Kisa
Nu är vi alltså i Kisa hos mamma och pappa.
Oj, vad trötta vi är hela tiden. Det är nog nu vi slappnar av ordentligt, skulle jag tro.
Som ni nog vet har vi en varm sommar i år =) Vi har ju packning med oss för tre veckor, eftersom vi är borta så mycket. Men vi har med oss kläder för regn, sol och mittemellan. Vi har inte ens använt hälften av packningen, eftersom det bara varit varmt och härligt än så länge. För vår del kan det gärna få fortsätta vara varmt och skönt =) Men det är klart, regnet behövs ju det också...
Igår var syster med barn här. Om du vill se bilder från detta så kan du kolla mammas blogg =) Vi var och badade i Pinnarp och barnen lekte förstås ute hela dagen. Inget bråk utan bara lek och skratt - och lite gråt, men pga getingstick och ramlande av kärror... En jättehärlig dag helt enkelt!
Idag har vi varit hos gammelmormor och gammelmorfar. Tyvärr fick jag inte med mig kameran dit, men vi satt under ett äppelträd och fikade och hade det härligt.
Efter lunch åkte vi ut till Pinnarp igen och badade:
(Mamma har tagit bilderna)
Seth har blivit riktigt duktig på att ta sig fram i vattnet och han hoppar gärna från bryggan.
Morfar håller på att måla huset och byter panel här och var där det behövs. Han har fått sig en riktig hjälpreda och hjälpredan får vara med, till hjälpredans stora glädje =)
Imorse dracks det kaffe på farstutrappen (längst ner till höger).
Jag ringde min barndomsvän, som också har förlorat ett barn och som var här och pratade med oss någon dag före Silas förlossning. Vi tänkte försöka träffas nu när vi är här, men vi fick inte ihop det - tyvärr! Det var ändå skönt att prata med henne en stund. Hon vet ju vad vi går igenom. På tisdag ska vi ha urnsättning för Silas och det kommer naturligtvis bli jobbigt. Vi pratade lite om det och konstaterade båda två att vi, av någon märklig anledning, behöver "försvara" vår sorg inför vissa människor... Vi kände ju inte barnet, han dog innan han skulle ha fötts, är det inte dags att sluta sörja nu osv. Verkligen inte inför alla, för de allra flesta visar omsorg och medkänsla, men som sagt, det finns några som inte förstår och dessa har vi båda stött på. Vad viktigt det är att fokusera på de som visar empati och TACK alla ni som gör det. Jag är fortfarande helt förstummad och överväldigad över alla människor som brytt sig om oss i det svåra vi gått och går igenom. Återigen: TACK!!
Sorgen blir väl lite mer påtaglig nu och här, eftersom sist vi var här så föddes Silas... och snart är urnsättningen för honom. Det är ändå skönt att vara här. Det är så skönt och avslappnande och vi blir så bortskämda så det är helt fantastiskt. =)
Imorgon ska Stefan och jag åka till Linköping och äta och gå på bio. Seth ville nämligen vara ensam med mormor och morfar =) så det är bäst att vi åker bort en stund. Skrutten.
KRAM
Oj, vad trötta vi är hela tiden. Det är nog nu vi slappnar av ordentligt, skulle jag tro.
Som ni nog vet har vi en varm sommar i år =) Vi har ju packning med oss för tre veckor, eftersom vi är borta så mycket. Men vi har med oss kläder för regn, sol och mittemellan. Vi har inte ens använt hälften av packningen, eftersom det bara varit varmt och härligt än så länge. För vår del kan det gärna få fortsätta vara varmt och skönt =) Men det är klart, regnet behövs ju det också...
Igår var syster med barn här. Om du vill se bilder från detta så kan du kolla mammas blogg =) Vi var och badade i Pinnarp och barnen lekte förstås ute hela dagen. Inget bråk utan bara lek och skratt - och lite gråt, men pga getingstick och ramlande av kärror... En jättehärlig dag helt enkelt!
Idag har vi varit hos gammelmormor och gammelmorfar. Tyvärr fick jag inte med mig kameran dit, men vi satt under ett äppelträd och fikade och hade det härligt.
Efter lunch åkte vi ut till Pinnarp igen och badade:
(Mamma har tagit bilderna)
Seth har blivit riktigt duktig på att ta sig fram i vattnet och han hoppar gärna från bryggan.
Morfar håller på att måla huset och byter panel här och var där det behövs. Han har fått sig en riktig hjälpreda och hjälpredan får vara med, till hjälpredans stora glädje =)
Imorse dracks det kaffe på farstutrappen (längst ner till höger).
Jag ringde min barndomsvän, som också har förlorat ett barn och som var här och pratade med oss någon dag före Silas förlossning. Vi tänkte försöka träffas nu när vi är här, men vi fick inte ihop det - tyvärr! Det var ändå skönt att prata med henne en stund. Hon vet ju vad vi går igenom. På tisdag ska vi ha urnsättning för Silas och det kommer naturligtvis bli jobbigt. Vi pratade lite om det och konstaterade båda två att vi, av någon märklig anledning, behöver "försvara" vår sorg inför vissa människor... Vi kände ju inte barnet, han dog innan han skulle ha fötts, är det inte dags att sluta sörja nu osv. Verkligen inte inför alla, för de allra flesta visar omsorg och medkänsla, men som sagt, det finns några som inte förstår och dessa har vi båda stött på. Vad viktigt det är att fokusera på de som visar empati och TACK alla ni som gör det. Jag är fortfarande helt förstummad och överväldigad över alla människor som brytt sig om oss i det svåra vi gått och går igenom. Återigen: TACK!!
Sorgen blir väl lite mer påtaglig nu och här, eftersom sist vi var här så föddes Silas... och snart är urnsättningen för honom. Det är ändå skönt att vara här. Det är så skönt och avslappnande och vi blir så bortskämda så det är helt fantastiskt. =)
Imorgon ska Stefan och jag åka till Linköping och äta och gå på bio. Seth ville nämligen vara ensam med mormor och morfar =) så det är bäst att vi åker bort en stund. Skrutten.
KRAM
Kommentarer
Trackback
