Mitt liv - min vardag

Detta är miitt liv, min vardag och mina funderingar om min tro och livet i allmänhet. När bloggen startades 2008 var jag fru till en pastor, men på senare år har min man bytt jobb och just nu är han säljare inom Örebrodistriktet för ett företag, men bloggen får fortsätta att heta det den alltid hetat. Jag är också mamma till Seth och Tess, som lever och Silas, som inte fick leva.

Sista dagen för denna gång

Hej hej hallå.

Idag har solen lyst igen och värmt vår tillvaro. 

Efter frukostbestyren åkte vi ut och tittade på klippblock och jättegrytor. Ja, klippblock kanske inte låter alltför spännande, men det är faktiskt riktigt fascinerande. Stora klippblock ligger mitt i skogen, såsom om någon kastat dit dem. När jag gick i skolan och läste om istiden - skulle tro att det var på lågstadiet - så var vi och tittade på dessa. Då fick jag lära mig att sägnen säger att jättar försökte kasta kllippblock på varandra och hamnade alltså lite varstans i skogen. Men det var egentligen under istiden, som isen hade med sig dessa stora schabrak och lämnade dem lite här och var. Coolt.

 

Seth och några block.

 

Tess, jag, Seth och blocken :).

 

Sicken stark kille ;)...

 

Stefan försöker putta ner ett av blocken. Hur det kan ligga kvar där i alla år, förstår inte jag... Det ser ut att kunna trilla ner när som helst.

 

Mina klätterkillar.

 

Det var högt upp de hamnade killarna...

 

Seth kunde ha stannat hur länge som helst, eftersom han älskade att få klättra och tur är väl att hans far är likadan ;). Jag älskar också att klättra på berg och stenar och gjorde det mycket som barn. Men nu hängde Tess på magen, så det var lite svårt.

 

Mamma. Dokumenterar med sin kamera :).

 

Pappa. Dokumenterar med sin filmkamera :).

 

Tess, som strax efter kortet tagits somnade skönt. 

 

Sen gick vi till jättegrytorna. Men först inspekterade vi den vackra miljön runt omkring dem. 

 

 

 

Tre jättegrytor var det. Vid Degerfors finns det många många fler och jag minns att vi var där med mina kusiner från Laxå när jag var barn. Dit måste vi åka med Seth någon gång. Minns att jag gillade att springa omkring och titta och klättra i det området. 

 

Visst är det fascinerande att se vad naturen åstadkommer. Hårt berg har inget att sätta mot vatten och en liten sten när det virvlar. Då gröps det ur och blir ett fint hål, med fin, jämn yta. 

 

Mamma och pappa visade oss ett badställe där vi aldrig varit förut, som låg i närheten av blocken och grytorna. De åkte hem, men vi andra stannade och badade en bra stund. 

 

Såhär såg det ut kring den badplatsen :) 

 

 

Seth. Han gillar sin flytväst när det är lite djupare vatten. (På bilden är han dock inte på särskilt djupt vatten :) )

 

Tesskruttan.

 

Tess och Seth...

 

Haha, detta kort blev inte som jag tänkt, men bra ändå. Så det fick vara med här hihi. 

 

 

Seth och jag busar. 

 

 

Vi kom lagom hem till eftermiddagsfikat och då kom min mormor och morfar hit också. De har varsin eloped och Seth och Stefan provkörde morfars eloped. (Det brukar de iof göra hihi).

 

 

Under tiden satt vi andra på uteplatsen och hade det skönt. 

 

Mormors eloped fick också vara med. 

 

Stolt och glad Seth körde sista biten själv. 

 

Nu ikväll har vi packat ihop våra grejer för att kunna åka efter frukost imorgon. Känns vemodigt faktiskt. Men också skönt att komma hem efter tre veckor på vift. Dessutom saknar vi katterna :). Goa Theo har tagit hand om dem och lägenheten när vi varit borta. 

 

Så när vi hörs nästa gång är vi hemma i Örebro igen. 

Tills dess: 

Simma lugnt!! 

 

Välkomna hem!

Visst är det roligt med de stora flyttblocken och jättegrytorna. Känner igen mej sedan vi bodde granne med dem på 70-talet.