Ingen pms idag inte =)
Han har varit på strålande humör hela dagen och det beror nog på att han äntligen har fått börja på gympan! Varje torsdag får alla barn i dagmammagruppen, som Seth ingår i, som är 4 år och äldre gå på gympa i skolans gympasal. Och som han har väntat! I sex månader har han pratat om att han ska få börja på gympan när han blivit 4 år. Förra veckan var han ju sjuk, men nu har han börjat. Han berättade om vad de hade gjort och att han var gympaledaren =) Ha ha.
Nu på kvällen ville han äta kvällsmacka och titta på fåret Shaun på datorn.
Myskillen i långkallingarna.
PMS katten Gandalf har också lugnat ner sig. Hon har fått p-piller och är normal - eller, ja, så normal som hon nu är. Frodo är också lugn än så länge och när hon börjar, så har vi ju pillren att ge henne =)
Seth har drömt mycket mardrömmar den senaste veckan och idag när jag skulle lägga honom grät han och sa att han inte ville sova själv, eftersom han drömmer dumma drömmar då. Jag pratade med honom och sa att han kan komma till vår säng om han drömmer inatt precis som han brukar göra när han drömmer mardrömmar, men han bara grät och grät. Jag frågade vad han brukar drömma och han berättade om ett läskigt monster som brukar vara dum mot honom och förstöra allt som finns i hans rum... (Jag vet att han brukar drömma om monster, men inte vad de gör...) Mitt hjärta smälte och han fick somna i vår säng. Vet inte om det är dumt att ge med sig, eftersom han antagligen kommer vilja sova i vår säng jämt nu, men jag minns själv vad betydelsefullt det var att få sova hos mamma och pappa när jag var rädd. Jag hade perioder då jag funderade mycket och var rädd för att somna själv. Jag hade ju mina syskon, som jag delade rum med och sedan när vi fick egna rum sov brorsan och jag mycket inne hos varandra ändå. Men Seth har det ju inte så och han är ju inte så stor... Hur brukar ni göra när era barn är oroliga? Jag hade verkligen inte hjärta att stå på mig när han var så orolig och kunde berätta precis vad han drömmer, som han är rädd för. Det hjälper ju inte att säga att det inte finns några monster, eftersom de finns i hans dröm och gör honom rädd. När jag funderar på det nu, så känns det ju självklart att han måste få sova hos oss när han är rädd... Men som sagt, hur brukar ni göra???
Ha en skön kväll!!!
Våra barn vill just inte sova hos oss, kanske tycker det att "vi" låter för mycket... Men om er nattsömn inte störs mycket av att ha honom där, är det väl inga problem. Han lär väl växa ifrån det av sig själv - jag vet inga tonårskillar som sover hos mamma & pappa...
Jag håller med du! Så har vi gjort med Hugo också. Jag har inte hjärta att säga att han ändå ska somna för sig själv när han är så märkbart rädd och skärrad. Men oftast har jag suttit kvar med honom tills han har somnat (strykit honom över huvudet och tröstat) och så är han ju självklart alltid välkommen in mitt i natten när han vaknar och är ledsen.
Jag håller med E-K om att han så småningom kommer ur den vanan om det skulle vara så att han hädanefter vill somna i er säng. Det går i skov. MEn det viktiga är att han inte får dåliga vibbar av sitt eget rum och sin egen säng. Det är "upp på hästen igen" som gäller :o)
Kram på er!!
Jag tycker att du gjorde rätt! Tror inte att han kommer att vilja sova mellan er när han är tonåring i alla fall...hehe.
Fick ett tips en gång från en familj där barnen hade sk "nattskräck". De la en madrass på golvet i föräldrarnas sovrum och där kunde han krypa ner när han ville (de stördes mycket av att ha honom i sängen) så det är klart att de måste få den trygghet de behöver i perioder av oro och mardrömmar. Bättre det än en fajt vid nattningen, tycker jag! Glada barn, glada föräldrar brukar man ju säga. Kram Sofia
Hm...vi har nog varit åt andra hållet - vi har haft barn i sängen sen första barnet. Det har funkat bra för oss. Sen har inte alla barn haft samma "längtan" att sova i vår säng, men vi har i princip aldrig nekat dem ifall de vill sova hos oss.
