Akuten hela dagen
Ja, som rubriken säger så har jag spenderat dagen på akuten. Jag träffade läkare på vårdcentralen strax före 11 och hon undersökte, sjukskrev mig två veckor till och skickade mig till akuten tillsammans med en remiss för röntgen av huvudet.
Seth hade studiedag idag och Stefan ville vara med hos läkaren för att berätta vad han ser hos mig i mitt mående. (Jag mår verkligen inte bra och har förändrats i vad jag orkar, tålamod, hur jag är, att jag försvinner bort ibland om jag blir trött pga ljud och synintryck osv och det ville han få säga till läkaren. Dessutom har vi båda två varit kraftigt oroliga för hur jag mår för fy alltså... Så han tyckte det var skönt att få följa med.) Så familjen kaiko travar in till läkaren, två vuxna och två barn :) Ha ha. Men hon tog det bra. Och de andra tre var inte med hela tiden.
På akuten var jag dock ensam största delen av tiden. Det är ju inte särskilt kul att sitta och vänta och särskilt inte för barnen. På eftermiddagen fick Seth leka med Moa och då kom Stefan och Tess en stund och hälsade på mig.
Jag fick vänta, träffa läkare, vänta, röntga huvudet, vänta och så vänta och så vänta och så träffa läkaren igen och sedan gå hem. De ville inte att jag skulle äta ifall det var något fel på huvudet, så jag hade inte ätit sedan frukost vid 9 och jag kom ut från akuten typ vid 17:10. Gissa om jag var hungrig och om en hamburgare från Max smakade ljuvligt. För att inte tala om kaffet och den mörka mintchokladen efter maten! Mmmm, så himmelskt gott.
Det var mycket för dem att göra på akuten idag. Fullt med folk! Så jag förstår att jag fick vänta, eftersom det inte var akut. Jag måste säga att jag är djupt imponerad över hur personalen är. Trots uppenbar belastning så är personalen glad, trevlig och tillmötesgående hela tiden. Fantastiskt!! Sen är det synd att väntrummet är för tråkigt, litet och har otroligt obekväma stolar, vilket känns när man får vänta några timmar. Men som sagt: Personalen är helt underbar!!! Och det är inte deras fel att det är osköna stolar i väntrummet. Mer resurser till vården är min önskan helt enkelt!!!
Nu är jag hemma igen med min familj. Trött och sliten, men nöjd. Det känns som en sten har släppt nu när jag vet att det inte är någon blödning i huvudet. För nu när jag mår dåligt vet jag att det inte är farligt. För när huvudet spränger, jag inte kan gå rakt pga yrsel, jag mår illa och jag blir så trött så jag stänger ner (och blir likblek enligt Stefan) bara barnen leker lite i samma rum som jag är i - då blir jag orolig för hur det är ställt med mig. Men nu vet jag att det inte är farligt och jag kommer bli bra så småningom.
Jag tycker att svensk sjukvård är fantastisk!!
Som sagt, nu är jag sjukskriven i två veckor och Stefan blir hemma med Tess, så nu hoppas vi att jag blir helt återställd.
Over and out för idag :).
Kram
Jag hoppas verkligen det ger sig snart nu, det låter inte roligt. Skönt att veta att det inte är något farligt, dock. Krya på dig! Kramar från Johanna
Jag har läst och följt dig rätt länge men inte skrivit en enda kommentar ... känt viss oro för dig när du mått så dåligt. Nu är jag nöjd när jag ser att du varit på sjukhuset och röntgat hjärnan och det inte ser ut att vara något att oroa sig för. Det tar tid för denna del av kroppen att läka och bli bra. Skönt att du har hjälp hemma och får vila dig när det blir för mycket.
Sköt om dig och hoppas du kan njuta av vårsolen när den skiner in genom fönstret! Då är det härligt att kunna komma ut och andas frisk luft och höra fågelsången! Kram och krya på dig!
Skönt att höra att det inte var något farligt! Hoppas du blir bättre snart! Kram!
