Mitt liv - min vardag

God kväll min vän!

Snart kommer Stefan hem igen. Känns skönt. 

Idag åkte vi till kyrkan Tess, Seth och jag. Det är alltid gott att komma dit. 

Josefine och Märta följde med oss hem efter mötet. Vi är ju båda gräsänkor titt som tätt och idag var en sådan dag (eller helgen, eftersom Andreas också varit i Göteborg och jobbat på GP:t). Meja följde också med hem och vi hade en skön eftermiddag ute i lekparken där vi åt glass efter maten. Märkligt nog glömde jag ta kort... Inte alls likt mig. Men vi hade det gott iaf!

 

Jag tänkte på detta med att jag skrev om det dåliga samvetet som förälder... Nu har ju vi världens goaste kille och han är oerhört glad och smidig. Jag är säker på att både Stefan och jag gav våra föräldrar mer gråa hår än vad Seth någonsin kommer ge oss. Han har en fantastisk personlighet på så många sätt. Men naturligtvis har vi våra fighter och vi blir osams och han får konsekvenser på sina handlingar. Men detta skriver jag inte så mycket om. Jag kan ju skriva om min frustration osv, men nu börjar han bli så stor så jag vill inte lämna ut honom för mycket när det gäller dessa saker. Det kan verka i bloggen som att jag framställer oss som en perfekt familj och att han är ett perfekt barn - vilket han är för oss ;) - men du förstår vad jag menar. Han är ju ett barn, som testar gränser och blir arg. Oftast kan jag och vi hantera detta, men ibland - som igår - kan jag inte det och det är då det dåliga samvetet sätter in och jag vill skriva av mig. Samtidigt har jag ju dåligt samvete dagligen på ett sätt, men det har man nog som förälder. Det kommer man inte ifrån. Men det "vanliga" dåliga samvetet går bra att hantera, oftast - det beror ju också på dagsformen. Seth och Tess får iaf dagligen höra att de är älskade och det är bland det viktigaste att få höra och veta. 

 

Nu något helt annat. Imorgon ska jag träffa sjukgymnast. Äntligen :). Jag har ju inte fått det tidigare, eftersom det varit för tidigt att komma igång med något annat än knipövningar. Jag har ju förstås ont i kroppen och muskler, eftersom jag varit så inaktiv under lång tid. Jag har också gått upp mycket i vikt, men det går stadigt nedåt och det är skönt. Men jag vill kunna börja gå ut och gå långpromenader, både för vikten men också för att jag älskar det, vilket jag inte kan än. Min vänstra höft hänger inte med och det känns som att benet inte rör sig som det ska när jag gått en stund. Så jag hoppas få bra hjälp och jag vill ta det i den takt som sig bör, för jag vill inte heller göra något fel så jag får lida hela livet med foglossningar och sånt. Vi får se vad hon säger imorgon.

 

Nu ska jag hoppa i säng bredvid denna sköning :).