Mitt liv - min vardag

Natten till idag var inte skoj. Stefan och jag sov nog typ 2 timmar. Tess höll på i sömnen och i vaket tillstånd. Hon grät, for runt, skrattade, jollrade, grät lite till. När jag till slut la mig i soffan för att få sova lite innan jobbet så tog det kanske tio minuter och sen började hon skrika som bara den. När hon skriker så, kräks hon nästan alltid ner sig helt och hållet. Så även denna gång. Oh så drygt. Och jag kunde naturligtvis inte somna där då heller eftersom jag hörde henne hela tiden... Men som sagt ca två timmar blev det. Seth vaknade ju oxå förstås och låg vaken och mådde illa (antagligen av trötthet). Sen idag har ingen av barnen sovit särskilt mycket. Så att de inte kan somna ikväll är för mig en gåta. Jag skulle kunna somna på stört.

Men jag är stolt över mig själv som fixat obbet och de samtal jag har med bra fokus ändå. Svart och påsig under ögonen har jag varit och antagligen sett ut som ett vrak, men jag höll ihop bra.

Om jag får en dålig natt normalt sett så fixar jag det ju ändå, men nu ligger jag liksom på minuskontot när det gäller sömn sedan över ett år tillbaka. Så det är därför jag är stolt över mig själv. 

Jag har oxå varit ett vrak idag på em och när jag kom hem för jag fick veta idag att en av mina kollegor jag hade när vi bodde i Avesta, har gått bort.

Med två små barn och en härlig fru. Vidriga vidriga cancer! Men som han kämpat mot den och han vann många gånger innan den till slut tog över. Oh vad jag är ledsen!! 

Jag ber särskilt för hans familj idag!