Seth var bebis pluggade Stefan och kunde styra sina tider rätt mycket själv. Dessutom bodde vänner grannar med oss, som vi hängde mycket med.

Jag förstår i huvudet att det är onödigt att oroa sig och att ta det som det kommer när det kommer. Men som sagt, jag oroar mig lätt mer när jag är lite instabil ;).

Sen tror jag nog att min oro och deppighet även beror på andra saker, som jag inte kan berätta om såhär. Ok, jag vet att det är taskigt att skriva så och säga A men inte B, men det förklarar kanske lite varför jag är som jag är nu, men det är inte min sak att berätta om, eftersom det inte bara handlar om mig.
Det är skönt att vi som familj har det bra. Stefan är borta mycket, men så har många det, och vi får det att fungera. Vi har bl a bokat in familjekvällar och dagar och de är heliga för oss! Och vi har några roliga saker framför oss som vi kan se fram mot.
Det är ju även Seth jag tänker på, som tycker det är tråkigt att vi inte umgås så mycket med folk som vi brukar och att jag inte orkar pyssla och greja med honom på samma sätt, som när jag mår bra.

Nu med allt detta sagt, så har jag bestämt mig för att trotsa illamåendet och försöka träffa vänner mer. Jag tror de flesta kan ta att jag inte riktigt är mig själv. Sen behöver jag börja göra mer saker här hemma, såsom smycken eller annat pyssel. Får se till att införskaffa lite grejer :).

Nog klagat nu. Tack för att du lyssnar och bryr dig!
Som sagt, jag vet varför jag mår såhär och det är skönt, för jag vet att det blir bättre :) Jag vet att när jag sätter allt detta i perspektiv så är jag oerhört tacksam för det liv jag lever. Och oerhört glad för välsignelsen att få bära ännu ett barn.  Och att jag får ha Stefan och Seth. Seth är verkligen ett fantastiskt barn och jag förundras ofta över att vi fått en sådan guldklimp!
 
Tack för att du är min cybervän och stor kram!!

Tidigare inlägg
RSS 2.0