Speedway - igen...
Tro det eller ej, men idag åkte vi iväg på Speedway igen. Det var en division 1 match och vår granne, som Seth kallar "min grabb", skulle köra. Det är sista matchen vi troligtvis kan gå på tillsammans hela familjen, så vi åkte iväg. Tyvärr blev "vår" grabb, Alexander, skadad och kunde inte köra. Usch. Han satt vid oss och hade ont, stackarn. Vi får nog höra senare om något var brutet...
Seth fick gå och lägga sig direkt när vi kom hem, för han är inte van att vara vaken så länge. Han somnade direkt - nästan. När vi läst, bett och sjungit sa han:
"Mamma, du är så fin så jag nästan svimmar och gråter... på riktigt."
Oh, underbara barn. Han vet hur man gör en mamma glad :)
Seth sitter och språkas vid med Alexanders tjej Paulina.
Nu ska jag försöka sova, för jag är sjukt trött. Som sagt, sista veckan har varit fullspäckad och veckorna som kommer är inte mindre precis, plus att vi ska packa färdigt. Oj, hur ska det gå?? Det kanske blir lite sena nätter i slutet :)
Snart är det helg igen och det ser jag fram mot!!
Kom ihåg att du är värdefull!!!
Hoppas att du får en skön helg med din familj.Vad din son har ett gott hjärta som säger som han sa till dig.Tänker på er och ber för er.P.s.Hoppas att du också som jag håller tummarna för eric saade ikväll.Kram från anonym.
Ja underbara Seth som verkligen vet hur man uppmuntrar. Men han måste ju ha lärt sig av nån eller några, förmodligen därhemma, eller hur!
Kram Anna
Han är väl för underbar er kille! Vilken glädje att vara mamma till honom!!
Kramar skickar jag!!
Vilken komplimang!
Jag blir så ruskigt bortskämd av mina barn - de älskar mig och tycker jag är så fin, så fin nästan varje dag - och jag undrar hur det kommer att kännas om det tar slut när de blir tonåringar... Det gäller att lagra det i hjärtat!
Ljuvlig kommentar. Påminner lite om min son oxå. Han är tonåring men han säger nästan varenda dag minst en gång att han älskar mig. Å vad det värmer. SÅnt ska man spara i minnet. Var rädd om dig kram