Vår erfarenhet är att de till slut växer ifrån det och tycker att det är skönt att få slagga i sitt eget rum (mycket för att när tonåren kommer vill man sova läääänge).
Jag tror inte att man kan säga att det ena är rätt och det andra fel.
Det viktiga är väl att det fungerar för familjen.
Det är viktigast att Seth får känna sig trygg och älskad, vilket han är. Det ÄR otäckt med mardrömmar även när man är vuxen och då är det skönt att ha någon i sängen bredvid när man vaknar och är skakis. Du vågade ju så småningom sova själv också.
Kram mum
Vi har ett barn av varje. Albin börjar (äntligen!) kunna somna själv i sin säng men han vandrar in till oss på natten, vi ser att han är där när vi vaknar, om han "knör" för mycket i makens säng brukar han (maken alltså) sova i Albins säng istället. :-)
Hanna däremot vill vara ensam i sin säng! Däremot är hon inne i period där hon vaknar och skriker och vill inte veta av oss, jag tror det är nattskräck. Vi har försökt olika vägar, men att få henne helt vaken och sedan dricka vatten, äta macka ed brukar hjälpa, men det kan ta en timme...
Försök att söva honom i hans säng, men tvinga honom inte! Det skulle väl vara mitt råd efter allt detta bladdr. =0)
Hej, försöker läsa ikapp alla inlägg som skrivits medan jag varit borta. Jag tycker det var lite kul med artikeln i Aftonbladet. Att de alltid får till et lite fel/annorlunda än man själv sagt/tänkt tycker jag man märker om de skiver om något man känner till. jag brukar försöka tänka på det när jag läser artiklar om andra. Fått mycket respons? vilket val man gör är väl det viktigaste att man försöker göra det tillsammans så att båda kan känna att det är OK. Vi har tre och då jag själv haft glädje av syskon kändes det som en självklarhet. Men med andra erfarebnheter, graviditet mm kanske jag känt annorlunda. Vår yngsta är ju lite halvsladd så delvis är hon ensambarn. Känner att det ställer lite mer krav på oss att göra saker med henne, de äldre hade alltid varandra och även henne sedan. Jag tyckte du gjorde rätt som lät Seth sova i er säng när han var rädd. Blir det en daglig önskan får du väl fundera om det fungerar för er eller om en madrass på golvet hos er, alt en madrass på golvet hos honom är ett alternativ. Vi har aldrig haft våra barn i sängen "till vardags" men om de är sjuka eller rädda ska de väl ha tryggheten hops sina föräldrar tycker jag.
Hoppas ni får en skön helg och att katten lugnar ner sig ännu mer/ kram
Vår fyraåring har kommit insmygandes till oss nattetid i ett par års tid. Det går i perioder. Ibland kommer han innan vi ens somnat, ibland lite senare och ibland inte alls. Nyligen har han haft en period där han kommit varje natt, tidigt, samt att han tjatar om att somna hos oss. Vi försöker få honom att somna i egen säng, pratar om vilket fint rum han har, hur mysigt och skönt det är i hans säng med alla gosedjur och så. Oftast går det men blir han ledsen får han somna hos oss och sen bär vi tillbaka.
Vi sover båda väldigt dåligt när han sover hos oss så oftast bär vi tillbaka, utom när han kommer vid 4-5 för då är det inte så länge kvar tills man ska upp.
Personligen tycker jag att både trygghet och självständighet är viktigt så vi lirkar honom mot att sova själv men driver det inte för långt.
Alla sätt är bra, det gäller bara att hela familjen blir nöjd. Sen hur andra gör spelar ju mindre roll!
Kram Jenny
