Mitt liv - min vardag

Både Stefan och jag har alltid varit två pratkvarnar - alltsedan vi var barn... =) Så det är väl kanske inte så konstigt att vi fått en liten pratkvarn... Han pratar och pratar och pratar. Det är oftast väldigt mysigt, men ibland vill vi också prata med varandra, Stefan och jag.
Idag när vi åt mat sa han till Stefan att han pratade med mig så pappa fick allt vänta lite. När jag gick och hämtade mer mat till honom vid spisen tyckte han att jag skulle släcka fläktlampan, så jag gjorde det, eftersom det var ljust ute så det var onödigt att den lyste. Precis när jag släckt lampan sa han "men, nu sej ju inte ja..." Ha ha.

Nu på kvällen fick han bada och bredvid vårt badrum är tvättstugan, så jag passade på att stryka lite ren tvätt när han badade. Han satt och pratade och lekte med sina båtar och andra grejer hela tiden. Han ropade "mamma, mamma". "Ja", sa jag förstås. "Men, inte du mamma! Mamma häj."  Han lekte alltså att en av båtarna var mamma och en var barn. Mamman sa till barnet att tvätta sig osv. Han dödade även hajar i badkaret. Ha ha, undrar varför alla killar leker att det finns hajar överallt.

Han är så go vår lilla skrutt. När jag nattat honom och var på väg ut ur hans rum, sa han: "Mamma, jag älskar dej". Mmmmm, vad gott det känns, jag blir så glad när han säger så!!!

En helt annan sak: Nu när det är snö som håller på och töar och det är sand överallt, så drar vår katt in mängder med sand... Vi skakar våra lakan och dammsuger sängen, men han drar in så mycket sand, så det är helt otroligt. Det blir små sandhögar i sängen när han kommer och lägger sig. Han lägger sig ju gärna på en arm eller hand på mig, eller på min mage, eller mina ben, så min säng är full med sand när jag vaknar på morgnarna. Härligt - NOT! Men så är det ju att ha en utekatt...


Nu ska det bli lite kvällsmat!

Blessings