Mitt liv - min vardag

Ja, nu är hon alltså här! Fina lilla Tess.
Jag ska nog börja med att berätta om namnet hon fått.
Stefan har i alla tider velat att en ev dotter ska heta Tess. Jag har varit emot eftersom Seth heter Seth-alltså Tess bakofram. Vi har vetat länge att dessa tre namn kommer hon heta, men inte vilket tilltalsnamn. Lovis och Tess har varit "hetast" men jag har som sagt varit emot Tess just pga ovanstående orsak.
Vi frågade Seth vilket av de tre namnen han tyckte. (Hans egna förslag har varit Molly och Alva, som hans kusiner heter). När vi sa förslagen till Seth sa han utan tvekan Tess. "För att Ubbe och Tess är ubåtar (ett barnprogram) och bebisen är ju som en ubåt inne i din mage bland vattnet där". :)

Ja, du förstår nog att när Seth också ville det namnet blev jag lite mer mjuk gällande det. Jag är ju så svag för honom ;). Sen är det såhär att mitt enda argument är som jag sagt och iom det vad folk kommer tycka och det spelar ju ingen roll vad andra tycker. Så nu när jag sovit på det inatt så bestämde vi Tess.

Jag sitter på BB och skriver från min telefon nu så det blir nog lite stavfel och bilder får komma längst ner. Jag tänker att jag också skriver en liten sammanfattning av senaste dagarna. Och så vill jag tacka för all support och hejarop. Jag har varit helt tårögd och glad när jag varit inne och läst era kommentarer. Det betyder sjukt mycket när man har det jobbigt!!!

Jo, i söndags åkte vi in och blev inlagda. Jag kände inga fosterrörelser, men det var ingen fara. Däremot var mitt blodtryck lite högt och jag plussade en tvåa återigen på urinet (kan vara tecken på havandeskapsförgiftning). Så de försökte sätta igång mig med en ny metod med Cytotec. Skrämmande eftersom man använder det vid bl à aborter och missfall. Men det är metod man använder i hela landet och vi frågade hur mycket som helst innan jag började ta det (i vääääldigt små doser). Jag började få lite värkar, men efter rekommenderad dos och omgångar så avtog de framåt natten. På måndag testades en annan behandling och jag fick jätteont så man avslutade det och hoppades att det var igång, men icke. Inte öppen något. Så på tisdag morgon skulle de göra ett sista och tredje försök. Om inte det gick sa läkaren att jag fick ligga kvar på avdelningen men avvakta några dagar innan nytt försök gjordes. Oh det ville jag inte. Så vi bad. Och när de försökte göra tredje behandlingen gick det inte för jag hade öppnat mig lite. Hurra!!! Så de spräckte hinnorna. Inget hände. Så jag fick värkstimulerande dropp. Som höjdes och höjdes och höjdes. Kruxet var att jag fick värkar men inte vanliga som syns på värkmätaren. Men till slut såg de att mina värkar ändå gav resultat och fr.o.m. kl 13 till 19:08 då hon kom var det intensiva, kraftiga värkar. Jag fick liksom ingen paus... Med Seth så hade jag lite pauser i värkarna och fick vila. Jag fick epidural men precis när jag fått det så började det trycka neråt och efter en stund började jag krysta. Oh så rädd jag var för dessa krystningar. Med Seth tog det två timmar och jag gick sönder massor eftersom han kommer huvud och hand samtidigt. Nu tog det dock bara 10 minuter och fem värkar. Om jag vetat det hade jag nog kunnat slappna av mer. Så det var en snabb förlossning när det väl släppte men väldigt smärtsam.

Tess var medtagen när hon kom ut så barnmorskan klippte navelsträngen direkt och skickade ut den andra bm, Tess och Stefan för att få igång henne. Lite rädd hann jag bli, men det gick snabbt innan de var tillbaka och hon mådde bra.

Hon vägde 3645 gr, var 51 cm lång och alldeles perfekt i våra ögon.

Jag mår ok men är yr, flåsig, är väldigt trött och har ont. Men det är nog inte så konstigt efter omständigheterna :). Jag är framförallt lycklig!!!

Men jag kommer aldrig mer föda barn... Usch, jag gillar verkligen inte graviditeter eller förlossningar. Men det är ju jag. För många många andra är det positiva upplevelser. Däremot älskar jag resultatet :)!!!

Nu blir vi kvar här på BB i ca två dygn för observation.

Stefan var kvar inatt men ska hem nu ikväll till Seth. Farmor och Seth har det bra, men nu saknar han oss och vi honom.
Nu ska vi gå ner till caféet och träffa Seth och farmor (farmor får nämligen inte komma hit till BB bara pappor och syskon får vara här). Ska bli roligt att se när syskonen träffas för första gången. Bilder på det kommer naturligtvis senare :).

Än en gång: tack för allt stöd under graviditet och förlossning!! Helt fantastiskt att ha vänner jag träffat och inte träffat som engagerar sig så mycket! Så tacksam!!!!

Kram