Mitt liv - min vardag

Äntligen börjar jag komma ur min bubbla. Ligger fortfarande nerbäddad i soffan i källaren dock. Stefan och Seth har gett sig iväg på församlingshelgen, vilket jag också gärna följt med på, men det finns inte en chans att jag orkar vara bland folk just nu, orkar ju liksom knappt sitta upp... Men avundsjuk på dem är jag! Stefan är också krasslig, han kan knappt prata och hostar tokigt mycket, men han är ju en sån där plikttrogen människa så han gav sig iväg, trots att han helst ville stanna kvar i sängen idag. Han har ju iof inte feber, för då hade han stannat hemma.

Hur märker jag då att jag börjar bli bättre? Jo:
-jag har börjat orka läsa en bok
-jag har börjat se hur det ser ut här hemma. Stefan har ju varit borta mycket så han har "bara" hunnit med att diska och laga mat, men mer har han inte hunnit med. Så nu är det RÖRIGT här hemma och jag har börjat bry mig. Innan har jag inte ens orkat bry mig om det, men nu bryr jag mig, men jag orkar inte göra något åt det än. När jag gör det då är jag frisk igen =)
-Jag orkade sitta med Seth och Stefan och äta en macka när de åt frukost
-Jag längtar efter en dusch
-Jag längtar efter rena "osvettiga" lakan
-Dessutom är jag i stort sett feberfri, men värk, trötthet och orkeslöshet finns kvar.

Ja, det var en uppdatering härifrån soffan =) Kommer säkert blogga mer, är ju helt själv hela dagen och kommer ha riktigt tråkigt ;o)