Mitt liv - min vardag

Alltså det är så roligt för Tess är så sugen på att det ska bli jul. Och vid den här tiden på året längtar jag också till jul, eller framförallt till advent. 

Tess har börjat lyssna på julmusik när hon ska sova. Haha det är lite tidigt även för mig. 

Igår tog hon på sig tomtekläder till fredagsmyset. Seth var med Youth i kyrkan och Stefan hade inte kommit hem än från Stockholm så vi satt själva och drack julmust. Haha. Killarna hade aldrig gått med på det. 
  Dessa tofflor fick jag av mamma. Jag skickade en bild på såna och så vips hade hon gjort ett par! Fantastiskt! 

Jag är så otroligt imponerad över vår vård i Sverige. Jag har sagt det många gånger förr och kommer fortsätta säga det. Det är tråkigt med alla köer och att människor blir felbehandlade eller inte får den vård de behöver. Men jag har aldrig varit med om det personligen. Både när det gäller all vård Tess har behövt genom åren och allt jag själv har behövt så är jag så nöjd! Jag har nästan bara mött personal som är trevlig och gör allt för att jag ska få det så bra som möjligt. När det gäller Tess så har all personal alltid varit fantastisk! 

Igår fick jag åka till sjukhuset igen, då jag blir riktigt andfådd och trött och får ett tryck över bröstet så fort jag rör mig. Mamma och pappa skjutsade mig, då Stefan är i Stockholm på en jobbgrej. Man tog EKG, blodtyck osv och lite senare fick jag göra en skiktröntgen på lungor och hjärta. Man ville utesluta att jag fått propp i lungor eller vätska runt hjärtat. 

Mamma och pappa hämtade Tess och var med barnen på eftermiddagen och lagade mat till dem osv. Mina föräldrar är fantastiska!! 

Läkare undersökte mig och tittade på skiktröntgen och allt ser bra ut. Tack och lov. Det finns ingen riktig förklaring till att jag blir så andfådd när jag rör mig, men troligtvis har jag en virusinfektion som satt sig på luftvägarna. 

Jätteskönt att allt såg bra ut. Och jag blir så glad att man tar mig på allvar, jag får komma in direkt och göra undersökningar för att se så jag mår bra. Hela tiden med fint bemötande. Jag mår inget vidare idag heller, men nu vet jag att det inte ar något med mitt hjärta och att det inte är farligt. Då blir jag tryggare. 

 

Mina armar är lite tilltygade av alla stick. Som tur är så är jag inte stickrädd :) 

 

Jag tycker att ett av mina blåmärken är lite roligt. Det ser ut som en smajligubbe :) 

 

Hej hej.

Idag vaknade jag tidigt för att vara på avdelningen vid 7.00. Stefan skjutsade dit mig och följde med upp innan han åkte hem till barnen och skjutsade dem till skolan. 

Vid 8 var jag på plats i operationssalen. Allt gick bra, men det var inte den roligaste upplevelsen i livet. Man gick in med tre katetrar via ljumsken och upp till hjärtat och hittade min extra ledningsbana som jag hade mellan kammare och förmak (om jag förstod det rätt). Såhär står det om besvären:

 

 

De hittade den extra ledningsbanan och brände den. I stort sett hela tiden höll de på att göra så att hjärtat rusade och slog oregelbundet, för att se var ledningen var. Det var rätt obehagligt. Det gjorde dock inte alls ont när de brände ledningen, men det gjorde ont i ljumsken när de gick in med katetrarna. 

 

Efter två timmar var jag tillbaka på avdelningen så det gick bra och smidigt! 

 

Såhär glad blir man när man får vantar och mössa från farmor, stickade med garn man valt själv 😊 

Idag har jag skrivits in på hjärtmottagningen och gjort ultraljud på hjärtat. Sen var Tess och jag hos mamma och pappa och åt tacos. Mina killar är i Stockholm på youth i Hillsong. 

Nu ser jag fram mot en helg med vänner och kyrka. Ska bli skönt!! 

