Pajer och Konsert
Hej hej.
Här går det i ett på dagarna och dessutom håller Tess på med sina tänder. Hon är oftast nöjd - men då i famnen. Kvällarna går åt att bära och vyssja och så ska ju Seth helst göra läxor och läggas osv. Men det funkar. Det är alltid skönare när Stefan är hemma på kvällen, men ikväll är han inte det. Men nu ligger båda barnen. Jag har fått gå in till Tess tre eller fyra gånger so far ikväll, sedan hon la sig.
Igår facetimade vi med mormor. Bra grej det där att kunna göra så.
""Hej hej mormor".
(Hon vet inte om att jag tog det kortet hehe, men nu vet hon :)).
Jag håller på och bakar pajer i massor till Tess barnvälsignelse på söndag. Som tur är har Alexandra varit här litegrann och underhållt Tess och så har Therese varit här och gjort detsamma. Stor hjälp. Även en stekspade och att få sitta och titta på vad mamma gör, hjälper stundvis.
(Det här med att få strumporna att sitta uppe på fötterna... mission impossible.)
Nu är i alla fall pajerna gjorda och imorgon ska här bakas tårtor (och städas, halleluja, för usch vad jag inte trivs när det är kattpälstussar överallt, grusigt osv.)
Igår var Stefan hemma på kvällen och det hjälper ju mycket när vi är två som fixar och två som lägger barnen. Han underhöll Tess en hel del när jag fixade det sista i köket.
Hon har börjat gilla att vara ute och promenera. "Hej hej brorsan".
Idag har jag även hunnit med att vara med Seth på en konsert direkt efter skolan. Alla barn som var på fritids skulle dit, så då hängde vi på. Den var i kyrkan som är på Seths skola. Oj oj, vilken konsert!! Det var ett gäng barn från Uganda från en by som heter Watoto. De är alla föräldrarlösa och mellan 7 och typ 15 år, som jag förstod det. Det är ett gäng vuxna som tar hand om dem och de bor alltså på ett barnhem. De var helt fantastiska. De dansade och sjöng och utstrålade sån glädje och inspiration. De sjöng om Jesus och man upplevde verkligen att trots att de förlorat sina föräldrar i sjukdom eller krig, eller blivit övergivna, så har de ett hopp i Jesus. Fantastiskt!! (Jag stod där längst bak och grät när jag tänkte på att Seth och Tess har sån tur som har sina föräldrar och när jag tänkte på de barn som inte har det:)
Bilderna är tyvärr inte så bra, eftersom jag, som sagt, stod längst bak i kyrkan med Tess på magen, men jag vill ändå visa hur det såg ut.
Tess fick sig ett bad och jag ville testa en ny app, som redigerar foton så det fick bli en bild från det också nu ikväll.
Hon gillar att bada nu och det är skönt!! Förut grät hon ju bara, men nu sitter hon och leker, pratar och plaskar. Underbart!
En liten bild på oss tre också, eftesom vi hamnade på täcket på golvet en stund, alla tre.
"Vi gör någon ful min mamma", sa Seth.
Så med det får jag nog säga god natt, för här måste det hängas tvätt och lite sånt innan jag får sova.
Kram kram
Kommentarer
Trackback
