Hemma
Hej hej igen.
Igår kom vi hem igen. Jag är väldans trött och illamående, men glad. Farmor är här och umgås med Seth (och oss andra, men jag är ju ute mycket sällskap och Stefan jobbar ju).
Ikväll åker Vips iväg på hajk på Klacka. För att Seth ska åka med, vilket han vill, så måste jag med. Han vill inte sova borta själv... Jag bävar för hur det ska gå. Jag har med mig lite böcker och tänker va mest på rummet, dels för att jag inte orkar göra nåt annat men också för att Seth ska vara med de andra och inte med mig. Han behöver ju lära sig att va med på saker utan mig, men vet han att jag finns på rummet så är han ju ändå trygg. Usch! Önska mig lycka till :) Hade jag mått bra hade jag gärna funnits med och hjälpt till och tyckt det var roligt, men nu gör jag ju inte det...
Igår på väg hem stannade vi hos Silas och tände ljus. De har satt upp ännu ett träd i smide. En ek denna gång. Det är så fint där!! En härlig minnesplats!
Nu njuter jag av att ligga på sängen och hör Seth och farmor spela spel i köket. Var en sväng till läkare och affären förut. Farmor var på blomsteraffären bredvid och Seth var med mig. Det var riktigt otäckt för det svartnade för mina ögon, jag kallsvettades och det kändes som jag skulle svimma. Jag fick sätta mig på backen flera gånger och till slut ringde jag svärmor som hjälpte mig med att packa och bära. Ingen frågade hur jag mådde... Nu bad jag inte heller om hjälp. Om jag hade behövt det hade jag bett om hjälp, men det förvånar mig ändå att ingen frågade när jag satt på backen med huvudet i händerna. Seth blev förstås lite orolig men jag lugnade honom så gott jag kunde. Ja, ja nu vilar jag här hemma iaf och det är skönt.
Avslutar detta röriga inlägg med lite bilder från minneslunden där Silas är begravd.
Önskar dej en skön och fridfull helg :)!
