Mitt liv - min vardag

Ni som har följt min blogg under längre tid, vet ju att vi var med i en artikel i aftonbladet som handlade om att jag var osäker på att få fler barn. Ni vet också att jag har mått skit under hela graviditeten, alltså mått fruktansvärt illa och varit sjukskriven hela graviditeten och likadant var det med Seth. Mitt illamående har inget att göra med att Silas hade en missbildning. Jag har fått den frågan ett par gånger nu och jag frågade själv läkaren om detta, men det felet han hade påverkar inte hur jag mår. Jag är nog bara en sån som mår dåligt när jag är gravid.

Jag kan säga att så fort vi blev gravida (vilket var planerat) ville jag ha honom och jag längtade efter honom. Jag älskade honom så fort jag fick veta att han fanns i mig, även om jag hade svårt att vara glad de första veckorna, eftersom jag då mådde extremt dåligt. Han var efterlängtad och älskad! Han är oerhört saknad och fattas oss varje sekund. Det känns som om vi blivit bestulna på en framtid med honom. Det känns så meningslöst och orättvist. Det ÄR meningslöst. Det finns ingen rättvisa i att någon förlorar ett barn. Vi fick låna honom i ca 18 veckor. Jag är glad för den tiden och skulle inte vilja ha det ogjort! Jag sörjer ändå tiden vi förlorat.

Nu till något roligare. Idag har det varit Kisemarken. Den infinner sig varannat år i Kisa. I år regnade det och var ca 4 grader... Uj uj, vad kallt. Vi hade på oss lager med kläder, kängor, mössor, vantar och regnkläder. Åsa, min syster, kom ner med sina barn och kusinerna har lekt galet mycket idag. Seth var otroligt glad när de kom. Vad han har längtat. De fick varsin peng av morfar och fick köpa vad de ville (nästan) på marknaden. Seth köpte bl a lite bilar och en pilbåge med Spindelmannen på och sugproppspilar. Bilarna och pilbågen är med bredvid honom nu när han sover. Sötnos.


Det blev även en tur i en tågkarusell...


...och ett flygplanskarusell.


Sover med snuttefiltar, bilar, gosedjur och pilbåge =) Vår härliga grabb.