Lycka är...
Idag var jag hos läkaren igen och blev fortsatt sjukskriven. Jag har återigen fått diagnosen hyperemesis gravidarum... Blä! Men en sak som var bra var att han talade om att jag kan dubbla dosen av min medicin mot illamående. Stefan skjutsar mig ju vart jag ska så han var med (bra att han kan vara lite flexibel i sitt jobb) och han sa att när läkaren sa det där med medicinen så lyste mina ögon upp för första gången på flera veckor.
På eftermiddagen har jag kunnat vara uppe lite!!!! Vilken lycka att orka vara ute med Seth en stund i lekparken som ligger utanför vår lägenheten! Sådant jag annars tar för givet blir jag nu oerhört tacksam för! Det är skönt att det inte är något kroniskt tillstånd detta ;)
Stefan är iväg varje vardagdkväll nu i några veckor så jag är glad när jag kan vara ute med Seth annars får ju han klara sig själv och då vill han oftast sitta bredvid mig i sängen och spelar eller tittar på tv och det år ju inte det man önskar för sitt barn.
Jag har redan lagt mej eftersom min medicin gör mig sjukt trött så jag kommer nog somna snart, men först läser jag lite!
Kram
Hoppas att medicinen är till hjälp så du får flera lugna stunder. Min förhoppning är också att du verkligen ska få njuta av denhär tiden och inte må illa så många månader ... Förstår att det kan kännas jobbigt och hämmande att inte få ha sin vanliga dag.
Håller tummarna för bättre tider och säger hej från mig, som nu ska resa för att vara farmor på heltid - i minst en månad! Kram!!
Oj, nu har jag missat lite när jag inte har läst din blogg på ett tag! Grattis och jag hoppas och ber att allt går bra! Och att illamåendet ger med sig, förstås.
Håller med dig om att illamåendet tar bort mkt glädje. SÅ här sa min läkare att ju mer illa man mår dess säkrare är att barnet håller sig kvar. En del säger att flickor orsakar mer illamående, på mig skulle det stämma. Ber att du ska få stunder då du mår bättre. När jag hade cellgiftsillamåendet hade jag jättekonstig längtan. Jag ville ha en spec sorts rostad franska med inlagd sill på. Det var det enda jag kunde få ner på morgonen. Är det ngt i matväg du längtar efter? Uppmuntrande kram
