Mitt liv - min vardag

Fridens liljor allihopa!

Ännu en dag börjar närma sig sitt slut. Jag försöker ta vara på dagarna som går, för det är ju "dagarna som går som är livet". Men jag är ju inte direkt produktiv, det kan jag inte säga.
Men idag träffade vi barnmorskan, Stefan och jag, så något har jag ju gjort iaf.
Jag gillar vår barnmorska. Hon är trygg, lyssnar, är "frejdig" och allmänt härlig. Känns skönt. Några av mina värden, som var dåliga, är bra och några sisådär, så de fortsätter ha koll på mig. Det känns tryggt.
Det skulle ju inte göra något om det bara var illamående och värk som var besvärligt i min graviditet. Att det dessutom är värden som inte är som de ska och hela allmäntillståndet är dåligt de flesta dagar, gör mig lite nere, men idag har jag haft en bra dag, tycker jag.

Jag insåg att det - på riktigt - inte är lång tid kvar nu. Vi har bokat in barnmorskebesök fram till "do date" och då inser jag att det inte är så många veckor kvar. Oh, som jag längtar!
Nu i helgen blev det för första gången sådär riktigt verkligt att hon snart är här. Jag längtar så att få se henne och få lära känna henne! Vår lilla Gnutt :).
(Idag slog det mig vad förvånad jag skulle bli om det kommer en liten kille. Ha ha. Vad förvånade vi skulle bli, eftersom vi gjort två ultraljud där både barnmorska och specialistläkare sagt att det är en tjej).

Nu något helt annat...
Igår byggde Seth ihop lego som han fick på kalaset i söndags. För första gången byggde han en större grej helt själv. Bra gjort! Han älskar ju att sitta med mormor när hon bygger lego efter beskrivning, men nu kanske han också kan vara med och bygga själv :). Det var en Star Wars legogrej med fyra tillhörande gubbar, förstås :).