Fler funderingar

Hej hej. 
Hoppas du haft en bra dag!
Seth har haft en kompis här efter skolan och sedan varit på simskola. Stefan är i väg på en sportkonfagrej nu ikväll. Tess är lite förkyld - inte så konstigt, eftersom Seth snorar - så jag har mest suttit med henne i famnen idag. Tack och lov för snorsugen!
 
Idag har jag tänkt vidare lite på det jag skrev om igår... Detta att prata illa om andra - kända som okända. Tankarna har gått vidare med att få epitet satta på sig, som man själv inte känner igen. Jag har flera gånger fått höra att jag inte gör eller gör saker, som jag inte alls känner igen hos mig själv. Visst är det märkligt? Är det inte bättre att man pratar med varandra, frågar hur någon ser på saker och ting osv än att förutsätta att det är på något särskilt vis. T ex: vi låter Seth leka med låtsasvapen - jag gjorde själv det när jag var liten. Vi hade riddarsvärd, knallpulverpistoler osv och jag är inte våldsam idag - Naturligtvis kan andra ha åsikter om det, men fråga oss om det istället för att förutsätta saker. Vi pratar om det här hemma. Vi har vapen i vårt hem - inlåsta enligt alla konstens regler - eftersom Stefan jagar och vi är mycket noggranna med att Seth ska ha respekt för vapen. Leker han krig är det ofta Star Wars eller liknande, där han alltså vet att det inte är på riktigt. Han får aldrig låtsas skjuta mot människor, utan mot djur eller låtsasvarelser. Vi pratar om att krig på riktigt är hemskt. 
Det var ett ganska banalt exempel, men du förstår nog vad jag menar.
Nu är naturligtvis inte jag felfri när det gäller detta utan jag gör också så att jag tänker och tror saker om folk, utan att direkt tänka på det. 
Men jag tror det är viktigt att tänka på hur vi pratar, särskilt omkring våra barn. Pratar vi negativt om andra gör de det också. Jag tror att barn inte mår bra av för mycket negativism utan mår bättre av det positiva. Naturligtvis ska vi vara ärliga och livet är inte bara positivt, men jag tror du förstår vad jag menar... Detta är något jag också måste tänka på och jobba med.
 
Ja, det var mina funderingar det...
 
Nu ett par bilder på mina favvobarn, som vanligt :)
 
Seth pratar på översta kortet, han är alltså inte ledsen, som han ser ut att va. Han är ju liksom bra på det där med att prata hihi :).
 
(Tack för legogubbarna och flygplanen, som han håller i, Bettan med familj! Han blev sååå glad!! Och tack för pyjamasen till Tess!!!)
 
Stor kram!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0