Mitt liv - min vardag

Detta är miitt liv, min vardag och mina funderingar om min tro och livet i allmänhet. När bloggen startades 2008 var jag fru till en pastor, men på senare år har min man bytt jobb och just nu är han säljare inom Örebrodistriktet för ett företag, men bloggen får fortsätta att heta det den alltid hetat. Jag är också mamma till Seth och Tess, som lever och Silas, som inte fick leva.

Hej från sjukhussängen!

Fick dock precis besked att jag får åka hem. Halleluja. 
Smärtan från gallstenarna är borta och kvar är "bara" operationssmärtan, men den ska ju vara borta snart. Jag är lite yrslig och illamående, men det ska bli skönt att komma hem. Det svåra blir ju att få Tess att inte klättra eller ligga på mig under några dagar. Får se hur det går... 

 

Igår gick allt snabbt. Under ronden bedömde de att jag skulle operaras så fort det gick, men först ville de göra en MR röntgen. Det är bland det värsta jag gjort. Jag avskyr - har nästan fobi - för trånga utrymmen och att då bli inkörd i ett litet rör där man inte kan röra sig eller komma ut om man själv vill är totalt vidrigt. Jag fick hjärtklappning och paniken var nära flera gånger, trots att jag fick lyssna på radio under tiden. Jag jobbar ju som kurator med kbt inriktning, så jag använde mig av flera metoder jag själv lär ut när paniken är nära, såsom att fokusera på annat, räkna, andas i fyrkant osv. Usch, jag börjar skaka bara jag skriver om det nu. Fy! Hoppas jag slipper göra det igen. 

 

Samtidigt var det ju bra att de gjorde en röntgen för att se så inga stenar satt i gallgångarna också, för då krävs det en större operation. De hade tydligen röntgat en gång till när jag var sövd för att vara säkra. Tack Jesus att jag sov då.

 

Den första Röntgen gjordes strax före lunch och strax efter lunch hade de svaren och jag gjordes iordning för operation. Så vid 14 tiden började operationen. Det var ett glatt, trevligt gäng som fixade innan (narkossköterskorna och op sköterskorna). De fick mig verkligen att slappna av. Fantastiska människor!

Kl 17 vaknade jag till första gången på uppvaket sen sov jag från och till hela kvällen, men skjutsades upp till avdelningen runt 19 tiden. Jag vaknade nog inte till ordentligt förrän runt 24 tiden inatt. Sen har jag sovit ryckigt och varit vaken längre stunder under natten, men det är ju inte så konstigt. 

Ska bli skönt att få komma hem.

 

Barnen kommer vara hos Marcus och Lovisa i eftermiddag och det känns skönt, för jag behöver nog få landa hemma innan de kommer hem. Sen ska det bli underbart att träffa dem igen. Två dagar från dem är mycket faktiskt :). 

 

Saknar och älskar dess två...

...och den här :).

 

Tack för all support och förbön under denna tid, vänner. Nu vänder det :)

Stor kram 

 

Hej Maria! Oj, så snabb vår svenska sjukvård är när det gäller! Så skönt att Du är opererad och att allt har gått bra. Men opereras i Lindesberg när man bor i Örebro? Krya på Dig och tänk bara på Dej själv (men jag förstår att Du har lite svårt med det). Kram!