Seriösa frågor? Nae...
Tack för uppmuntran också, att bloggen är intressant trots att den bara handlar om mitt liv, så som jag ser på det.
Har du fler frågor eller förslag på ämnen så säg till. Det är ju kul ju.
PS. Hade precis postat detta inlägg när jag såg Kjells funderingar. Oj, vilken uppsjö av förslag. Stort Tack Kjell. Nu har jag att fundera på =) DS
Många kramar till dig från mig.
Jo, jag är kvar på gott och ont. Vi har väll inte världens bästa chef men hon har fått mycket klagomål tydligen och ska på samtal hos sin chef. Än har hon inte varit på mig för att jag vabar får se när det händer. Ja, det är tufft med tre små. Men ibland skäms jag för att jag klagar för jag vet att andra har det jobbigare. Ni t ex har ju riktig sorg och andra som inte kan få barn alls. Jag är ju rik, som en okänd tant påminde mig om en gång och menade mina flickor. Jag tycker du verkar vara jätte stark som går vidare även om jag förstår att det är tungt.
Hej Maria! Ja, Du och jag kanske inte känner varandra personligt, som det heter, men jag tycker ändå att jag känner Dig. Kanske mest för att jag har vuxit upp i samma by som Din mamma. Klasskamrater 1 - 6, (vi var ursprungligen sex tjejer i den lilla byskolan Väsby, sedan kom det till någon ytterligare tjej och kanske någon kille också, minns inte), gått i samma söndagsskola, döptes samtidigt, lärde oss spela mandolin för vår pastorsfru Elsa, som vi sade "tant Elsa" till, sjöng i "sångarna" iförda HATT!, gick i simskola i Åsunden (iskallt), bara en enkel brygga, klädde om bakom någon buske, med tiden en "omklädningshytt" med bara tre! väggar som inte nådde ner till marken, perfekt för killarna att spana på blyga tjejer men så tyckte den stränge simläraren, magister någonting, inte du, att tjejer och killar skulle använda omklädningshytten vartannat år!!! Vägen till simskolan gick genom Bergaböndernas kohagar, grindar som skulle öppnas och stängas, vet inte vem som var räddast, korna eller vi tjejer. Dessutom gick åskan på somrarna på den tiden och jag var minst sagt livrädd för åskan. Ville helst blunda och hålla för öronen men det gick ju inte när jag skulle cykla!!! Din mamma och jag lekte en period mycket med dockor. Både Din mormor och min mamma var duktiga på att sy kläder både till sina barn och barnens dockor, kanske det var en bidragande orsak till att det var så roligt att leka med dockor trots att vi var omkring 10 år (tror jag). Barbie fanns ju inte på vår tid!
När jag började realskolan i Kisa och fick lite mer perspektiv på omgivningen, lärde jag så småningom träffa Din käre far och hela gänget i Kisa.
Ja, så har livet rullat på. Vi i vår familj har flyttat ett antal gånger, vår måg undrar HUR många gånger och då måste vi räkna på fingrarna. De flesta flyttar har berott på att min käre make har varit pastor, då behöver jag inte förklara för Dig varför. Nu tycker vi att cirkeln är nästan sluten, vi bor i Linköping och det var "min stad" när jag växte upp. Gick på gymnasiet här, tog körkort och när man skullle handla lite mer än i Kisa, tog man tåget till Linköping. Du vet ju att det finns en station i Slätmon och att självaste kungen med fru har varit där!!!
Vi hade ju tänkt att vi skulle bo i Berga Södergård tills vi blev pensionärer, men man råder inte över livet. En regnig, mörk oktobermorgon för ganska exakt fyra år sedan, förändrades hela familjens situation ganska radikalt. Men den berättelsen kan vi ta en annan gång.
Nu ska jag återgå till fredagsstädningen men jag blev så sugen på att skriva till Dig. Förresten, vi har en till viktig länk mellan oss: Familjen Olsson i Karlskrona! När Göran var pastor i en liten församling utanför Linköping, bodde vi i Östra Ryd där Hans var pastor och Hans var mentor åt Göran. Vi lärde känna varandra hela familjerna och trots åldersskillnaden så består vänskapen fortfarande fast vi bor långt från varandra nu. Via Görans och Stinas Facebook hittade jag lite "trådar" till Er familj och frågade Göran via Facebook varifrån Du härstammar. Saken var klar när jag läste Kisa. Jag har läst Din blogg från början, våndats och undrat och så kommer Din fantastiska glädje och Ditt livsmod genom allt. Jag önskar Dig och Din familj Guds rika välsignelse och allt gott inför framtiden!
Kram/Berith
