Om ca fem månader går flyttlasset...
Stefan har blivit kallad (blivit erbjuden jobb) som ungdomspastor/medarbetare i Pingstkyrkan i Örebro. Det har varit en lång process för oss att tacka ja, eftersom vi inte hade tänkt på att flytta när de hörde av sig med en förfrågan om att komma till Örebro. Men efter mycket bön och funderande beslutade vi oss alltså för att tacka ja. Vi flyttar i månadsskiftet maj/juni, så det är ju nästan ett halvår kvar.
Det är svårt att beskriva känslorna inför detta... Det är blandat sorg, frid, glädje, förväntan, sorg igen. Det som helt klart är jobbigast är att lämna de människor jag älskar. Så är det ju alltid när man flyttar från en stad till en annan.
Seth blev oerhört ledsen när vi berättade för honom. Hans första bekymmer var att han inte vill flytta från katterna... Vi hoppas och ber att vi får tag på ett boende så att de kan följa med. Vi förstod snabbt att han trodde att vi skulle flytta från alla våra saker osv, men när han förstod att han får ta med leksakerna och övriga grejer så var han nöjd en stund, tills han kom på alla vänner... Han vill inte heller flytta från vår kyrka, det var han bestämd på. Det är inte lätt att vara fem år och förstå allt vad det innebär att flytta... Vi försökte prata om det så enkelt som möjligt och lät honom gråta osv. Det var ett par dagar sedan vi berättade för honom och nu är han mest förväntansfull, men det kommer nog gå upp och ner det där. En stor sak som är positiv som gör det lite lättare är att hans Hugokusin och Alva bor där och att vi kan börja ha fredagsmys med dem ibland. :) Han kommer ju även närmare de andra kusinerna, vilket också är ett stort plus.
Ja, det kommer väl bli mer om detta på bloggen förstår jag. Just nu är huvudet tomt så jag kan inte skriva så mycket mer om det idag. Jag är faktiskt helt slut, för i veckan berättade jag det på mitt jobb och igår berättade Stefan det på vårt årsmöte i kyrkan. Det är känslomässigt utmattande faktiskt. Det är svårt att förklara, men det är en anspänning att berätta ett sådant besked för sina vänner. På kvällen igår, efter årsmötet kom Frida och Bella hem till oss och fikade och pratade och det gör det ju inte lättare... ska vi flytta från dessa underbara människor..!? Idag har ett par andra vänner varit här och ätit mat och fikat... ska vi flytta från dessa underbara vänner..!?
Ja, du förstår ju att det är blandade känslor. För samtidigt är det spännande! Det ska bli gott att flytta tillbaka till en stad jag stortrivdes i och till alla härliga, underbara vänner där och vi ser fram mot nya utmaningar!
Det känns som jag vill säga så mycket, men som sagt huvudet är tomt just nu...
Om du vet om någon som har ett bra boende till vår lilla familj i Örebro, så hör av dig :)!
Eftersom jag ändå kommer fortsätta vara "pastorsfru", så kommer ju bloggen fortsätta som förr :D.
Nu ska jag kolla på min polare Hannah Graaf när hon dansar i Let´s dance ;) Ha ha, jag har ju träffat henne en gång när jag vann resan till Ullared, så nu tycker jag hon är min polare :thumbup:
Förstår att det är blandade känslor för er.. verkligen!! För mej innebär detta inte nått annat än fullständig lycka, jag tror inte jag har förstått att det ät sant.. min fina Mia, tänk att ni snart kommer hit!!
Kram
Jag tycker att det är otroligt modigt gjort av er att bryta upp så och starta upp på nytt på ny ort! Jag blir helt kallsvettig bara jag tänker tanken att flytta härifrån.
Örebro är förevigt förknippat med McDonalds för mig. ;-) När jag bodde i Mariestad som ung var det nämligen det McDonalds som låg närmast för oss. Vi kunde klämma in oss hur många som helst i en bil och åka de 10 milen bara för att äta McDonalds! ;-)
Hej! Kul att börja följa din blogg mera regelbundet! Fick en Iphone i julklapp så nu har jag internet igen! :-) Klockan är över midnatt och jag kan inte sova. Knasigt det där med sömn. Hur trött som helst men ändå är jag klarvaken. Hm... Är så lite nu å då. Men då var det kul att kika in på bloggen! Oj! Flytta!? Stort steg! Förstår absolut att det är mycket känslor! Spännande & samtidigt många tuffa bitar.
Skönt för er att ha Marcus familj nära iaf!
Saknar dig Mia! Hoppas kunna besöka dig snart igen!
Massor med kramar!
Linda
Välkommen tillbaka! Tycker också att ni är modiga som flyttar och lämnar tryggheten där man har byggt upp sitt bo och rotat sig. Men bättre att flytta nu än när Seth börjar skolan. Fast de flesta barn klarar ju att flytta oavsett om de har börjat skolan eller inte. Ångesten brukar mest finnas hos oss vuxna.
Kul att ni flyttar till Örebro tycker jag. Då kanske chansen att man träffar er ökar, med tanke på att Sporrarna bor där o min bror m familj. Hoppas att det blir hur bra som helst för er där!!
