Mitt liv - min vardag

...vad dåligt samvete jag får... Seth har varit hur gullig som helst ikväll och jag som klagade så på honom i förra inlägget...

Han somnade utan bråk ikväll. Han sover i soffan därnere och jag satt med honom där fram till nu när Stefan kom hem. (Vi ska titta på SVT play och Mästarnas mästare, och det får vi göra uppe, så att inte Seth vaknar...)
Innan han somnade sa jag att jag älskar honom och han sa att han älskar mig och så log han sådär gulligt och somnade. När han sovit några minuter vaknade han till och sa: "Mamma, imorgon kan jag springa genom väggarna (vi har tittat på ett barnprogram om en tecknad pojke som kan göra det). Ibland kallar jag dig Arthur och ibland kallar jag pappa Arthur och ibland säger jag Arthur om mig själv."

Nu när jag gick upp vaknade han också till och ropade "Mamma". Jag gick ner till honom igen och då satte han upp tummen i vädret och sa: "Toppen, mamma. Vad du är fin. Sov gott." Hur söt som helst! Antagligen var han inte helt vaken, men ändå...

Nu ska vi kolla på Mästarnas mästare.

Kram