SILAS
På måndagkvällen började jag få värkar och vi åkte in till Linköping och blev inlagda. Det var skönt för jag fick något att sova på så jag sov nästan hela natten. Stefan fick också sova över.
Klockan 8 på morgonen sattes förlossningen igång och alla var jättesnälla och fina mot oss. Jag fick mycket smärtlindring för själva värkarbetet är som vilken förlossning som helst. Var tredje timma får man nya tabletter, som sätter fart på förlossningen, men jag fick bara det en gång, eftersom det gick så fort. Det känns så bra att det gick fort, så vi inte behövde vara där över ett dygn.
Strax efter kl 13 kom så vår lilla, lilla Silas ut. Det går inte förklara hur det kändes. Delvis var det en lättnad, för nu var det hemska över och sorgearbetet kan börja på allvar. Men det kändes även så tungt, för så länge han var i min mage, fanns han ju även här på jorden.
Jag mådde förskräckligt illa av all morfin jag fått, så jag kräktes och allt snurrade. Det tog ca tre timmar innan vi tittade på vår skatt, eftersom jag inte ville må så illa när vi gjorde det.
Sjuksköterskan, som tog hand om oss hela dagen, hade gjort iordning honom så fint. Vi hade med oss en liten filt och en bit av ett lakan som min farmor sydde till pappa när han var liten. Seth hade också fått köpa en liten present till Silas för några dagar sedan och det var en liten skallra med Pingu på, så den låg också där bredvid Silas. Skallran och Silas var nästan lika stora. Han var så fin! Fem fingrar på varje hand, med små små naglar på varje finger. Fem tår på varje fot, med små små naglar på varje tå. Han var perfekt skapad, förutom det som gjorde att han inte kunde leva utanför mig. Näsan var en "Kindevågsnäsa", en liten potatisnäsa alltså. Tummen såg precis ut som Stefans tumme... öronen var så små så små. Vi hade inget val gällande att föda honom eller inte. Med det fel han hade, kan ingen leva utanför magen. Trots att vi såg missbildningen var han så otroligt fin!
Vi grät tillsammans, bad lite, pratade med honom och sa hej då ordentligt.
Det var skönt att komma hem till Seth igen. Han var så underbar. Han fick en storebrorspresent, eftersom han faktiskt för alltid kommer vara storebror till Silas. Han sa att till vänster sitter hans hjärta och där kommer alltid Silas att bo... Vilken kille vi fått. Både Stefan och jag nattade honom och han grät en stund över att Silas är död och att vår katt Sid (blev påkörd för ett år sedan) är död. Precis innan han somnade bad han till Jesus för Silas och att inte dinosaurierna ska jaga honom och så bad han för farmor som kommer hit idag och hälsar på.
Idag är vi fortfarande som i ett vakum. Kroppen svarar inte. Allt går i slow motion och helst vill vi sova. Tack och lov så har vi Seth, som är som en sol, som lyser upp allt. Vi tar en dag i taget. Något annat kan vi inte göra!
Tack alla än en gång som står med oss i sorgen nu! Vad skulle vi göra utan er?
Älsakde Silas, vi kommer alltid älska dig och sakna dig! Du fattas oss...
Kramar till Er i allt det tunga o svåra. En dag får ni mötas igen....
Åh Silas, det är faktiskt ett av mina favoritnamn, så himla fint :). Och nu är fina Silas uppe i himlen, i tryggt förvar i Jesus famn. Jag är övertygad om att Silas kommer utveckla hela sig och sin personlighet uppe i himlen istället för här, så när ni träffas igen så kommer det vara som om ni aldrig skiljts åt och det kommer bli ett sånt underbart återseende, och det varar för evigt! Jag ber för er! KRAM!
Det gör så ont för er skull. Vad skönt ändå att allt har gått efter omständigheterna bra, var rädda om er. Tänker på er och skickar en stor och varm kram.
Åh, Mia o Stefan. Livet tar med oss på oväntade turer ibland. Tårarna rullade för kinderna när jag läste om er stund med er andra son.
Jag suckar till Herren för er. Vilken nåd att ni känner en sån tillit mitt i sorgen.
Kram Sofia
Tårarna rinner....åh,vad jag skulle vilja krama om dig just nu! Så liten men ändå så perfekt på sitt sätt, er lille son...vilken trygghet ändå att veta att han just nu finns i Jesu famn. Men saknaden och sorgen finns kvar här hos er...därför ber vi att Guds kärlek och kraft ska få omsluta er och att ni får ta en dag i taget och att även ni ska få bli burna av Jesu stora famn! MÅNGA STORA KRAMAR Lina
Vilket fint namn han har, Silas! Min man har också en bror i himlen, en storebror han aldrig har träffat, och han ser fram emot att få träffa honom en dag.
Tänk att man kan sakna någon man aldrig träffat... Jag gör det. Så ledsen för att jag inte ska få träffa honom här på jorden.
Kramar till er & särskilt till Seth!
Gråter med er!
Å Silas, så fint =0) Har svårt att förstå er sorg, det är ofattbart. Skönt att ni har varandra och Seth. Många styrkekramar till er! Linda m familj
Sitter här och läser alla vackra ord du beskrivit Silas med. Gråten går inte att hejda. Har tänkt att skriva till dig, ringa, men känner att jag inte har ord för att uttrycka den sorg jag känner med er. Det ni går igenom är ofattbart tungt. Tryggheten i Gud kommer att hjälpa er att bära smärtan.
Med all kärlek
/Helena
Massor av stora bamsekramar till er!
/Karolina
Ta vara på er. Gråter med er o ber för er att ni ska få orken tilbaka. Tackar Gud för er fina Seth.
Kram!
Mia och Stefan - "Blott en dag, ett ögonblick i sänder..." Kram Anna
Jag har förlorat ett barn i vecka 22, en jättefin pojke, som efter att ha busat på i 22 veckor en dag bara "dog". Det är över 9 år sedan nu.
Jag gratulerar er till er fina Silas och jag beklagar att ni förlorat honom!
Jag håller med dig i vad du skrev i ett annat inlägg, att det är meninglöst när ett barn dör, det är precis det ord jag brukar använda mig av. Likaså frasen från Carolas "Jag ska alltid älska", frasen "Inte ett endaste barn fick förgävs liv någon gång". Det har gett mig ngn sorts tröst.
Jag ska skriva till dig, vad en annan änglamamma en gång sa till mig, att det kommer bli bättre, du tror míg inte när jag säger det, men det kommer bli bättre. Jag vet att det kommer bli bättre, att man kan bli lycklig igen om än aldrig den samma, och jag tror också att det är viktigt att ta sig tid att sörja för att orka fortsätta leva.
Du får gärna skriva till mig om du vill. Kram Karolin
