Mitt liv - min vardag

Nu har det snart gått ett år sedan vi fick veta att Silas inte skulle överleva utanför min mage... Ett år... Oj, vad tiden har gått fort och samtidigt inte. Det har varit ett år fyllt med smärta, själslig och fysisk. Jag är fortfarande inte helt återställd fysiskt efter alla komplikationer efter förlossningen. Själsligt... ja, jag vet inte vad jag ska säga om det. Man blir nog aldrig helt återställd efter att ha förlorat ett barn, men sorgen blir annorlunda. Sorgen gör fortfarande ont, men man lever ändå ett normalt liv med mycket glädje och värme, med sorg och smärta, som alla gör. Vissa dagar eller stunder är svårare. Helt plötsligt kan något hända som gör att jag påminns om Silas och sorgen sköljer över mig utan förvarning. Han skulle varit runt sju månader nu... Det är faktiskt svårt att förklara, men alla ni som upplevt förlust av någon nära, vet ju hur det är.
Det har också varit ett år med svåra och stora beslut, såsom att flytta från Avesta till Örebro. Och ett år fyllt av glädje och människor som fyller livet med så mycket positivt. Ett omvälvande år helt enkelt!
Jag känner att denna vecka antagligen kommer vara tyngre än andra veckor. På fredag är det exakt ett år sedan vi var på ultraljud och fick det hemska beskedet - att Silas inte kunde leva utanför min mage. Nästa onsdag är det ett år sedan han föddes.

Jag bad mamma och pappa åka förbi hans gravplats i Lilla Aska i Linköping, där han ligger. Det är så vackert där nu med vitsippor, som jag älskar. Så i fredags åkte de dit och tog kort för min räkning. Vilka fantastiska föräldrar jag har!! De ställer alltid upp för oss och utan dem vet jag inte hur det hade gått förra året, när förlossning och allt var. Vi bodde hos dem två veckor och de tog hand om oss och Seth.

Här är ett par kort från Minneslunden Lilla Aska och "vår" plats, där Silas är begravd.




Jag tycker det är så fint detta pilträd i smide. På ett av löven står Silas namn.

Vi fick veta av Stefans faster Bodil, att en man som var vän till Stefans farfar har gjort detta träd. Det tycker jag är häftigt!

Jag är så glad för påsken, som varit helt fantastisk. Det behövdes inför veckan som kommer. Livet är verkligen en blandning av sorg och glädje.