Mitt liv - min vardag

När en bild och en bibelvers säger mer än tusen ord :) :

De får båda plats i Tess lilla soffa :).

Idag var Tess så trött så hon somnade i mitt knä. Ovanligt och mysigt!!

Avslutar detta korta inlägg med ännu en bild!! 
Jag hoppas dagen är bättre imorrn och att jag orkar skriva lite mer.
Kram

Och så en så sann och rolig :).

Hejsan igen. 

Hur har din helg varit?

Jag har känt mig lite "handikappad", för min telefon fungerar inte. Vad lustigt det är att jag blivit så van vid att ha telefonen och ha tillgång till internet, facebook, instagram osv var jag än är. Nyttigt, men trist att va utan. Jag ska lämna in den imorgon så hoppas jag får tillbaka den snart. 

 

Idag åkte vi till Lindesberg och gick på gudsjtänst där. Det var vännen Sara, som predikade och det var en härlig gudstjänst med härlig lovsång. 

Tess har, både idag och igår, sovit ca 20 minuter på förmiddagen, så hon har varit bra trött när kvällen kommit. Idag fick jag hjälp av Seth, Cornelia och Sebbe att hålla henne vaken och på gott humör. Skönt! 

 

Idag har jag sjungit mycet på denna sång. Den är så bra och trösterik!!

"När jag ser din himmel dina fingrars verk

Stjärnorna och månen Du fäste där

Vad är då en människa

Att du tänker på mig i min nöd?

Jorden har du ställt på stadig grund

Himlen har du spänt ut som ett tält

Vad är då en människa

Att du tänker på mig i min nöd?

 

Men jag vet, Du hör bön

Minsta suck, når ditt hus, Herre

För jag är trygg, i din famn

Alltid nära, led mig!"

Erik Tilling

 

När jag sjunger på sånger, som betyder mycket för mig, så vill jag dela med mig till dig och jag hoppas du också kan få något av den!

Nu önskar jag dig en bra vecka! 

Kram 

Jag går och nynnar på en sång som betyder mycket för mig just nu. Vi "fick" den av en vän för ett tag sedan och den är så bra och talande!!

Israel Houghton & Ricardo Sanchez. Svensk text :Ida Möller! 

Det roliga är att vi fick samma sång av en annan vän - helt ovetandes om varandra - men med den engelska texten. Känns som Gud vill säga något :).

Jag tror ju att Gud pratar med oss på olika sätt och med mig är det mycket genom sång och musik och har alltid varit så. Kanske vill han säga något till dej med denna sång? Pröva och se!!

Nu önskar jag dej god natt!! Stor stor kram!!!

Jag har en app, som gör att jag får dagens bibelord i telefonen, nästan varje dag. Idag var det:

 

 

Det tog tag i mig idag, den versen. Att älska varandra... vad viktigt det är! Att förlåta... Oj, vad viktigt det är, men så svårt, särskilt om den/de som gör en illa inte ber om förlåtelse. Men vad tydligt det blir att kärleken gör att synder blir förlåtna. Kärlek och förlåtelse hör ihop... 

Jag vet inte om jag kan re ut hur jag funderar mycket nu, men jag ska försöka. 

Det händer så mycket skit. I Syrien, i Kongo, i Irak. Människor - barn blir dödade, ser sina familjer bli dödade, tvingas att döda... Den ondskan... Jag kan inte förstå den. Jag kan inte förstå den ondskan som gör att en pappa låter sin sjuåriga!! son hålla i en soldats avhuggna huvud och posera på ett kort. Eller den ondska som gör att man kan döda någon för att den tillhör "fel" religon eller folkslag. Jag kommer aldrig ifrågasätta Gud, Hans kärlek eller existens bara för att det finns ondska. Den kommer inte från Honom! Han är kärlek! Däremot lever vi inte i himlen än, för där kommer det inte finnas någon ondska, utan vi lever på jorden, som ändå är en "fallen" värld. Där ondska kan få finnas. Men vad är det som gör att människor blir så onda? Jag förstår det inte!! Att man gör barn illa. Vi behöver ju inte gå så långt som till andra länder, utan det händer ju här i Sverige, i Örebro, i vårt bostadsområde... 

