När det ofattbara händer...
Barnet i mig lever, men kan omöjligt leva utanför min kropp. Kanske kommer jag senare förklara vilket felet är, men inte nu. Plötsligt insåg jag alla drömmar och tankar jag haft om detta barn, som jag inte varit medveten om. Nu är allt borta. Alla drömmar och förväntningar, borta på en gång. Sorgen kan jag inte beskriva med ord, inte än.
Om bara några veckor hade barnet vid en normal graviditet, kunnat leva utanför livmodern. Barnet är ju nästan färdig, men liten.
Det svåraste var att berätta för Seth. Han reagerade omedelbart och blev helt förtvivlad. "Får jag ingen lillasyster nu? Blir jag inte världens bästa storebror?" Vi pratade länge om att barnet kommer få vara hos Jesus i himlen. Seth funderade över att Jesus kunde bära "lillasyster" i sin famn. I nästa mening sa han att "Jesus bor i mitt hjärta." Nästa fundering var om Jesus kunde skydda "lillasyster" från dinosaurierna i himlen. Till slut kunde vi enas om att om det finns dinosaurier i himlen så är de snälla och jagar inte människor.
Bemötandet av personalen i Falun var fantastiskt. Vi ringde våra chefer och berättade och de var också helt fantastiska. Stefans chef är ju alltså vår föreståndare i församlingen. Han kom till oss med lunch och vi satt och pratade länge. Vi bad honom att sprida vad som hänt till församlingen och våra vänner. Vi har ingen orsak att inte människor omkring oss, som varit så glada för graviditeten inte ska veta vad som nu händer. Vi har fått så otroligt mycket uppmuntran, omsorg och förbön. Det är det vi behöver nu. Vad skulle vi göra utan familjen, vännerna och församlingen??? Människor skickar sms, några har ringt (orkar vi inte svara så svarar vi inte, orkar vi så svarar vi) Lina och Lennart var förbi med en vacker blomma och vi fick gråta tillsammans. Tårarna kommer och går hela tiden, men så får det vara just nu. Vi är verkligen så tacksamma för all omsorg. Jag kan inte nog uttrycka och beskriva det!
Nu är vi hemma hos mina föräldrar. Vi vill vara med familjen just nu. Nästa vecka ska jag föda barnet och tack och lov så behöver vi inte åka tillbaka till Falun för att göra det utan vi kan göra det i Linköping.
Jag bävar inför att föda barnet. Jag har förlossningsrädsla ändå. Det hade jag med Seth också, men fick bra hjälp. Nu har jag inte hunnit förbereda mig...och hur förbereder man sig för att föda fram ett barn man vet inte kommer leva? Så på tisdag behöver vi extra förbön och omsorg... Min bön är att vi ska få känna frid i sorgen och smärtan på tisdag och onsdag.
Eftersom detta är en blogg om mitt liv kommer ni få följa med i sorgearbetet nu... Från en blogg om min graviditet och mitt vardagsliv till en blogg om min sorg och mitt vardagsliv.
Det som ändå är helt fantastiskt är all underbar omsorg från människor omkring oss. Vi känner oss burna. Tack alla! Och något jag upplever nu är att man kan inte göra "fel" när man bryr sig om någon i sorg och man kan inte bry sig för mycket. Så känn aldrig att ni tränger er på! Vi svarar i telefon och öppnar dörren när vi orkar. Just nu är vi i Kisa och vi vet inte hur länge vi blir kvar. Fina Victor bor i vårt hus hos katterna vilket känns skönt. Det kommer nog bli mycket om detta framöver. Sorgen är obeskrivlig. Guds omsorg enorm. Människors kärlek hjälper att läka även om processen kommer vara lång.
En sång som jag gått och sjungit på i över ett dygn nu är:
"Gud, Du är underbar. Din kärlek är oslagbar. Gud Du är underbar, underbar, Du är underbar.
Du är här hos mig. Du är här. Och Du lämnar aldrig mig."
Så känner jag verkligen.
Vi ber, och vi finns där för vad ni än behöver hjälp med - kom ihåg det!
Kram!
