Mitt liv - min vardag

Nu är jag sjuk igen. Feber, värk i huvud och kropp och är allmänt matt och har riktigt tungt att andas. Jag gick upp som vanligt igår för att gå till jobbet, trots att jag låg i feber på söndagen och vaknade med lite feber. Jag tänkte att alvedon och ipren gör susen. (Känns som jag levt på ipren i två månader nu...) Men jag gav upp. Jag ringde och sjukanmälde mig och sedan ringde jag vårdcentralen och fick en tid senare på eftermiddagen. Jag kom dit och tog prover o läkaren lyssnade på mina lungor osv. Jag har inte lunginflammation, men antagligen är luftrören irriterade... Men det är virus, inget att göra något åt. Ett prov har jag iof inte fått svar på än, men vad man kan se än så länge så är det virus. Det troligaste är att Seth och jag smittar ner varandra hela tiden, eftersom han också går och hostar och får och har fått feber då och då. Rekommendationen blev att vara hemma ett par dagar och försöka bli frisk innan jag går tilbaka till jobbet denna gång. Det känns så surt och jag grät faktiskt när jag kom hem. Jag är TRÖTT! Jag vill vara pigg, jag vill vara frisk! Sista veckorna har mycket sett ut som så att jag är på jobbet och sen har jag legat i sängen och inte gjort något mer än läst. Har jag varit tvungen att laga mat så har jag gjort det om inte Stefan varit hemma. Jag vet att jättemånga har det såhär nu. Det går ju "smetor" som sitter i i månader, så jag är inte ensam...

När jag kom hem från läkaren pratade Stefan och jag igenom det hela och vi kom fram till att jag ska sjukskriva mig hela veckan, för att tillåta min kropp bli frisk. Innan har jag ju gått tillbaka till jobbet så fort febern släppt. Jag har gått till jobbet, trots febertoppar på kvällarna och trots att jag vaknat flera gånger med frossa på nätterna... Så nu kändes det bättre att ta beslutet att vara hemma i veckan.

Stefan åkte på retreat i morse och kommer hem på lördag. Jag ringde fritids och sa att Seth inte kommer denna vecka, utan han och jag åkte hem till mamma och pappa i Kisa i morse. Jag stoppade i mig alvedon och ipren så fort jag vaknade och så bad vi en bön att bilfärden skulle gå bra och det gjorde den. Så nu är Seth och jag här i Kisa. Det blir skönt för oss. Seth kan vara ute i trädgården och leka, han kan vara med morfar när han grejar med olika saker - vilket Seth älskar, osv. Det känns väldigt skönt att vara här nu. Nu hoppas jag att detta hjälper så jag kan få må bra sen!!

Ta hand om dig!!