Min farmor
Min farmor flyttade hem till himlen sent igår kväll.
Jag tycker det är så vackert att säga att man flyttar hem, istället för att säga att någon dog.
Hon är hemma hos Jesus nu.
Hon har varit dement i många år, så på ett sätt har hon redan varit borta från oss, men ändå är det sorg och saknad efter henne nu. Det känns konstigt att hon inte finns hos oss längre.
Farmor var barnvakt åt oss ibland när vi var små. Jag minns att ingen kunde steka pannkakor som hon! Oj, det var de bästa pannkakorna vi visste. Hon kunde även sitta en hel dag (kändes det som när man var liten) och läsa bamsetidning efter bamsetidning för oss. Alla vi syskon gillade när någon läste för oss och det gjorde farmor, varje gång vi träffades. Hon bakade också jättestora pepparkaksgrisar med våra namn på till oss varje julafton. Hon tog också alltid kort var vi än var. Vad synd att hon inte fick uppleva att ha en digitalkamera. Det tror jag att hon hade gillat.
Det finns många fina minnen med henne och det uppskattar jag.
Vad skönt att veta att vi ses igen en dag!
Blessings
Visst är det underligt när de försvinner, di gamla? Det är så mycket omsorg och kunskap som man förlorar. Tänker på er!
Vad fint att säga att hon flyttat hem....och vad roligt att du har många fina minnen...gör ju att du kan bevara henne i ditt hjärta =)Ha en bra dag! Hoppas vi kan ses SNART! Kram lina
Vad fint du skrev om Farmor!!!!!! Måste erkänna att jag inte kommer ihåg plättarna, bara att hon läste en massa, och så grisarna förståss. :-)
Visst är det skönt att hon äntligen fått ro och vila!
