Jouren
Ja, vad ska man säga... Stackars lilla Tess. Hennes kropp får tåla så mycket! Men hon är tapper vår lilla tjej.
Vi är rätt slut nu. Även om vi inte är oroliga för att hon är allvarligt sjuk eller så, så tar det på krafterna att hon är sjuk så mycket som hon är och att det ofta är något...
Vad pratar jag om nu då?
Jo, idag när jag var på keramiken ringde Stefan. Det gör han aldrig, eftersom han vet att jag inte kan svara plus att det är dålig täckning där vi är. Men nu hörde jag telefonen, han kom fram och jag kunde svara! Allt sammanföll. Helt fantastiskt!
Han sa att han var ledsen men att jag behövde komma hem för att ta Tess till jouren. Hon hade nämligen hostat och kräkts. Inget ovanligt med det, men denna gång var det lite blod i kräket. Stefan ringde 1177 förstås, som självklart ville kolla upp henne och därför bokade in oss på jouren.
Tess och jag for iväg och fick träffa doktorn direkt. Kl var ju efter 20 och hon hade somnat innan hon kräktes så hon var bra trött. När läkaren undersökte henne blev hon ledsen... Trots detta snyftade hon fram ett "hej då" när vi gick. Underbara barn!
Sen väntade vi på att få ta en snabbsänka.
När damen som skulle ta provet kom och hämtade oss började hon gråta. Tess alltså, inte damen. Hon kommer ju ihåg sen i lördags vad som gäller. Trots att hon satt och grät sträckte hon snällt fram fingret och protesterade inte när hon blev stucken.
Ett klistermärke fick hon som hon blev så glad för. När sen läkaren ville prata med oss igen fick hon två grejer till, en dinosaurie och en bil (leksaker förstås ;) ). Så nöjd och glad hon blev.
Som vi trodde var det ingen fara, men bra att det kollades upp. Han sa, precis som läkaren vi träffade i lördags, att hon måste utredas och träffa barnläkare. Så bra att vi ska göra det nästa vecka!
Tess somnade om bra när vi kom igen och nu ska jag försöka varva ner och somna också.
Kram
Kommentarer
Trackback
