Mitt liv - min vardag

Halloj.
Oj, oj... vår son har blivit 6 år! Nä, inte riktigt, eftersom han inte fyller förrän 25/12, men han har kommit in i det där första "tonårstrotset" som vi hört talas om som kommer vid 6 års ålder. Det växlar från glädje till ilska till tjurighet till gråt och till glädje igen på ett par minuter. Det är tur att han inte är tjurig till naturen för det går över fort och han är inte sån bland folk utan bara hemma med oss - än så länge iaf. Men det är inte helt lätt att hänga med i svängarna. Ibland tappar både Stefan och jag tålamodet och ibland är det bara att le åt det (men inte så att han ser det och blir ledsen för att vi inte tar honom på allvar). Det är inte helt lätt att veta hur vi ska hantera det. Vi vill ju inte att han ska bete sig hur som helst, samtidigt har han ju inte koll på sina känslor och kan hantera och kontrollera dem och vi är vuxna och har mer koll på våra känslor och hur vi kan hantera och kontrollera dem. Hur gör ni som känner igen er i detta?

Just nu har vi det gott iaf med en glad kille. Han har pusslat ett pussel och äter just nu kvällis och tittar på Lilla Sportspegeln. 


Pusselkillen.

När pussellådan är ledig ligger katten i den, förstås och tittar på pusslandet.

Gandalf. 

Tur att Seth ändå oftast är just såhär go som han är precis just nu, när jag tog detta kort:


Jag vet ju också att det är faser som han ska gå igenom och det är normalt och allt... Ja, ja.
Jag är fantastisk glad för min familj och mina killar. Underbarare finns inte!!
(Men lite trött måste man få bli ibland).

Önskar dig en go kväll!!!