Astma och våra barn
Vet du, jag har alltid tänkt att astma är jobbigt att leva med, men ändå en ganska enkel grej att ha. Men jag tycker inte det längre. Min bästis, när jag var barn, hade astma och jag minns att det var besvärligt, men jag fattade nog aldrig hur besvärligt det kan vara.
Jag är så innerligt trött på att Tess astma gör så hon aldrig får vara frisk. En knapp vecka fick hon va frisk innan hon fick feber och rejält med astma igen. Vi preppde henne full med medicin igår, men till slut fick Stefan och hon åka till barnakuten och spendera natten där. (Stefan kom hem igår kväll - tack och lov! Och han var hemma med henne idag).
Jag bara önskar att vi slapp fylla hennes lilla kropp med all denna medicin och att hon fick vara frisk.
Trots allt hon är med om och hur hon mår, så är hon en glad liten tjej med så mycket glädje och bus i blicken. Hon är en sann glädjespridare med ett stort hjärta!
Hon är helt fantastisk denna lilla tjej!
Det jag funderar på är hur ni andra föräldrar, som har barn som är sjuka på olika sätt, orkar? Jag håller oftast uppe humör och mod, men ibland dippar jag och undrar hur länge jag orkar. (Alltså, orka gör man ju för det finns inga alternativ, men jag menar orka och fortfarande mår ok själv...)
Jag måste också säga att jag är så stolt över Seth! Han skrev ett prov häromveckan och fick alla rätt. Det är så bra jobbat, med tanke på att han får kämpa mycket med sin dyslexi.
Knasiga älskade kille!!!
Våra barn är de bästa som finns!!! Jag är så tacksam för att vi fått just dem!
Sov gott och hoppas du får en fin helg!!!
Kram
Olle har ju också astma och är (såhär års) mer sjuk än frisk. Vi har fått massa mediciner som vi ska boosta med när vi ser minsta tecken på förkylning och jag tycker att det hjälper en smula. Vi har honom alltid hemma några extra dagar när han är frisk, så att han ska få tid att återhämta sig (tempot på förskolan är tufft). Vi håller oss hemma med honom när han är dålig och hur sjukt trist det än är, isolerar vi oss ganska mycket med honom. Förra hösten-vintern-våren var han frisk ca 3-5 dagar, sjuk i 2 veckor, frisk några dagar osv.. det är väldigt påfrestande, och tufft, framförallt att se hur dåligt han mådde. Nu när vi har fått medicin och kortat ner dagarna är det lite bättre. Men vi delade lika på vabben vilket var väldigt viktigt för oss. Och vi ställde in typ alla egna aktiviteter (utom Alvas). jag var noga med att prata med min chef om läget så att jag inte skulle känna så mycket skuld varje gång jag var hemma, det hjälpte också till. Men det är riktigt, riktigt tufft! Man vill ju bara att de ska få va friska och må bra. Inte ha andnöd stup i kvarten!
Vad duktig han är Seth! Astma är verkligen ingen höjdare 😝 kram