Det finns en sång jag tycker mycket om, som Demi Lovato sjunger. Scyscraper (skyskrapa). Hon blev mobbad och hånad och det är lite det den sången handlar om. En fras går såhär:

 

Jag tror det är så många mobbade, utsatta känner... Njuter andra av att se mig må dåligt? 
Hur sjukt är inte det? Att njuta av andras olycka..? Jag blir illamående bara jag tänker på det. 

Jag har funderat en del på ondskan senaste tiden och att få det där bibelordet idag, fick någonting att klicka till i mig. Jag vet att kärleken är viktig och att kärlek på riktigt kan övervinna ondskan och inte bara i filmer. Men idag blev det levanade, eller hur man ska uttrycka det. Så viktigt att älska! Kärleken gör att många synder blir förlåtna. 

Så viktigt för mig att älska de som gör mig illa. Nä, jag kan nog inte det helt i mig själv, men Jesus kan hjälpa mig att göra det. Jag måste inte gilla det de gör/gjort, men jag kan älska människan. Det är en central del i den kristna tron och jag har fostrats i att man ska älska alla, så det är inte nytt för mig utan mer en rejäl påminnelse. Kärleken tar bort hatet - hatet som föder ondskan. 

 

Jag vet inte om jag får ihop mina tankar och känslor, men jag har gjort ett försök iaf. :) Ja, just det... vill ju säga att jag tycker inte att förlåta är att säga "att det du gjorde mig var ok", för det var det inte!! Att förlåta är att sätta sig själv fri och förstås att sätta den som behöver bli förlåten fri också. Men det gör aldrig handlingen ok! Jag tycker dessutom att det är oerhört viktigt att be varandra om förlåtelse. Att göra det även om man själv inte tycker att man gjort något fel, men man vet att någon blivit sårad för det man gjort. (Men man behöver ju förstås veta att man gjort någon illa för att kunna be om förlåtelse, för tankeläsare är man ju inte). Men vet man då ber man om förlåtelse. Man behöver ju inte ändra ståndpunkt, men man ber om förlåtelse för att man sårat.

Så det så ;)! 

 

 

Tack för mig - hej! :)

Hej hej hallå.

Hur är det en dag som denna?

 

Igårkväll var en sån här jättejobbig kväll med läggning. Vi har ju ofta besvärliga kvällar och nätter och så har vi väldigt besvärliga och en sån var det alltså igår. Jag gick ut och gick med Tess till slut. Och efter en stund somnade hon faktiskt. Det var iaf en vacker måne att gå och titta på och det ger alltid ett lugn!

 

Men vi har fina dagar tillsammans iaf. Det här är livskvalité för mig!

Jag har gått och sjungit mycket på denna sång senaste tiden. Så den vill jag gärna dela med mig av till dej! Sååååå bra! (Finns på Spotify om du vill lyssna på den).

Nu önskar jag god natt med en bild på mina fina morsdagsrosor :)

God förmiddag/lunch.

Jag mår inte bättre idag, varken fysiskt eller själsligt. Seth har blivit förkyld, men är rätt så pigg ändå. Stefan vaknade med huvudvärk, så vi är ett härligt gäng ;). Stefan är i kyrkan på möte nu, men jag orkade inte. Så trist. Seth är hemma med mig, även om vi tyckte han kunde följa med till Söndax. Roligare att vara där och leka med kompisar än att vara här hemma med mig, men eftersom han klagat på huvudvärk och så, så fick han vara hemma när han bad om det.

I eftermiddag ska han ha discobowlingkalas på Strike, för sina "kyrkkompisar". Får kanske stoppa i honom alvedon innan det då om huvudvärken håller i sig. Vi har valt att ha bowlingkalas, dels för att Seth önskade sig det och dels för att vi inte behöver göra något alls. Strike fixar allt och vi får en egen värdinna. Passar bra nu när jag inte orkar något. Bilder och rapport kommer imorgon :).

 

Igårkväll, inatt och idag har jag sjungit på den här sången. Jag tycker mycket om den, så jag vill att du också ska få del av texten :).

