Stor dag:)
Idag hände något stort. Ja, stort för oss alltså. När Seth och Stefan kom hem, ville Seth leka med Lucas och Oliwer. Han ringde själv dit och han promenerade själv iväg dit. Nu är det kanske bara 500-700 m mellan våra hus, men för oss var det stort, eftersom Seth varit så orolig och inte velat vara ensam hemma hos någon kompis och absolut inte gå själv... (Han har ju aldrig varit orolig tidigare i sitt liv. Han har alltid varit frimodig och vågat vara hos vem som helst, men sista månaderna har varit jobbiga för honom, som du som läst min blogg ett tag vet. Nu börjar han bli sig själv igen.) Det var en stolt kille som kom hem igen strax före 18... På vägen mellan våra hus ligger Thomas och Zaras hus (den andra pastorsfamiljen) och Zara var ute i trädgården så han pratade lite med henne på väg hem. Det var nog tryggt för honom :D.
Här kommer han springandes över vår "grönyta" som är på baksidan.
Jag längtar efter att det ska bli grönt här hemma...
När jag kom hem såg jag en fjäder ligga på köksbordet. Jag frågade Stefan om katterna tagit en fågel, men han visste inte. Han gick runt och tittade i huset, men ingen fågel. När Seth kom hem gick han in i sitt rum och utropade: "Det här var inte bra!!" Minsann om inte rummet var fyllt med fjädrar... Vi hittade inte själva fågeln så vi hoppas den är uppäten och inte ligger någonstans där vi inte ser den... Hua. Det blir skönt med att bo i lägenhet. Vi slipper döda/levande möss och fåglar.
Nu ska jag koncentrera mig på FBK SAIK matchen. Heja FBK!!!
Vilken kille! Så skönt att han övervunnit hindren och kunde ge sig iväg och komma hem glad igen!
Det var lite spännande med fjädrarna... man kan ju undra? Hoppas inget ligger på olämpligt ställe.. men troligen har den blivit någons föda!
Ha en fin dag! Kram!
Alldeles säkert är våra liv säkert sig skilda i många andra avseenden, men jag vill ändå tacka dig för inläggen om Silas - de första jag läste när de upptäckt att den som kunde blivit min son dött i 15:e veckan, och det stöd jag fick till att ändå välja att han skulle begravas som en individ och få vara den son som inte föddes 24/9-11 utan den son som dog från mig. Att jag fick modet att vara mot strömmen och låta honom vara just ett barn i blivande, inte ett foster och ett missfall - det som var vårdens beslut. Så tack. Oavsett alla övriga skillnader - tack. Och Gud omhändertar båda våras barn, våra pojkar som inte fick bli.
