Mitt liv - min vardag

Jag vet inte om ni märkt det, men sista tiden har jag bloggat på ett annat sätt än jag brukar. Har t ex inte berättat så mycket om vad jag gör på dagarna och detta beror på att jag är sjukskriven. Nä, det är inget farligt. Det är mest roligt! Vi ska nämligen få ett barn till!!! =)
Jag är alltså gravid och mår PÄCKA. Jag har varit sjukskriven i fyra veckor redan och har fått diagnosen "Hyperemesis gravidarum". Det innebär extremt illamående under graviditeten - alltså inte "bara" vanligt graviditets illamående. När jag googlade denna diagnos stod det bl a såhär om den:

"Hyperemesis tar över ditt liv, gör dig utmattad, deprimerad och gör det svårt eller omöjligt att njuta av graviditeten. Relationer kan bli lidande, man kan känna dig isolerad och dra sig undan, vilket i sin tur kan leda till att partnern känner sig undanstött.
Det kan vara svårt att ta hand om sig själv eller sin familj i veckor eller månader – enkla saker som att ta en dusch, köra bil eller handla mat kan vara omöjligt tidvis.
Effekterna av hyperemesis kan vara långvariga. Det kan göra att man inte ens kan tänka sig att skaffa ett barn till under en lång tid."

Detta stämmer precis in på mig och jag inser att det måste vara detta jag hade under min förra graviditet också! Det är 1-2% av gravida som drabbas av detta och har man en gång drabbats är det stor risk att det blir samma nästa graviditet, vilket det alltså blivit för mig.
Sista fyra veckorna har jag spenderat i sängen. Stefan har blivit som ensamstående här hemma och han är helt underbar. Han ger mig frukost på sängen varje morgon, eftersom jag inte kan resa mig innan jag ätit lite. Han gör iordning Seth, skjutsar honom, jobbar, hämtar Seth, lagar mat, städar, diskar (vår diskmaskin har gått sönder) lägger Seth, fixar mat till mig, bär in ved, skottar snö, jobbar lite till osv osv osv. Allt detta medans jag ligger i sängen och gör ingenting och han klagar ingenting utan gör allt detta samtidigt som han försöker hålla mig uppe över ytan. Han är helt underbar!!!! Men som någon sa till honom: "Det är visst ditt fel att Mia mår dåligt." Ha ha.

Jag har så tråkigt på dagarna!!!! Nu ska ni få höra hur patetiskt det är =) Jag följer Top Model 8!!!! Biggest looser, repriser på Greys anatomy, Oprah Winfreys show, osv osv osv. Jag har även läst en hel del böcker och jag är glad för datorn för där kan jag fördriva lite tid också. Vissa dagar har varit hemska och jag kommer inte ihåg dem. Det är dagar som jag lika gärna hade kunnat sova mig igenom, eftersom det bara varit pest. Vissa dagar har jag inte ens orkat prata med mamma i telefon. Dessa dagar har jag tänkt på denna fras i Carolas sång: "Det är dagarna som går, som är livet..."

En positiv sak i allt är att jag igår fick akupunktur i öronen, vilket hjälper ca en vecka och sen kan man få nya. Detta verkar hjälpa lite. Jag har även sk Seaband, som är akupunkturband man har runt armarna och så äter jag lergigan - tre om dagen. (Lergigan är en receptbelagd medicin mot illamående under graviditet, tyvärr blir man trött av den, men det gör ju inget om jag sover ett par timmar på dagen, eftersom jag ändå inte kan göra något =). )
Tack vare att akupunkturen i öronen verkar hjälpa kunde jag idag åka själv till stan och hämta ut min medicin och handla lite på Coop. Detta har jag inte kunnat göra på fyra veckor!!!! Stefan har fått följa med mig till läkare och barnmorska, eftersom jag inte kunnat köra själv. Tänk vad tacksam man blir för det lilla när man mår såhär. Jag är helt överlycklig att jag kunde vara uppe ca 30 minuter för att åka till stan idag. Det är ju sådant man tar för givet annars... I söndags var jag faktiskt i kyrkan, eftersom det var söndagskul och Shalom sjöng och det gick "bra", men oj, vad jag fick betala för det på eftermiddagen. Underbara Alicia kom och hämtade Seth och lekte med honom och Stefan jobbade så jag fick några timmar att ligga i sängen och vila ifred...

Ja, som ni förstår så har vi haft ett par, tre, fyra jobbiga veckor, men nu kanske det vänder? Jag är självklart glad för barnet, men har haft svårt att glädjas så mycket, eftersom illamåendet tar över hela livet. Det är toppen att Stefan har det jobb som han har, för han kan ju styra sitt jobb på dagarna så att han har kunnat följa med mig till doktor osv. När han jobbat kväll så har ju Seth ändå sovit så det har gått bra det också.

Ja, detta blev ett långt inlägg och inte så positivt... Men nu har jag beskrivit hur jag mår just nu och har mått sista veckorna. Jag förstår att några kanske undrar om det var "planerat" eller inte, med tanke på den artikel vi var med i för ett tag sedan. Jag kommer berätta mer om detta någon annan dag, kanske imorgon, men nu är detta inlägg rejält långt ändå, så nu ska jag avlsuta =). En annan dag ska jag också berätta om vad Seth säger om det hela =)

Denna blogg kommer inte vara en "gravidblogg", men det är klart att det kommer handla om graviditeten också, jag är ju ganska uppfylld av den nu.

Ja, just det, vilken vecka är jag i då? Jo, jag tror jag är i vecka 10 plus några dagar. Jag vet att det är tidigt att berätta om graviditeten redan, men det är offentligt här hemma nu, eftersom jag är så dålig. Det är svårt att komma med en massa bortförklaringar när man t ex blir bjuden på kalas och inte kan komma och när jag är totalt osocial och inte orkar med något. Det påverkar ju även Stefans jobb, eftersom han får ta hand om både mig och Seth mycket, så det är ju svårt att hålla det hemligt. =)

Ja, så är det med oss!
Ha en skön helg nu!!!