 

 

Idag har jag läst en bra text från Marcus Birro, gällande att låta alla barn få en vit jul, alltså en jul då de vuxna i deras närhet inte dricker alkohol. Gå gärna in och läs hans inlägg.

Han skriver om de barnen som inte växer upp i missbrukarhem, utan de med "vanliga" föräldrar, som dricker alkohol på ett "normalt" sätt. Men barn far illa, så är det. Barn far illa när föräldrar förändras pga alkohol. I denna fråga viker jag mig inte en tum. Jag vet att inte alla håller med mig och det är självklart ok, men jag står fast i min åsikt. Alkohol och barn hör ALDRIG ihop! 

Jag är så glad och tacksam för att jag vuxit upp i ett hem där man inte dricker alkohol. Jag har aldrig behövt vara rädd för att mamma och pappa skulle förändras pga alkohol, eller att de skulle börja bråka pga alkohol. Jag har haft en grymt trygg och bra uppväxt på alla sätt. 

Däremot jobbar jag ju dagligen (förutom nu när jag är sjukskriven) med människor som har växt upp med föräldrar som dricker alkohol, antingen i missbruk eller bruk. 

Så detta har jag legat här hemma och tänkt på under dagen och så blev jag så glad när Örebroarn kom idag. En lokal tidning, som kommer gratis då och då. Såhär såg framsidan ut:

 

 

Ja, jag har funderat på detta med fördelar och nackdelar med att vara gift med en pastor. Som jag ser det är det absolut mest fördelar.
När Stefan och ja gifte oss för över 12 år sedan, visste vi båda att han en dag skulle bli pastor. Men då arbetade han som lastbilschaufför. Han hade inte bråttom in i församlingstjänsten utan såg fördelarna med att vara "lite äldre" när man börjar som pastor. Så när jag pluggade till socionom så jobbade han. Sedan började han sturdera till pastor, först ett år på PTS i Göteborg. Jag pluggade i Göteborg och vi bodde i Alingsås under denna tid. Sedan skulle år 2 och 3 läsas i Stockholm och vi var inte intresserade av att flytta dit, vilket gjorde att han sökte in på Örebro Missionsskola istället och vi flyttade hit. Han hoppade in i andra klass där och gick 2-4 här i Örebro. Och då jobbade jag när han pluggade. Hans första betalda tjänst blev den i Avesta. Både Stefan och jag har alltid varit engagerade i någon församling där vi bott. Man kan säga att det är där största delen av vår fritid alltid har spenderats.

Så när vi flyttade till Avesta var Seth knappt ett och ett halvt år. Innan hade vi kunnat dela på att ha honom i kyrkan och engagerat oss lika mycket. Jag med sång och han med att vara ungdomsledare, leda möten och predika någon gång ibland. Men nu när församlingstjänsten blev hans jobb, var ju det tvunget att komma före att jag kunde göra saker på gudstjänsterna. Det var nog det som var jobbigast i början. För att båda skulle kunna vara med samtidigt som man har ett barn som springer och är överallt, nä, det gick inte. Så då fick jag "stå tillbaka" och det var svårt för mig att hitta vem jag var då. Väldigt nyttigt för mig.
Om jag varit smart hade jag ju bett andra ta hand om Seth om jag också skulle sjunga eller så på mötet, men jag har alltid haft lite svårt att be om hjälp med sånt. Och det kan jag inte skylla på någon annan än mig själv. Detta är ju inte något problem idag och har inte varit på många år, eftersom Seth blir större och större. Det kan bli ett problem när Gnutten kommer, men det tror jag inte, för nu är jag beredd på det.
 

Detta att vara pastorsfamilj är ju ett lite speciellt liv. Och vi har valt det tillsammans, Stefan och jag. Seth har inte fått vara med och välja det, men mellan Stefan och mig är det ett gemensamt beslut.

