Söndagkväll
Hej hej.
Nu är det söndagkväll igen och en ny vecka ligger framför.
I helgen har vi haft besök av svärmor/farmor. Mysigt!
Igår kväll var Jenny Berggren i vår kyrka och hade föredrag och sjöng. Hon ät ett av syskonen i Ace of Base, som var stora på 90-talet. Om du har möjlighet att höra henne någon gång, så gör det. Det var värme, humor, allvar, glädje och sorg. Jag älskar att lyssna på saker som berör på ett eller annat sätt!
Idag var det ju Vasaloppet. Älskar att kolla på det! Kul att Jörgen Brink vann i år igen. Jag hejade på honom :). Men viktigast är nog ändå att det är en svensk och ingen norsk som vinner hihi ;).
I fredags när vi tittade på Wild Kids, satt Seth så här i soffan:
Det såg så roligt ut, för precis sådär sitter Stefan väldigt ofta. Oj, vad lika de är ibland. Jag tog kortet på honom och skickade till Stefan, som skickade tillbaka att han precis satt just såhär. Ha ha. Inte förvånad.
Idag fick Seth och farmor en stund tillsammans med lego på golvet. Seth stormtrivdes.
Sen blev det kulbanan och då var Gandalf med i rummet, som du ser :) Frodo var också där, men hon syns inte.
I veckan som kommer är sista Pastorsakademin för Stefan. Han blir borta hela veckan och jag ber och hoppas att Seth och jag är friska, för jag vill inte vara borta mer från jobbet nu. Och om Seth blir sjuk så blir det ju jag som får vara hemma denna gång... Hoppas hoppas hoppas.
Samtidigt känns det på ett sätt så fjuttigt att klaga över detta. En fd kollega till mig har i denna stund fått cancer för femte eller stätte gången... Han har varit med om flera operationer där man bla tagit bort cancer på hjärnan. Han har fru och två små barn och detta får de leva igenom om och om igen. I jämförelse så har jag det inte så jobbigt. Nu är det ju så att man lever med sig själv, så man får tycka att det är jobbigt, även om andra har det värre. Men ibland är det bra att ta ett steg tillbaka och se det just såhär. Usch, jag tänker ofta på denna familj och ber för dem. Det är så vidrigt med cancer! Jag har ju även en bloggvän som just nu också lever i behandlingar för sin cancer och kämpar varje dag. Vilka kämpar ni är!!
Stor kram nu till alla och särskilt till alla er som kämpar på ett eller annat sätt.
Nu är det söndagkväll igen och en ny vecka ligger framför.
I helgen har vi haft besök av svärmor/farmor. Mysigt!
Igår kväll var Jenny Berggren i vår kyrka och hade föredrag och sjöng. Hon ät ett av syskonen i Ace of Base, som var stora på 90-talet. Om du har möjlighet att höra henne någon gång, så gör det. Det var värme, humor, allvar, glädje och sorg. Jag älskar att lyssna på saker som berör på ett eller annat sätt!
Idag var det ju Vasaloppet. Älskar att kolla på det! Kul att Jörgen Brink vann i år igen. Jag hejade på honom :). Men viktigast är nog ändå att det är en svensk och ingen norsk som vinner hihi ;).
I fredags när vi tittade på Wild Kids, satt Seth så här i soffan:
Det såg så roligt ut, för precis sådär sitter Stefan väldigt ofta. Oj, vad lika de är ibland. Jag tog kortet på honom och skickade till Stefan, som skickade tillbaka att han precis satt just såhär. Ha ha. Inte förvånad.
Idag fick Seth och farmor en stund tillsammans med lego på golvet. Seth stormtrivdes.
Sen blev det kulbanan och då var Gandalf med i rummet, som du ser :) Frodo var också där, men hon syns inte.
I veckan som kommer är sista Pastorsakademin för Stefan. Han blir borta hela veckan och jag ber och hoppas att Seth och jag är friska, för jag vill inte vara borta mer från jobbet nu. Och om Seth blir sjuk så blir det ju jag som får vara hemma denna gång... Hoppas hoppas hoppas.
Samtidigt känns det på ett sätt så fjuttigt att klaga över detta. En fd kollega till mig har i denna stund fått cancer för femte eller stätte gången... Han har varit med om flera operationer där man bla tagit bort cancer på hjärnan. Han har fru och två små barn och detta får de leva igenom om och om igen. I jämförelse så har jag det inte så jobbigt. Nu är det ju så att man lever med sig själv, så man får tycka att det är jobbigt, även om andra har det värre. Men ibland är det bra att ta ett steg tillbaka och se det just såhär. Usch, jag tänker ofta på denna familj och ber för dem. Det är så vidrigt med cancer! Jag har ju även en bloggvän som just nu också lever i behandlingar för sin cancer och kämpar varje dag. Vilka kämpar ni är!!
Stor kram nu till alla och särskilt till alla er som kämpar på ett eller annat sätt.
Kommentarer
Trackback
