Sjukhus och studsbollar
Ja, så blev det en tur till sjukhuset idag igen. På eftermiddagen ringde läkaren jag träffade i måndags. Han hade fått fler provsvar från proverna jag tog i onsdags. Då värdena inte var så bra rådfrågade han läkare på kvinnokliniken och denna ville att jag skulle komma in. Så Stefan packade ihop sina saker på jobbet och tog med sig Theo hem. Så for vi in, men till kvinnokliniken denna gång. Theo barnvaktade Seth tillsammans med Elvira, som också kom hit.
På kvinnokliniken förklarade jag läget och sköterskan jag pratade med frågade: "är du gravid"? Hahahahaha jag höll på att kissa på mig. Jag ser ju för sketan höggravid ut, hur kunde hon missa det??? Iaf så blev vi skickade till förlossningen istället av ngn anledning. Där togs det lite nya prover och jag kopplades upp mot ngn maskin. Jag fick träffa den läkare som min akutläkare pratat med. Mina värden på några av proverna är inte så bra, men inte akuta, så det bestämdes att jag ska träffa läkare på spec. mödravården på måndag. Återigen fastande kl 10:15!!! Käre värld!!! Hur ska det gå med mitt eländiga illamående? Eller, det är ju bara att göra... Det är ju viktigt så jag får "gilla läget".
Det känns bra att de har koll på mig och Gnutten och tar det hela på allvar, men det är klar att oron finns där också. Det känns skönt att vi har en bra sjukvård här i Sverige! Och att vara buren av Gud!
Vi hann hem för att vända i dörren och åka till Sören och Elisabeth, vår föreståndare med fru. De hade bjudit församlingsledningen med respektive (och barn). Så där har vi spenderat en riktigt skön och go kväll. Det var inte lätt att få med sig Seth hem, eftersom de har en hund... Han älskar hundar!
Tidigare under dagen gjorde Seth och jag studsbollar från ett pysselkit som han fick i julas. Riktigt fina blev de. Och det kändes bra att göra något aktivt tillsammans.
Hoppas du haft en bra fredag och att din helg blir till belåtenhet!!
Bild från vår studdsbollsverkastad:
Bra att de är noga och kollar allt, men jag förstår att oron finns. Hoppas att allt blir bättre och att ni kan slappna av och inte oroa er. Är med er i bön! Kram
Jag skrattade faktiskt när jag läste slutet på inlägget. Jag beundrar dig otroligt mycket. Du har dåliga värden, är på akuten, pysslar aktivt med din son och hinner med pastorsfruaktivitet på kvällen! Medan du är nästan handikappande illamående. Så får du det desutom att låta så lätt. Ta nu vara på dig och de krafter du besitter! Skönt att veta att de har koll på dig och den lillas hälsa! Kram
Tack Johanna och Anne!!
Haha ja Anne, det är ju bra att det inte låter för negativt iaf, för jag känner mig bra gnällig mellan varven... Men jag väljer vad jag är med på... Jag måste träffa andra för mitt välbefinnandes skull och alla vet hur jag mår så behöver jag kan jag gå undan osv. Vi åkte tex hem före alla andra igår.
Jag behöver oxå försöka se det som är bra i livet annars skulle jag nog bli deprimerad som det är nu.
Tack för all omtanke! Den betyder sååå mycket ända in i hjärtat!!!!
Kram
