Sveafallen
Hejsan min vän!
Hur är livet?
Vi har det faktiskt gott. Det är skönt att ha semester och vara hemma. Vi brukar ju vara borta mycket på våra semestrar, men i år har vi varit hemma två veckor. Det är också skönt!!
Jag sitter just nu och fnittrar, för vi tittar på GP i Speedway och då är det ju alltid fyra halvnakna tjejer, som står och viftar på rumpan framför förarna innan de åker iväg. WHY?? Ha ha, det ser bara patetiskt ut. Men snygga är de ju, det ger jag dem.
Men nu tillbaka till oss... eftersom jag är rätt så ego i denna blogg ;) hehe.
Tess och jag började dagen kl 6:30, ovanligt tidigt för denna dam, men helt ok tycker jag. Eftersom vår vardag ändå drar igång och vi måste upp med Seth till skola osv, så gör det inget att hon vaknar då. Seth har ju alltid vaknat tidigt. Vi hade iaf en mysig morgonstund. Seth joinade oss vid 7:30, vilket är sent för att vara honom. Stefan fick sovmorgon :). Vilken god fru jag är haha :D
Nåja, vi bestämde oss för att åka till Sveafallen i Degerfors. Ett naturområde med massor jättegrytor och vacker natur. Japp, dit åkte vi med en sju och etthalvtåring och en fyra månaders bebis... Jag var där när jag var ca tio år med mina kusiner från Laxå och minns delar av det. Jag mindes dock inte att terrängen var som den var. Vi gick över stockar, sten, upp och ner, genom vatten och lera, över rötter och sa jag upp och ner hehe?
Det blev en underbar eftermiddag ute i vår Guds vackra natur!!! Men jag måste säga att jag var imponerad över Seth som orkade utan allt för mycket gnäll. Vi var ute i fyra timmar och det är ganska mycket när man går nästan hela tiden (utom när vi åt pannkakslunch och fikade kexchoklad). Han blev less några gånger och surnade till några gånger. Men han är en sån där själ som det går över snabbt på. Skönt för både honom och föräldrarna. En av gångerna när han var lite sur, började vi sjunga för honom: "You are my sunshine, my only sunshine. You make me happy, when skys are grey..." osv. Jag hade blivit arg som ett bi - eller ilsken och vres, som pappa sa om mig - men han bara börjar le... skrutten.
Ja, så är han för det mesta vår pojk...
Men nu blir det MASSVIS med bilder från vår promenad i detta vackra naturområde.
Det började med lite djur, som vi gick och hälsade på.
He he, jag var mer intressant...
Jag kunde inte låta bli att låta Seth ta ett kort med min mobil... Jag vet att jag är jätteturistig med karta i hand och kamera runt halsen, men det bjuder jag på. Även det hysteriska leendet hihi.
Ni som sett "A walk to remeber" förstår varför jag ville ta denna bild. Detta att vara på två platser på en och samma gång :).
Seth fick också ställa upp på en sån bild.
Pannkakslunchen tog vi rätt så snart, eftersom klockan var runt 13 när vi kom dit.
Grabbarna skulle naturligvis klättra där det klättras kan...
Många grytor finns det. Fantastiskt vad naturen kan göra...
Tess hängde med på pappas mage, glad och nöjd hela tiden. Helt amazing. Hon sov ibland också. Riktigt smidigt att ha en sån här bärsjal!! Tur också att Stefan hade henne, för jag hade ett sjå att kunna klättra på alla stenar och rötter och upp och ner med bara mig själv, en ryggsäck och en kamera... Han är lite mer stabil och har bättre balans min kära make :).
Oh, så vackert. Jag tänker på Ronja Rövardotter när jag ser sån här natur :).
Efter ett tag blev det kexchokladfika (och rånfika för Tess).
Naturligtvis skulle killarna titta nerför stupet som var där vi fikade. Men Stefan har stor respekt för stup sedan en kusin till honom ramlade nerför en sex meter högt berg när de var små (hon klarade sig oskadd och hade änglavakt), men händelsen sitter i. Det var en av gångerna när Seth surnade till... att han inte fick gå och titta utför stupen själv utan var tvungen att hålla i någon av oss och sitta ner...
Hemska föräldrar som är rädd om sitt barn...;)
Rolig rot och grej på trädet bakom...
Där nere satt vi och åt våra pannkakor några timmar tidigare... Här närmar vi oss alltså slutet på våra strapatser.
Lite glass avslutade vår fantastiskt sköna eftermiddag.
Men jag ska inte sticka under stol med att jag har lite ont i fogar och fötter nu... Men så värt det!!
Oj, vilken tid det tog att ladda upp alla bilder, så nu säger jag hej då. Stefan och jag ska titta på sista Harry Potter nu. Han har aldrig sett dem förut, så vi har kollat igenom dem nu på kvällarna och jag somnar ifrån om det blir för sent.
Så hej hej!!
Kommentarer
Postat av: Jenny
Ser enormt härligt ut!
Kram Jenny
Svar:
Maria
Trackback
