Mitt liv - min vardag

Har du varit med om att träffa en människa och efter en stund inse att han/hon har en bild av dig som inte alls stämmer med hur du ser på dig själv? Det är en märklig känsla... Det har hänt mig och det har även hänt att jag insett att människor jag känner ser mig på ett sätt som inte alls stämmer med vem jag egentligen är. Visst är det en märklig känsla?!

Ibland har människor fördomar om mig bara för att jag är kristen... Som tex att min humor är borta bara för att jag är kristen. Det är lätt att ha fördomar om andra, jag har det också, även om jag försöker att inte ha det. Det är märkligt bara när man märker att en annan människas syn på mig inte alls stämmer överens med min bild av mig...

Det finns en sång som handlar lite om detta. Den har ganska banal text, men ändå tänkvärd:

I mina mockasiner
Ingemar Olsson

Kom och gå en mil i mina mockasiner
Innan du bedömer vem jag är
Våga lämna dina vanliga rutiner
Se med mina ögon det du ser

Kom och gå en mil i mina mockasiner
Vandra mina vägar för en dag
Medan regnet öser eller solen skiner
Sedan kan du säga "så'n är jag"

När du mötte mej för allra första gången
Hade du en färdig bild av vem jag var
Efter halva första versen utav sången
Kunde du berätta hur refrängen var

Dina vänner hade sagt dej vad dom trodde
Och det svalde du med både hull och hår
Fastän ingen av dom visste var jag bodde
Och mycket mindre hur jag innerst inne mår

Kom och gå en mil i mina mockasiner........

När du känner mina steg i dina fötter
Alla groparna och hindren i mitt liv
När du anar lite mer av mina rötter
Kan du aldrig mer va' kall och objektiv

Du ska veta, att ifall du bara lyssnar
Är det ekot av din egen röst du hör
Inte förrän allra sista tonen tystnar
Kan du veta vem jag är och hur jag mår

Kom och gå en mil i mina mockasiner
Innan du bedömer vem jag är
Våga lämna dina vanliga rutiner
Se med mina ögon det du ser

Kom och gå en mil i mina mockasiner
Vandra mina vägar för en dag
Medan regnet öser eller solen skiner
Sedan kan du säga "så'n är jag"