De dagar man minns
Det finns händelser i livet
som sätter djupa spår
i vårt sätt att leva
Utan en orsak
och utan en mening
Det är då som våra hjärtan vill skrika
Det är då som våra kroppar
vänds ut och in
och själen tycks störta
samman
Man måste lära sig hantera smärtan
och inte blunda
och istället våga
att se
Ur tomhetens tjocka dimma
kanske vi till sist
lyckas att se
det goda
i det onda
Ty den sanna lyckan
är inte att
glömma
utan att
minnas
och fortsätta
att leva.
Käre Gud! Tårarna trillar när jag läser! Ber för er.
Vet inte hur man eller om man kan lägga in en bild hos dej, men jag ska försöka lägga upp en bild i min blogg under dagen, som en hälsning till er. Skickar den till er när jag hittar någon adress.
Krama varandra från mej!
MVH Camillha från Sala.
Stor kram med mycket förbön och omtanke till hela familjen! <3
Det finns inga ord.... Vi är så ledsna, det är så oerhört sorgligt. Vi ber för er.
Många kramar till er från Anette med familj
Tänker på er, ber för er. Är så ledsen. Kram Johanna
Vet inte helt vad man ska säga i en sådan stund....
Man blir helt tom inombords.
Kom hit via din systers blogg.
Livet tar ibland vändningar som man inte alltid förstår. Just den där vändningen övergår mitt förnuft.
Varför?
Jag ska tänka på er. Då även jag mist ett barn vet jag vad ni går igenom nu, och ändå inte.
Men mina tankar finns där, hos er i Östergötland.
Kramar från Synnöve.
Brukar ibland läsa din blogg via din systers blogg.
Jag är så ledsen...tänker på er! Varma kramar från Millan.
Gråter så fort jag tänker på er... Fina Seth, han är så förståndig mitt i alltihop. Jag fascineras över din styrka Mia och ditt sätt att vara. Du är fantastisk! Stefan också...vad skönt att ni har varandra, och du vet att vi alltid finns här för er! Du finns i mina tankar syster!!!
Kram Lovisa
Gott att ni blir omhändertagna. Tänker på er mycket, mycket. Kram!
Saknar ord...
Hej! jag är inte troende men jag tror på människan och vill härmed lämna en liten kommentar: hoppas allt går bra med födseln trots allt. Skall tänka på dig de här dagarna för det måste vara oerhört svårt för er! Men som du skriver, ni är inte ensamma och det är skönt det med, när man har förmånen att ha folk omkring sig som bryr sig!
Med all respekt för er: lycka till i detta svåra!
Tänker på er. Ber för er!
Oh va´ledsamt! Jag är så ledsen för er skull.Men det är skönt att vi har Jesus som bär oss genom det svåra. Vi ber för er: Kram Marlene m fam.
Tänker på er! Finns inga ord... Ber för er att ni ska bli burna genom det svåra och ofattbara som har hänt er.
Kramar!
Mia och Stefan vi tänker på er i våra böner.Vi vet vad ni går igenom just nu.För ganska precis 32 år sedan gick vi igenom den intensiva sorg som ni nu känner.Det är ofattbart så ont det gör men Gud är med,och detta fantastiska med familjen, församlingen och de nära vännerna som bär.Vi fortsätter att nämna er i våra böner.Många varma kramar från oss.
Det är helt ofattbart! Märlkligt att vara så här på håll men vi ber för er! Kramar Åsa
Hittade hit via Bonnfrua. Jag ber för er. Idag och på tisdag, ja alla dagar, är ni omslutna av Guds kärlek och våra förböner.
Tänker på er! :-(
Morsan berättade just vad som hänt så jag gick in här o tittade. Omöjligt att sätta sig in i hur det känns, det är helt ofattbart! Tänker på er!
Käraste ni!! Vi har också fått höra vad som hänt. Så fruktansvärt!!! Kan inte fatta, hur fixar man nåt sånt här? Å, vi omsluter er i våra böner och varmaste tankar. Så starkt av dig att skriva så mycket som du gjort. Nu är det tisdag och vakumet har kanske vänts till ännu mera sorg... Stora stora kramar från sporrarna.
Hej Maria och Stefan! Vet inte vad jag ska säga, kan inte förstå, men jag gråter med er och ber för er. Kram
