Spår
I eftermiddags såg jag spår från rådjur ute på vår altan. Lite mysigt att de är där och går tycker jag. Seth och jag gav oss ut och tittade på spåren och jag tog kort.
Det är lite mörkt men här är spåren.
När vi stod där och tittade hoppade rådjuret plötsligt fram från grannens tomt. 
När den hörde oss sprang den snabbt iväg.
Jag är ute en del på familjeliv.se nu, när jag bara ligger här hemma. Där har jag hittat flera kvinnor, som också mår jätteilla och vissa har varit tvungna att vara sjukskrivna hela graviditeten. Det är väldigt skönt att hitta fler som är "lika" mig. Jag upplever nämligen att jag blir ifrågasatt lite både från vårdpersonal och från människor runtomkring mig. Verkligen inte från alla för jag får mycket stöd också!!! Det är ju uppenbart att det inte är ovanligt att må jätteilla långt in i graviditeten. Det känns dock ibland som att när man passerat v. 12 ska man må bra, för det gör ju de flesta. Ja, de flesta gör det, men långt ifrån alla!!! Det finns de som i stort sett blir sängliggandes hela graviditeten. Jag hoppas innerligt att jag inte blir det! Men med Seth mådde jag ju dåligt till den dagen han föddes. Det är ju ingen som vill må såhär dåligt! Jag skulle helst av allt vilja jobba, kunna träffa vänner när jag vill, orka med Seth mer, orka ta hand om hemmet, umgås med Stefan osv osv, men jag gör inte det nu och då behöver man inte ha det att också bli ifrågasatt av andra.
Jag kanske låter bitter men det är inte så jag menar. Jag möter verkligen också värme och förståelse från vårdpersonal och från vänner!! Och det är jag sååå tacksam för! Men för er som möter gravida som mår dåligt; stötta och ifrågasätt inte om deras graviditet inte är "vanliga". Alla har inte härliga, bra graviditeter.
Nu ska jag fortsätta knapra på mina jordnötter och äta grape =)
Ha en jättego kväll!
Kram
Det låter jättejobbigt men som du säger så är du inte ensam. En på mitt jobb var sjukskriven större delen av graviditeten, illamående och trötthet var det värsta men det var mycket annat också.
Håller en tumme för att det vänder snart!
Kram Jenny
Under hela min första graviditet var jag fruktansvärt trött. Dammsög jag ett enda litet rum låg jag utslagen resten av dagen. Jag mådde inte illa och hade inga andra problem, men det var svårt att förklara för andra hur fullkomligt utmattad jag var. Några kanske tänker att de visst vet att det tar på krafterna att vara gravid och att det är obekvämt för de flesta, men "man får stå ut". De vet inte att det inte handlar om vanlig "graviditetsobekvämlighet". Jag har haft en jobbig graviditet och en "normalt obekväm" och jag känner till skillnaden och att den inte hade något med min inställning att göra. Skickar en kram från utriket!
Oj, dom är inte rädda av sej som vågar sej fram så långt.Vad häftigt att få se rådjuret på så nära håll. Tappa inte modet, vi ber för er, Ha en skön helg.
Kramisar till er alla tre mum o dad
Hej, känner dej inte men hittade dej på min vän Maria Gradins blogg, eftersom jag varit pastorsfru i många år inser jag hur tufft det måste vara att må sååå dåligt och inte orka. Känner igen det från min svägerska som oxå mådde så dåligt. Hoppas och tror att du får kraft att orka och framför allt att du får må lite bättre snart.
Tänker på dej och önskar dej och din familj allt gott.
Kram från Ingegerd i Småland