Igår när Tess och jag var ute och gick var det så vackert utmed ån. Hösten är vacker!!! 

Hoppas du får en fin helg ♥️

Kram 

Hej hej.

Här händer det lite grejer när det gäller mina undersökningar och allt. Jag har fått göra en undersökning på neurofysiologen där de sände stötar på mina händer och fötter/ben för att se hur mina nervtrådar fungerar. Så coolt. Tänk vad man kan se och göra. Fascineras så av allt man kan göra och allt forskare kommer på. Jag har inte fått några svar på undersökningen då det går till remitterande läkare och han ger svaren sen. Detta var en del av den utredning jag genomgår just nu pga den värk jag lever med dagligen. 

Förutom detta så fick jag igår hjärtrusning som inte släppte så jag och Stefan åkte till akuten och mamma och pappa var hos barnen. Jag hade en puls på 180-190 hela tiden i några timmar innan det lugnade ner sig. Det har varit planerat att jag ska göra en "ablation" i slutet av november, men pga att jag blev dålig igår så påskyndades detta och jag fick en tid redan på måndag. Så imorgon, fredag, ska jag skrivas in och göra ultraljud på hjärtat och så och på måndag ska jag alltså göra en ablation. Där de går in via ljumsken upp till hjärtat med tre slangar och sen bränner de den extragrejen (vet inte vad det heter) som gör att jag får hjärtrusningar dagligen och att hjärtat slår i otakt titt som tätt. 

Jag känner mig inte särskilt kaxig faktiskt. Detta är en standardoperation för de som utför den, men inte för mig, så jag känner mig rätt liten. Man är vaken under ingreppet och har lokalbedövning vid ljumsken. 

 

Jag tycker ändå att det är coolt hur man kan komma på hur man gör dessa undersökningar och operationer. I Örebro är man tydligen rätt långt fram i att göra ablationer så det känns ju bra. 

 

Som sagt, Stefan var med mig till akuten igår. Han fick vara med tillsammans med all sjukvårdspersonal som kom till akutrummet. Det är också rätt coolt hur snabbt allt kan gå. Jag kom till akuten, berättade att hjärtat rusar. Jag fick komma direkt in i ett rum, som plötsligt är fyllt av massa folk som gör olika saker. Någon sätter massa sladdar på mig, någon frågar om mitt personnummer, någon tar prover i min arm och någon sätter en infart. Och alla är så trevliga och lugna hela tiden! När pulsen gått ner från 190 till 120 fick jag ligga i väntrummet under observation några timmar. Stefan var med hela tiden och det var skönt. Det är ju inte jättekul att ligga på akuten och vänta. Men vi hade rätt roligt och skrattade en hel del. 

I fredags var vi hemma hos Emmelie och Daniel och fick äntligen träffa kattungarna de har. Nu är de iof rätt stora men ack så söta!

Mor och dotter - lika som bär.

Haha denna ville helst inte va med på kort men fick va med ändå.

Idag var vi i kyrkan och Tess fick lite rosa och lite glitter i håret. Det är glitter i hela lägenheten nu haha. 

Sötnöt.

Här är ett par bilder soM teamet som tar kort har lagt ut på Instagram. Vår fina Seth!! 

 

Och så ett kort på Kristin och mig.

Kram kram 

Igår var det en sån där riktigt riktigt fin soluppgång. 

Tess skulle absolut ta kort 😊 sötnöt!! 

Visst är det fint!? Oktober är fantastiskt med soluppgångar och solnedgångar som är vackra! 

Vi har plockat löv att dekorera med här hemma! 

Både Tess och jag älskar detta! 

Jag älskar denna bild på Seth från i söndags. Han sköter ljuset i kyrkan nu och jag är sjukt stolt över honom. Så duktig och grym i det han gör. Han är den finaste kille. Man kan tänka sig med ett hjärta av guld!! 

Så stolt över mina barn!!!

Hoppas du har en fin dag!