Mitt liv - min vardag

Well well... Nu är vi tillbaka efter en otroligt härlig vecka på Hampe! Förlåt min frånvaro, men det har varit lite annat om dagarna :D Jag kan inte riktigt beskriva hur bra vi haft det. Bilderna får visa, antar jag. Det blir mååååånga bilder så håll i dig!

Vi började ju i Söderköping förra helgen, då vi hämtade husvagnen där. Inger (svärmor) bjöd på smultron och grädde. Smaskens!


På eftermiddagen gick vi till glasstället över alla andra "Smultronstället" vid Göta Kanal. Mmmm, smaskens det också!


På söndagen åkte vi till Hampe. Det var inte jättevarmt i början av veckan, men i slutet av veckan var det strålande sol och hur skönt som helst!

Seth hittade två vänner, Elias, som är lika gammal och Ella, som är drygt ett år yngre. Oh, vad kul de hade tillsammans. Veckan blev så mycket roligare för mig, Seth och dem!

Tre barn balanserar på en vagn :)


Här sitter de utanför vår husvagn och sjunger.

Elias spelar trumma, Ella sjunger och Seth spelar gitarr. Det var Manboy, Det är så roligt att se dig och någon sång om Djurgården.

Inför varje samling välkomnades deltagarna av ledarna med applåder och High fives.

Barnen var med och hejade på alla som kom!


Jag berättade tidigare att de som kom sent till samlingarna fick göra 10 armhävningar eller 10 höga hopp. Barnen kom flera gånger medvetet försent för att få göra armhävningar. De stod och väntade en bit bort och tittade när det var dags att komma. Så härliga barn!!


Det har badats mycket! Många tjejer har åkt i vattnet med kläderna på. Seth och hans kompisar såg till att skvätta vatten på alla killar som slängde i tjejer. Underbart att se. Ingen av ungdomarna vågade ge igen på barnen ha ha. Vad vi satt och fnittrade, vi föräldrar!

Här kommer en hel hink vatten på två av ledarna som slägnt i deltagare.

Jo, Linus, från Avesta, vågade ta Seth och hämnas lite :)


Visst ser det härligt ut!


I fredags lämnade jag lägret för att sjunga på en minnesstund. För fem år sedan sjöng jag på ett barns begravning här i Örebro. De hade alltså minnesstund för honom och undrade om jag kunde vara med och sjunga. Det gjorde jag gärna! Det var en fin stund, men jag bröt ihop. Dels är det så fel när barn dör. Dels var det känslosamt att se alla vänner och familj till pojken och hans familj. Dels är Seth i ungefär samma ålder nu som den pojken var när han dog. Dels väcktes mycket känslor kring Silas. Jag klarade av att sjunga iaf, men grät mycket efteråt.

Visst är det en fin kyrka vi var i?

Jag är glad att jag var med i alla fall.

Nu sitter Seth i ett välbehövligt bad, jag bloggar och har en spinnande Gandalf i knät och Stefan vilar lite. Katterna har haft det bra med Andreas här hemma! Mn det är så mysigt att träffa dem igen och de är på oss, som små iglar och det är så härligt!!
Ja, nu kommer jag nog blogga mer, för nu har jag annan tillgång till nätet :)

Kram