T ex har en pastor inte regelbundna tider och man är offentlig i det sammanhang man finns i. Detta har både positiva och negativa delar. Förr flyttade pastorer ofta, vilket man inte gör på samma sätt längre. Jag tycker det är spännande att flytta till nya platser, samtidigt som det är oerhört krävande och tröttsamt att göra. Nu när vi har Seth, kan vi inte heller bara flytta hur som helst. Inte när vi har ett barn att ta hänsyn till. Vi har absolut inte några planer på att flytta från Örebro, samtidigt så är vi tveksamma till att köpa ett hus för flera miljoner för vi vet inte om vi blir kvar fem, tio, femton eller tjugo år. Oss passar det väldigt bra att just nu bo i lägenhet. 

Fördelen med att Stefan är pastor, är alla fantastiska människor vi får möta och ha att göra med i församlingen. Man får gå på bröllop ;) när Stefan viger par. Man har många människor som bryr sig om en. Hur jag än mår, så kan jag gå till den församling vi tillhör och få stöttning eller vad det är jag kan behöva. När vi förlorade Silas, så kände vi hur vänner runtom i Sverige fanns för oss, bar oss, genom det. 

 

Oj, det här riskerar att bara bli lösryckta tankar... Hoppas det går att läsa och förstå ändå :).

 

Stefan och jag grälar ytterst sällan. Jag tror att det enda som är en källa till konflikt mellan oss är just att han är borta mycket. Men vi pratar om det hela tiden och försöker hitta lösningar och vägar så det blir en bra balans på det. Stefan har, på riktigt, utan bitterhet eller så, sagt att han slutar som pastor om det kommer mellan oss som familj. Det vill inte jag, för jag tror att det bästa för hela familjen är att han arbetar som det nu. Så tiden är det som är på den negativa sidan. Problemet är ju att hans jobb är min fritidssysselsättning. Bra ibland, men också jobbigt när han ska iväg på saker, som jag också skulle vilja iväg på, men kan inte pga vi har barn. Samtidigt så får jag ju grymt mycket tid med Seth och sedan med Gnutten när hon kommer. Det är tid man inte får tillbaka, så samtidigt är jag tacksam för det. Dessutom får ju Seth hänga med på mycket som både Stefan och jag är på. Och han gillar det än så länge och protesterar inte. Vi drar naturligtvis inte iväg honom på saker som vi tror att han inte orkar eller skulle må dåligt av. 

Alla härliga människor är helt klart på den positiva sidan. Vi har en extra familj i församlingen (vilket vi hade även innan han började jobba som pastor.)

Det som kan vara jobbigt är att när man har en församling som är arbetsgivare så är det lika många viljor, som det är människor. Nu har Stefan en arbetsbesrkivning och han vet ju vem som räknas som hans chef osv. men det är ändå så att många, förstås, har åsikter om hans jobb och hur han gör saker. Det är väl nackdelen med det offentliga. T ex kan människor ha åsikter om hur han klär sig?? Varför då, kan jag tycka. Han får också mycket positiv feedback också, vilket är fantastiskt. 

 

Det viktigaste att veta är ändå att vårt liv har VI bestämt. Det är gemensamma beslut som gjort att vi flyttat de gånger vi gjort det och det är ett gemensamt beslut att Stefan har det jobb han har. Jag är inget offer, även om jag ibland klagar lite här på bloggen över att Stefan är borta så mycket i perioder. Men detta är ett liv VI valt, inte Stefan. Under Speedwaysäsongen är han ju borta ännu mer, eftersom han är idrottskaplan för Masarna på sin fritid. Detta är också något VI har valt. Han gör alltså det jobbet helt utanför sin pastorstjänst. Men VI tycker att det är ett viktigt jobb han gör och han älskar ju Speedwayvärlden och mår bra av att finnas där.

 

Nu är det ju inte bara pastorer som är borta mycket, utan i många yrken kan en av parterna vara borta mycket, eller så gör fritidssysselsättningen att man är borta mycket. Så vi lever ju inte något unikt liv så. Vi har ett bra redskap i Googlekalendern, som vi båda har i våra telefoner. De synkas med varandra så det missas inte att talas om vad som händer den eller den kvällen. Dessutom har jag kunnat lägga in "familjetid" lite här och där :). Den håller vi hårt på. 

 

Ja det var lite tankar om att leva som vi gör. Det kanske kommer en del till om det kommer upp fler grejer i huvudet om just detta. :) 

 

Tack, du som orkade läsa allt. Det blev visst långt och något rörigt. Men men, det blir lätt så när det är jag som skriver ;).

