Mitt liv - min vardag

Idag har vi fått uppleva svensk sjukvård när den fungerar. Jag har nämligen haft värk och sammandragningar sedan igår och det är ju inte bra i v. 17...

Jag pratade med barnmorskan på mödravården kl 10:40 och hon ville att jag skulle ringa till Kvinnokliniken för att bli undersökt där. Oj, redan där blev jag lite orolig, för jag tycker jag ofta får höra att "det är normalt när man är gravid". Så var det alltså inte nu.

 

Jag fick telefontid direkt (ovanligt) och 10:45 pratade jag med dem och de bad mig komma in så fort som möjligt. Jag ringde Stefan, som satt upptagen i sin telefon. Jag ringde honom, dels för att jag vet att han vill vara med när det är något sånt här och dels för att jag behövde skjuts. När det gäller så lämnar han allt han har för händer och kommer så fort han bara kan. Min älskade man!!

Så jag bad iaf en av de andra på expen i kyrkan att gå till honom och säga att det var lite akut och att han behövde ringa upp mig. Oj, oj, inte så schysst kanske, för då skrämde jag upp dem allihopa. Men barnmorskan jag pratade med bad mig komma in fort för de hade det lugnt och eftersom jag fick jourtid så kan man ju få sitta i timmar och vänta. Dessutom visste vi ju inte vad som var fel...

Stefan hämtade mig och vi åkte in. Där fick jag direkt ta prover och sedan träffa läkare som undersökte mig. Den stora rädslan var ju att Gnutten inte skulle leva, eller må bra. (Barnmorskan undrade om jag känt sparkar idag och det drar ju igång en del tankar och funderingar, eftersom jag inte gjort det). Men ultraljud visade att hjärtat slog och han/hon rörde sig. Phu! Allt annat såg också bra ut, förutom att jag fått en infektion, men den åtgärdas nu med antibiotika. All personal vi träffade var trevliga och mjuka i bemötandet. Till saken hör att Kvinnokliniken inte har något bra rykte här i stan, så vi är jättenöjda. Dels med hur fort allt gick och dels för att vi blev bra bemötta i en orolig situation.

 

Så idag är jag glad för svensk sjukvård, den är fantastisk. Jag är också glad att jag ringde och kollade, för jag kände mig lite fjompig som ringde och var orolig, men denna gång var det ju verkligen befogat.

 

När vi ändå var ute och åkte, passade vi på att lämna in min telefon på 3. Den har strulat ett bra tag med att stänga av ljudet när jag pratar i den eller parkerar samtalet jag har och ringer upp någon annan... inte så kul. Så nu har jag satt i ett simkort i Seths iPhone3 (han använder den till spel och filmer och kan inte ringa på den) och lånar den. Den går bra att ringa i, men jag kan inte skicka bilder eller blogga från den. Så därför blir det inga bilder idag, tyvärr, för jag har några fina från ikväll. Längtar redan efter min telefon...

 

Seth och jag var nämligen på VIPS som vanligt. Där hade de tårttävling. 64 barn, delades upp i 10 grupper och fick göra en fin tårta i varje grupp. Hjälpes vad jag beundrar ledarna och framförallt Pernilla, som är huvudledaren. Det var coolt att se alla barn kleta på grädde och garnering :) Härligt! Sen fick de naturligtvis fika tårta innan det slutade.

 

Nu sover Seth efter att ha fredagsmyst med mig och jag är nog också på väg däråt. Tror att John Blund varit på besök ;).

 

Jag vill också tacka  för alla fina ord och böner, som jag fått här och via sms, efter mitt inlägg igår. Är så rackarns glad för alla fina människor i mitt liv!!!

 

Nu önskar jag dig en fin och härlig helg!! Ta hand om dig på alla sätt!!

Kram