Mitt liv - min vardag

...rent ut sagt.
Oh, jag försöker verkligen att inte bara skriva om hur dåligt jag mår nu, men det är så illa svårt att inte skriva om det, eftersom det tar så stor del av mina krafter. Idag har jag inte ens orkat svara i telefon eller på sms... Det är knappt jag orkar blogga... Jag vet ärligt talat inte hur jag ska stå ut med att må såhär i sex månader till. Det måste börja släppa snart! Jag har varit helt utslagen och illamående i sex veckor nu. Det är så frustrerande för, som idag, har jag inte orkat med Seth. Han är ju hemma på måndagar, eftersom Stefan är ledig då. Stefan har försökt att få Seth att vara med honom, men han vill bara vara där jag är och jag vill helst ligga nerbäddad i ett mörkt rum med täcket över huvudet. Men, det går ju inte när han vill vara med hela tiden.
Det som är positivt är ju att jag vet att jag inte kommer må såhär mer än sex månader till och det är ju en tröstande tanke, men när man är mitt i det så hjälper det tyvärr inte så jättemycket. En annan sak som är roligt är att jag har börjat känna barnet röra sig - inga sparkar eller så utan mer som fjärilar i magen =)

Hoppas jag mår bättre imorgon så att det blir ett mer positivt inlägg.