Ta hand om dig och tack för att du är med mig i min vardag! Uppsakttas väldigt!!

Tjaba tjena hallå!

Idag har inte varit någon bra dag. Har mått pest. MEN den lystes upp när Sara kom hit med sina två goingar Julia och Måns. Julia och Seth går i samma klass och leker mycket tillsammans och det är så Sara och jag lärt känna varandra. Julia är Seths flickvän, brukar han säga. De är bra goa de där två. Det är Julia och två tjejer till i klassen, som Seth hänger mest med. Men det verkar vara så att i hans klass så får alla vara med och man låser sig inte vid en eller ett par att leka med och det tycker jag är bra.

 

Nu ska jag faktiskt titta på "Aldrig mera fet", som går på trean. Jag titttade förra veckan också, som var första gången. Jag tycker det är spännande att följa människors liv och det de jobbar med hos sig själv och strävar efter i livet. Jag har gått upp väldigt mycket i vikt nu i och med min graviditet - även om jag inte är tjock på det sättet - så jag vet ju att jag kommer att vara tvungen att ta tag i vikten när Gnutten fötts. När jag ser såna här program inspireras jag genom att se andra lyckas. Det visar också att det inte finns några genvägar, utan det är att jobb att förändra matvanor och motionsvanor. Men ett jobb som är så värt det. Jag funderar på att ha t ex Blodomloppet nästa år som ett mål att kunna springa. Det är nog bra att ha mål tror jag.

Nu har inte jag någon åsikt om vikt och utseende. Missförstå mig inte. För mig handlar vikten om hälsa och att må bra. Jag har aldrig varit "smal" utan haft former och varit normalviktig. Efter Seth har jag vägt ca 10 kg mer än tidigare, Jag gick upp 25 och gick ner 15 av dem. Jag har ändå tyckt att min vikt varit ok och trivts. När jag var med Silas gick jag ju upp igen och sedan gick jag ner det sista av det nu i våras. Nu när jag lagt på mig under graviditeten så gör det tex ont i knäna när jag går i trappen och jag är otymplig osv (plus att jag har mycket foglossningar som gör det svårt att röra mig). Så det är alltså inte utseendet jag är ute efter utan att må bra och att inte ha ont i knäna eller bli flåsig av att röra mig, som är det viktiga. Så jag hoppas ingen tar illa upp för att jag pratar lite om vikt och övervikt. Det är bra för mig att skriva lite om det här också, för då får jag en spark i baken inför Blodomloppet nästa år :).

Det är viktigt att ta hand om sig och sin kropp!

 

Ta hand om dig på alla sätt du kan!!!

Kom ihåg att du är värdefull, för att du är du!

Vi och många omkring oss har fullt upp nästan varje dag. När jag inte är sjukskriven då... Det ställs krav från jobb, familj, vänner, kyrka (om man är med i en sådan) eller andra föreningar man är med i. I vår situation är det ju förstås kyrkan som får det mesta av både Stefans och min tid. Eller, för mig är det ju min fritid, eftersom normalt sett så jobbar ju jag på dagarna.

 

En gång var vi på en "pastormedrespektivemiddag" och Niklas Piensoho, som är föreståndare för den största pingstförsamlingen i Sverige, pratade. Han sa något som vi återkommer till då och då: Vissa dagar är sådana att man/jag måste välja vem jag ska göra besviken. Någon församlingsmedlem eller familjen. (Innebörden var sådan, även om jag inte minns den exakta ordalydelsen.)

 

Detta återkommer vi till och jag tror att många med oss behöver tänka just så: Jag räcker inte till för alla, så vem blir det jag gör besviken idag?

Och så får man någonstans välja. Ofta blir det ju familjen som blir lidande... Det är lättare på något sätt, men egentligen borde det vara tvärt om. Familjen är det viktigaste vi har!

Naturligtvis kan inte familjen gå före ALLT, så fungerar inte livet. Och det är en balansgång mellan att faktiskt ta ansvar för t ex sin församling och ställa upp och bära den, men också att ibland säga nej och prioritera familjen. Att säga nej för ofta, eller för sällan är båda diken som är bra att försöka undvika...

