Mitt liv - min vardag

Idag har jag fått den fantastiska förmånen att få hänga med denna sköna brud!

Vi har känt varandra i 28!!!!! år! Haha galet! Vi lärde känna varandra när Linda kom flyttandes till Kisa med sin familj 1988. Vi var som ler och långhalm och nu när vi ses kan vi gå in på djupet direkt! Sann vänskap!

Idag har vi gått i affärer, druckit kaffe, gått mer i affärer och ätit och så lite mer i affärer... Sen har vi hängt här hemma och bara pratat och pratat och pratat. Så härligt! Temat på dagen har varit (omedvetet) att åren går och vi blir äldre 😳. Det har vi konstaterat flera gånger och så har vi skrattat åt oss själva! Men vi känner oss ju inte särskilt gamla... Jag måste säga att vi ändå har åldrats med behag. Hehe.

Det här är Linda och jag för sisådär 26 år sedan...

Haha 😂😂. Visst har vi ändå åldrats med behag när man jämför bilderna ovan..? 👆🏻

Storyn bakom bilden med tårtan är att vi klädde ut oss till "Pia och Pelle". Jag var Pelle. Vi gjorde olika draman där jag var lite "dum" och Linda var klok. Detta gjorde vi i söndagsskolan och på familjegudstjänster. Det var nog rätt roligt för vi blev alltid uppskattade. Haha vi var riktiga teaterapor! Tårtan balade vi och bjöd på första söndagsskolan för terminen.

Nu, 26 år senare:

Haha jag vet inte hur jag ser ut!!

Här äter vi gooooood mat! Sallad och kyckling!

Fina Linda!!!

Och självklart måste man ta kort vid popcornen när man spenderar en dag på stan...

Haha.
Bilden jag tog på Linda fick jag inte lägga upp, så då gör jag inte det 😉.

Väl hemma åt vi hallon och grädde. Smaskens!!

En skön, men blåsig stund på balkongen!

Så nu sammanfattar jag en riktigt bra dag med en riktigt bra vän med orden "vänskap som består"... Eller som Michael W Smith sjunger: "Friends are Friends forever if the Lord's the Lord of them. And a friend will not say never, cause the welcome will not end..."

Tacksam!!!!