Mitt liv - min vardag

Jag har insett att det är jobbigare att vara mamma än att vara pappa. Ja, så är det. Ni pappor kan säga vad ni vill om detta, men så är det bara =)
Jag ska förklara med några exempel:
När både Stefan och jag är i köket och grejar med maten, som vi gjorde när Pia och Pelle skulle komma, vem är Seth hos och pratar och grejar med? Jo, mig. Han frågar om allt: "vad är det där", "varför gör du så", "får jag smaka" osv osv
När jag ligger en liten stund för att få läsa, kanske i tio minuter, så sitter han och stör, med t ex fötterna i mitt ansikte, eller vill titta i boken osv osv. (Det hjälper föga att jag säger ifrån.)
Är det så för Stefan? Nej. Absolut inte. Stefan lyder han (nästan jämt, men inte alltid =) Han tjatar inte på samma sätt. Stefan kan ligga och SOVA utan att direkt bli störd av Seth.
Stefan och Seth är ju alltid hemma på måndagar. Ibland när jag kommer hem från jobbet möts jag av en glad Seth, men innan han hunnit fram till mig för att säga hej blir han ledsen och gnällig. (verkligen inte varje gång, men det händer) Hur kommer detta sig?!?!?! Och grejen är att jag har hört flera föräldrar som har det likadant. Märkligt.

Samtidigt skulle jag inte vilja byta bort att vara mamma för ens en millisekund. Det är ändå speciellt att få vara mamma. Jag älskar verkligen att vara mamma. Det är bara det att ibland skulle man vilja vara ifred =) Men Seth blir ju större och snart kommer jag sakna att han inte är där jag är hela tiden. Snart kommer han inte vara hemma, utan var ute och springa och jag kommer undra var min lilla pojke tog vägen ;0) Jag ska påminna mig om detta när jag blir trött, så orkar jag nog bättre. En sak som dock förändrats är att Seth ofta frågar om jag vill vara ifred när jag sitter på toan, så nu får jag vara det om jag vill hahahaha =)

De jobbiga stunderna med gnäll och tjat vägs dock upp av hur härlig Seth är. Han är duktig och hjälper till, han sköter sig otroligt bra när han är med andra barn och vuxna, han är snäll, han är artig - Emma-Karin, min svägerska, tycker till och med att han är lite för artig -  och han är jättegosig. Han pratar oavbrutet och det är både hemskt roligt och jobbigt. Han älskar att kramas och pussas och det gör jag med. Stefan och jag säger dagligen till honom att vi älskar honom och vi får höra att han älskar oss minst lika ofta. Han säger ofta: "mamma, du är så fin", eller "vad snygg du är i håret" osv osv. Hi hi. Han är lite lillgammal, men så blir det väl när man är ensambarn.

Detta var några av mina funderingar om att vara mamma... Det gick visst över till att handla om Seth. =) Det låter kanske överdrivet det jag skrev om honom i slutet, men det är sant. Jag är otroligt stolt över vår son. Vi förundrar oss ofta över att vi fått en så fantastisk son. Om någon är orolig för att han är för snäll och så, så kan jag tala om att han ibland tycker att jag är dum, eller att han är arg och vill vara ifred osv osv. Han är ett normalt barn och vi har jobbiga stunder också när man tappar tålamodet och så. MEN vi har det ändå så otroligt bra. Vi borde påminna oss oftare om det som fungerar och hur bra och fin familj man har!

Imorgon ska vi till Furuvik med Myrsells. Ska bli såååå roligt! En liten dagsutflykt innan vi åker på vår turné.