 

Just nu är vår lösning på detta att vi har måndag och onsdagkvällar som familjekvällar, samt lördag eller söndag eftermiddagar. Det innebär inte att vi inte kan umgås med vänner då, men vi försöker hålla dem fria från "uppdrag". Det innebär att det kommer finnas de som ber Stefan att ha möten inlagda på t ex onsdagskvällar och som kommer bli besvikna och kanske frustrerade när han säger nej, men just nu går familjen före dessa kvällar. För mår inte familjen bra, mår inte individen i familjen bra.

 

Hänger du med i mina tankegångar, eller blir det rörigt? Hur tycker du man ska göra, när det är så mycket krav från många håll i vårt samhälle? Det är inga fel att ge varandra tips, för många blir uppätna av krav som ställs från många olika håll. Ibland kan det ju kännas som att man dras sönder av alla viljor som finns omkring oss. Det är bara vi själva som kan sätta gränser, för andra gör det inte åt oss. Det är bara vi själva som kan säga nej, för andra gör det inte åt oss. Och blir det för mycket, får vi välja: Vem gör jag besviken idag?

(Återigen så ska man ju inte alltid säga nej och alltid göra "som man själv vill", det handlar om att hitta en balans. T ex kan inte en församling byggas av människor som hela tiden säger nej utan alla behövs. Men en familj och vänskap kan inte heller byggas och upprätthållas om annat hela tiden går före.)

 

Nu till något heeeelt annat.

Idag var det kör för Seth, så jag satt i kyrkan och väntade när han sjöng. Där satt också Therese och väntade på sin Alva som också sjunger i kören. Vi satt och pratade om imorgon, då jag ska göra ultraljud på min galla och jag får inte äta åtta timmar innan...

- Hur tar du dig dit, frågade Therese.

- Jag ska cykla, sa jag.

Therese börjar skratta och säger att det kan jag ju inte. Hur ska det gå till?

- Tja, jag räknar med att stanna och kräkas lite på vägen...(Jag kommer normalt sett inte upp ur sängen utan att äta innan och nu får jag ju inte äta något på ÅTTA timmar. ÅTTA timmar. Jag som vaknar och äter på nätterna också för att dämpa illamåendet...)

- Nej, det kan du inte, säger Therese. Jag hämtar dig och skjutsar dig till sjukhuset.

 

Vilken vänskap!! Hon går upp tidigare än hon behöver för att skjutsa mig dit för att sedan köra Alva till dagis... Det uppskattar jag sååå mycket. Min cykel får följa med bakpå bilen, så jag tar mig hem efteråt. Jag har laddat med bananer och drickyoughurt, som jag ska äta så fort de är klara.

Nu undrar du kanske varför Stefan inte följer med mig och skjutsar mig... Han kan helt enkelt inte. Hans arbetskamrater har redan fått boka om pga det vanliga ultraljudet på Gnutten, som vi ska göra på eftermiddagen imorgon, så han kan inte begära att de ska ändra om även morgonens schema. Han är ju med mig på allt annars bara han kan, så jag tycker inte alls att det är något konstigt.

 

Oj, detta blev ett låååååångt inlägg. Hoppas du inte somnat :).

Avslutar med en liten serie, bara för att.

 

I mars i år, var ju Stefan och jag i England, Bradford, tillsammans med teamträningsskolan. En underbar resa och jag hade så önskat att jag kunde följa med nästa år också, men jag kommer vara pretty gravid då, så det går inte även om jag skulle må bra då.

I alla fall, jag lyssnar väldigt mycket på en av skivorna jag köpte med mig från den kyrkan. De skriver egna sånger och spelar in - och det är riktigt bra musik och texter. I love it!!

Min favorit är "First love". Här kommer en del av den sången, som är så otroligt bra!!

 

 

Jag sa ju att jag sover så mycket på nätterna nu... Jorå såatte... I natt låg jag vaken i över två timmar. Inte så kul, men eftersom jag bara är hemma gör det ju inget, men nu är jag trött. Så snart är det dags att möta kudden. Igår såg det såhär mysigt ut när Seth somnat: