One of those days...
Usch, idag har det varit en sån dag som går till historien som en ickedag...
Jag låg på sängen till 16 tiden. Då hade Stefan rensat klädkammaren, slängt massa skräp, varit ute med Seth en liten sväng, grejat med sin bössa och tittat på skidor (med mig). Jag ville så gärna till Nattvardskvällen i kyrkan så vi åkte dit, men fick åka hem innan det var slut :(
Jag försöker hålla humöret uppe, men en sån här dag är det svårt. Vill mest bara gråta faktiskt. Jag hoppas att jag mår bättre när Gnutten fötts. Det är så länge sen jag mådde bra då det känns som att jag aldrig kommer bli bra. (Fast det tror jag ju att jag kommer bli egentligen).
Tur jag har så fina grabbar som står ut med mig.
Här är en bild på Sethponken när han sitter på sitt rum och diggar musik samtidigt som han leker med lego.
Finaste killen!!!
kram
Förstår att du har det jättetufft och att det är svårt att se ett slut på det.
men det kommer!
Kram!
Hoppas att morgondagen blir bättre och att tiden går fort tills den lilla tittar ut.
Vet ju lite hur det är, var ju sjukskriven i fyra månader när jag väntade Oskar och hade konstant ont. Hela tiden. Kom inte ihåg hur det kändes att inte ha ont. Men det är värre att må illa än att ha ont.Kram
