Vilken Dag
Oj, vilken dag... Vi åkte till Korskyrkan i Adolfsberg, där Marcus och Lovisa är med, idag på förmiddagen. Där var det nämligen barnvälsignelse för denna lilla pärla:
Mollybus!
Tyvärr är det så att Hugo, deras äldsta, inte mår så bra. Lovisa har skrivit lite om det i sin blogg. I början av veckan svimmade han och man trodde han fått en hjärnskakning. Tyvärr var det nog inte så, utan något annat är fel. Han har svimmat ett par gånger till under veckan. Så idag när vi efter mötet hade samlats, lite vänner och familj och åt smörgåstårta, så hände det igen. Stackars Hugo, Lovisa och Marcus. En blek Hugo hade ändå humöret uppe. Lovisa, Molly, Marcus och Hugo åkte till sjukhuset - igen, för tredje gången. För andra gången lades han in och inatt är han kopplad till EKG och imorgon ska prover göras och tester tas. Alva följde med oss hem och övrig familj städade upp i lokalen vi varit i.
Lovisa och Molly var med på sjukhuset under eftermiddagen och Alva och Seth har lekt här hemma. Och oj, vad de har lekt. Vi har knappt märkt av dem.
Alva fyllde fyra år igår, så hon fick också paket av vänner och familj idag. Bla fick hon en sminkdocka. Vilken lycka :). Jag var så glad att jag fick vara med lite och leka med den ;)...
Här sitter vi på vardagsrumsgolvet och leker.
De har lekt allt möjligt här under eftermiddagen. Bla eldsvåda. Seth var brandman och Alva en nödställd.
Seth släcker eld och Alva är nödställd.
En glad nödställd...
De har lekt båt, byggarbetare, mamma - barn osv.
När Lovisa kom för att hämta Alva lekte de byggarbetare, så såhär såg det ut när vi åt kvällsmacka:
"Jag är söt", sa Alva :) Ha ha, jo, det kan ingen neka till.
Det har även varit funderingar från barnen om vad som händer, så vi har fått ta det lite när funderingarna har kommit. Läkaren har ändå gett beskedet att det inte är farligt och det försöker vi leva på.
Du som ber, får gärna be för Hugo och för hans familj. Det är tungt för föräldrarna - förstås - att veta att något är fel, men inte vad och vilka konsekvenser det kan få för Hugo.
Jag tycker så förfärligt synd om dem... Hugo är tapper och accepterar att vara på sjukhuset och att ta prover. Gubben. Det gör så förfärligt ont i hjärtat...
Ja, så det har varit en dag med glädje och med oro.
Nu väntar en ny vecka, då jag hoppas att jag och mina nära och kära får må bra - på alla sätt!
Tack för att du finns och delar glädje och oro.
Mollybus!
Tyvärr är det så att Hugo, deras äldsta, inte mår så bra. Lovisa har skrivit lite om det i sin blogg. I början av veckan svimmade han och man trodde han fått en hjärnskakning. Tyvärr var det nog inte så, utan något annat är fel. Han har svimmat ett par gånger till under veckan. Så idag när vi efter mötet hade samlats, lite vänner och familj och åt smörgåstårta, så hände det igen. Stackars Hugo, Lovisa och Marcus. En blek Hugo hade ändå humöret uppe. Lovisa, Molly, Marcus och Hugo åkte till sjukhuset - igen, för tredje gången. För andra gången lades han in och inatt är han kopplad till EKG och imorgon ska prover göras och tester tas. Alva följde med oss hem och övrig familj städade upp i lokalen vi varit i.
Lovisa och Molly var med på sjukhuset under eftermiddagen och Alva och Seth har lekt här hemma. Och oj, vad de har lekt. Vi har knappt märkt av dem.
Alva fyllde fyra år igår, så hon fick också paket av vänner och familj idag. Bla fick hon en sminkdocka. Vilken lycka :). Jag var så glad att jag fick vara med lite och leka med den ;)...
Här sitter vi på vardagsrumsgolvet och leker.
De har lekt allt möjligt här under eftermiddagen. Bla eldsvåda. Seth var brandman och Alva en nödställd.
Seth släcker eld och Alva är nödställd.
En glad nödställd...
De har lekt båt, byggarbetare, mamma - barn osv.
När Lovisa kom för att hämta Alva lekte de byggarbetare, så såhär såg det ut när vi åt kvällsmacka:
"Jag är söt", sa Alva :) Ha ha, jo, det kan ingen neka till.
Det har även varit funderingar från barnen om vad som händer, så vi har fått ta det lite när funderingarna har kommit. Läkaren har ändå gett beskedet att det inte är farligt och det försöker vi leva på.
Du som ber, får gärna be för Hugo och för hans familj. Det är tungt för föräldrarna - förstås - att veta att något är fel, men inte vad och vilka konsekvenser det kan få för Hugo.
Jag tycker så förfärligt synd om dem... Hugo är tapper och accepterar att vara på sjukhuset och att ta prover. Gubben. Det gör så förfärligt ont i hjärtat...
Ja, så det har varit en dag med glädje och med oro.
Nu väntar en ny vecka, då jag hoppas att jag och mina nära och kära får må bra - på alla sätt!
Tack för att du finns och delar glädje och oro.
Kommentarer
Trackback
